Boende med björnbonus. Det väntar den som bor hos Thethi Paradise i Albanien. Frågan är om det är något att skryta med eller snarare skämmas över? Och hur ska jag som bloggar om att resa medvetet tänka?
Det första jag och Sofia mötte efter vår äventyrliga bilfärd till Theth var två små björnungar som var omringade av klappande händer. Vilken surrealistisk situation! Där stod vi, omgivna av berg i kvällssol, mitt ute i ingenstans där tysthet råder, förväntansfulla inför de kommande dygnen. Till råga på allt hade vårt boende två urgulliga björnar – vilket bonus!
Övergivna björnungar hos Thethi Paradise
Sofia hade letat fram ett nybyggt mysigt boende i Theth. Skapat av en hängiven, generös och otroligt servicemindad man. Född i Albanien och ägare till tre restauranger i tre olika länder. Han ville ge något tillbaka till Albanien så han byggde Thethi Paradise. Jag har sällan blivit så personligt väl omhändertagen och den som föredrar att resa långsamt kommer älska att bo där en vecka.
Ägaren berättade att han haft kontakt med en svensk djurpark för att eventuellt ta emot dem om de inte skulle kunna bo hos Thethi Paradise längre. Han kände inte att albanska myndigheter eller djurparker skulle kunna ge dem ett gott liv och vilda skulle de aldrig klara sig, varken då som bäbisar eller efter att ha vuxit upp bland människor.
En förbjuden känsla?
I samma stund som jag kände hur den lilla tungan febrilt sög på mina fingrar kom den där skavande obehagskänslan. Vilket liv lever dom? Instängda i en bur, visserligen omgivna av sociala människor som bryr sig och ger dem mat, utan risk att dö av andra rovdjur, men ingen frihet what so ever. Inga naturliga beteende som blir tillgodosedda.
Samtidigt som det var en häftig känsla att klappa en björn (hur många har gjort det?) så skämdes jag lite för att jag gillade det. Som att jag inte ska tycka om det eftersom det är synd om dem. En förbjuden känsla, att gilla något som ändå är fel. Så tänker jag tillbaka på alternativen två ensamstående björnungar har? Avlivas, omhändertas av albanska myndigheter, tränas till att bli cirkusbjörn.
Så om jag ska vara helt rationell
- Björnarna är där de är och jag var där
- Jag har aldrig klappat björnar, jag ville gärna göra det
- Helt oavsett vad jag gör kommer björnarna fortsätta vara precis där
Ur det perspektivet spelar mitt agerande inte någon som helst roll. Är jag tveksam till mitt val kan jag alltid låta bli att dela det på sociala medier. Men om jag inte kan dela det, kan jag då stå för det? Det enda jag egentligen kan påverka är om/hur jag skriver om min upplevelse. Och nu sitter jag här och skriver.
Att blogga medvetet
Jag bloggar inte på resamedvetet.se för att det alltid ska vara så himla enkelt att skriva alla inlägg. Och inte heller för att jag sitter inne med alla svar. Jag bloggar för att jag vill utmanas och utvecklas. Jag stimuleras av att tvingas tänka svåra tankar, få vrida och vända på perspektiv. Fundera i veckor på hur jag ska ta mig an det här ämnet. Nu är inlägget skrivet och jag vet ändå inte om jag närmat mig dilemmat på ett vettigt sätt.
Så kommer jag till den bästa delen av att blogga medvetet. Att få bolla med er som läst ända hit. Hur tänker du? Skulle du klappat och gett uppmärksamhet till att det finns björnar inburade? Hur hade du vinklat det på instagram? Borde jag fördöma eller hylla? Ta avstånd eller visa upp? Sluta jiddra och inte göra så stor grej av några björnliv?
Jag bodde två nätter i Thethi Paradise under min Balkanresa som jag genomfördes sommaren 2017. Alla blogginlägg från resan finns under taggen Balkanroadtrip.