En motreaktion på motrörelsen. Slow är det nya svarta men jag väljer ändå fast. Kanske är mina ambitioner om fast travel och fast living beviset på att polletten inte trillat ner. På att jag inte mognat nog än. Jag låter tankar flöda även de som inte formulerats klart.
Det blir ett inlägg av en del lösa tankar, alla är inte så genomtänkta. Säger till och med mot mig själv. Tänker att det är okej att vara i process och samtidigt dela med sig utan att alla tankar har tänkts klart. Det är inte så strukturerat. Ser fram emot att bli berikad av dina perspektiv om motsatsen fast and slow och balansen där emellan.
Fast travel
Mångas upplevelse är att det mesta går i högre tempo nu jämfört med för tio år sedan, för att inte tala om hur det var för trettio år sedan. Vi ska maxa livet, hinna allt vi drömmer om och samtidigt dö lyckliga. Jag hämtar åter igen inspiration från boken För den som reser är världen vacker. Där berättas att det 1909 rekommenderas två veckor på plats i en stad. 1927 kom den klassiska guiden Rom på åtta dagar. Sedan kom weekend som koncept och staden skulle hinnas med på tre-fyra dagar. Nu pratas det om mini-breaks som för det första inte måste ske på en helg och för det andra kan vara så korta som ett par dagar. Författaren Per J Andersson skriver.
Så länge det finns snabba transportmedel till rimligt pris kommer majoriteten att välja bort långsamheten, […] Sista hoppet är att hela livet börjar gå för snabbt och att vi börjar känna oss fångna i effektivitetshjulet. Då kan långsamt resande bli ett sätt att ta paus från allt. Inte långsamhet som en nostalgisk tillbakablick utan som en framtidsvision om ett mer harmoniskt sätt att leva. Det är så slow travel-rörelsens vision ser ut.
Jag gillar det fast travel. Det passar mig. Resa med tempo, uppleva mycket. Få en känsla för en plats och dra vidare. Se något nytt, jämföra med det föregående och resa till nästa plats. Det stressar mig inte, jag trivs.
Motrörelsen slow living
När hjulen snurrar snabbare protesterar människan. Motrörelsen låter inte vänta på sig. Slow living. Slow travel. Slow blogging. Slow fashion. Min bild är att fast premieras och att slow-levene är normbrytare. De ses som en motreaktion som inte pallade trycket men som också har fattat grejen. Fast ger inte lycka. Jag tror att slow-folk generellt mår bättre än de som spinner på och att slow är svaret på väldigt många av våra problem, stora som små.
Slow tilltalar mig inte. Det kryper i kroppen. Varför ska jag göra saker långsamt när jag kan göra den snabbt? Varför ska jag ge mig hälften så mycket när jag kan dubbla? Det är klart att fast kan behöva återhämtning men i min värld går det även att göra återhämtning snabbt, eller åtminstone effektivt. Är det nu min ogenomtänkthet skiner igenom? Samtidigt, fast i kubik är ohållbart, det kommer dränera vår jord och vår kraft om inte fast omvänds till något riktigt bra.
Jag väljer fast före slow
För alla de som känner att slow passar bättre än fast och som av blotta tanken på fast blir stressad säger jag en sak: Kör på slow. För min del blir jag stressad av att göra saker långsamt. Kanske är det jag som har problem och kanske får jag sota för mitt tempo vid 63 års ålder. Just nu mår jag prima av att göra saker snabbt. Note to my self som på alla sätt gäller. Snabbt och mycket är en dålig kombination. Snabbt i sig går fint men inte i kombination med mycket. Då brinner jag upp.
Hela jag är kvantitet före kvalitet. Jag vill hellre uppleva lite av mycket än mycket av lite. Jag gör hellre fyra bra blogginlägg än 1 utmärkt. Jag fyller hellre livet med högt tempo än seghet. Alla är vi olika och det viktigaste av allt är självklart att hitta det som fungerar för en själv och att respektera att andra vill ha det på ett annat sätt. Förhålla sig till det och låta olikheterna hitta sätt att mötas.
Slow-travel-inspiration
Min bästa motpol till mitt fast travel är Sofia på Fantasiresor som har det där lugnet i sig och går all in på slow travel och slow blogging. Hon drog två månader till Fiesol utanför Florens i Italien och lever, reser och bloggar i sakta mak. Har precis skrivit ett riktigt slow-inlägg om att ta sig från sitt hem till en piazza. Tänk att hon lyckas fylla ett helt inlägg om några hundra meter. Själv pressar jag in en att-göra-guide så ofta jag pallar. Jag har en del inspireras av.
Tre andra inlägg jag skulle behöva läsa ett par gånger till för att bredda min egen bild av vad slow egentligen kan handla om (det kanske är så mycket mer än tempo som jag naglar fast det vid) är Johanna/Slow Fashion, Slowlivingbyannika och En Emelie. Läs gärna om du är nyfiken.
I slutändan är jag hundra procent övertygad om att min hets kring att göra fast skapas i kontrast till slow som i sin tur formulerades i förhållande till fast. Balans är det enda hållbara för varje individ och för varje samhälle. Jag är inget undantag. Frågan är bara hur just min balans ser ut och hur långt ifrån den jag är. Hur vet man?
Nu över till dig. På en skala 0-15 där 0 är slowslowslow och 15 faster and faster. Hur väljer du att leva ditt liv? Skiljer det sig mellan hur du vill resa eller går det hand i hand?