Accra, nu är jag här. Jag vet inte hur jag ska kunna ta er med till Ghana. Hur jag ska kunna förmedla känslan av mitt första dygn. Jag är helt överfylld av intryck. Följ med i ett försök att beskriva min dag.
Planet slog ned i marken och för en sekund undrade jag varför jag gör det här. Varför förflyttar jag mig så långt utanför min trygghetszon? Så öppnades dörrarna och värmen trängde in. Den bekanta värmeväggen så som jag bara upplevt den när jag landat i andra Afrikanska länder. Känslan i magen vänder. Kinderna bullas upp i ett leende. Jag känner igen mig. Jag kan det här.
Accra välkomnar mig med öppna armar
En städerska på toaletten önskar mig Happy Valentines day. Jag småsjunger mig igenom passkontrollen, hittar min väska i kaoset och kliver ut genom flygplatsens dörrar. Hitta taxi, den värsta delen av alla resor. Dissar den första som vägrade gå ned i pris, hittar en annan.
I en skröplig bil tar han mig fram i mörkret. Jag guidar med min GPS. Vi är ett team. Grillade spätt med kött och matbanan längs vägen passeras. Jag börjar drömma om att få äta den där mangon som jag vet smakar något helt annat i sitt originalland än importerad. Finner mitt hotell, det finns wi-fi, jag stupar i säng. Sover naken utan ens ett tunt lakan, 28 grader inne som ute.
Spring i benen
Vaknar innan klockan, halv sju och det är gryning. Får ett infall, känner för att springa. En halv energibar och tre deciliter vatten senare är gympadojjorna på. Vad kan vara en bättre start än att möta Accras morgonbestyr med skön musik i lurarna? Lagom varmt, fläktande morgonvind. Möter kvinnor som tittar förundrat på mig. Ger dom ett leende och får ett tillbaka. En liten kille springer med mig 50 meter, stylar liksom. Några män stirrar. Jag väljer glädje. Morning! Småttingar i söta klänningar stannar upp i sin lek och ropar How aaaare you?? Jag visste det, bästa starten.
Accras gatubild
Är laddad för en dag till fots. Jag ska få grepp om Accra. Hur ser staden ut, vad gör folk? Jag går längs asfalten. Passerar kvinnor som friterar bullar till frukost. En korg ägg på huvudet. Alltid lika imponerad. Barnen går i prydliga skoluniformer i klungor. En stank av igentjocknat avlopp stör för en sekund. Sopor ligger och pyr i ett hörn. Hönor springer fritt. En vilsen tupp gal. En hund sover i skuggan. Några utslagna män också. Det sopas framför affärerna som öppnar en efter en. Alla gör sitt bästa för att ta hand om det dom har.
En asfalterad väg övergår i grus och blir mindre och mindre. Passerar någras bakgård, känner mig lite påträngande men glad att råka hamna så nära inpå. Tvätt i alla färger hänger prydligt. Hoppar till över att se en naken man ligga ihopkurad. Helt naken. Inte ens kallingar. Vet inte ens om han lever. Fy för denna ojämlika värld. Många tankar om mig och mitt resande lyxliv susar genom huvudet. Avbryts av tutande taxibilar som erbjuder skjuts. No, I am fine walking.
Pausar på Labadi beach
Tar mig till Labadi beach. Stadens strand. Skön bris. Går några vändor längs stranden. Plötsligt kommer en galloperande häst bakom mig. Mannen piskar på. Fan fan fan. Finns inget djur som jag får sånna save-them-all-känslor för som för hästar. Antar att de finns till för att ge turister en chans att uppnå drömmen. Galoppera längs stranden. De är misskötta. Fan fan fan.
Slår mig ned under ett parasoll, tar en ananasjuice. Kollar på tonåringar som hoppar i vågorna. En väldigt skicklig och en inte lika skicklig kite-surfare underhåller mig. Försäljare kommer förbi. En efter en. Säger No, thank you. Inser att I am sorry är det mest effektiva svaret. Stirrar med hatiska ögon på några killar som skrittar sina hästar fram och tillbaka. En man approachar mig. Han undrar varför jag ser så stängd ut, så avskärmad. Jag säger att jag inte gillar hästarna. Han frågar om jag är allergisk. Jag säger att jag älskar dem, han förstår mig direkt. You don’t like the way they handle them. Han tycker vi ska anmäla dem till wild life protection. Vi förenas i det. Han säger att vi är samma. Olika hudfärg men samma inuti. En fin stund. Han lär mig hälsa så händerna knäpper till samtidigt. Väljer att ta med mig det minnet från mina första timmar längs den södra Atlantkusten.
Jag är en queen
Åker tillbaka till hotellet. Känner mig som en queen. Accra har gett mig tusen intryck. Hoppas jag lyckas förmedla en millidel av dem till dig. Jag är så glad att jag är här. Och så tacksam.
Fler inlägg om Ghana finns i kategorin Ghana