Omtumlande besök på ett slavfort får mig att fundera över mina förfäder. Och vad mina framtidsmödrar kommer tänka om mig, mina systrar och bröders beteende i nutid om några sekel fram i tiden.
Några av mina dagar i Ghana spenderar jag i Cape Coast. 15 mil väster om Accra känd för sin strand och sina slavfort från den mörkare delen av historien.
Kanske är det detta jag älskar med att resa. När hjärnan få gå på högvarv. Det blir inget glammigt livet-är-en-fest-och-jag-älskar-att-resa-inlägg. Det blir snarare ett inlägg av tankar och rese-verklighets-check-up kantade av ångest.
Historiska förfäder i kolonial kontext
Jag har besökt det forna slavfortet Cape Coast Castle. Om den upplevelsen i sig ska jag berätta mer om vid tillfälle. Här och nu är det enda jag kan tänka på människans grymhet då och vad som kommer sägas om nutiden år 2318?
Jag vet inte hur människan (eller européen menar jag) tänkte då, under 400 år av slaveri. Tyckte de att behandla människor sämre än boskap var rimligt? Gick de och la sig med en god känsla i magen medan de visste att folk dog i sin egen skit? Det är lätt att förfasas över det. Hur kunde vi låta det fortgå? Var det några få som utförde medan den europeiska befolkningen passivt accepterade eller visste de inte ens? Eller tyckte alla ljushudade människor att det var helt normalt?
Men så undrar jag: Om 300 år, vad kommer vi tänka om västvärldens sätt att behandla människor 2018? Vad kommer vi vilja ta avstånd från, skämmas över, önska att det aldrig hänt? Är det barnarbete? Synen på samer och romer? Sömmerskor i fabrikerna? Västvärldens järngrepp av utvecklingsländernas ekonomiska utveckling när det kommer till bistånd och lån? Turismens exploatering kring andra människors hem?
Kolonialism i nutidens format
Sedan en tid tillbaka går jag i många tankar kring postkolonialism. Ett ämne jag önskar att jag kunde mer om. Jag kan inte den teoretiska definitionen i huvudet. Här och nu utgår vi från att definitionen av kolonialism är att sko sig på andra människors bekostnad, att anse sig ha mer rättigheter än andra och även var lite bättre än alla andra. På 1600-talet tog det sig i uttryck som bland annat slaveri och att suga ut resurser med våld. Men även utrotande av lokala kulturer och religioner och införandet av den egna.
Postkolonialism, alltså efter-kolonialism är således den ”moderna” formen av kolonialism. Hitler? Hur vi i dagens moderna samhälle gör precis samma sak, skor oss, våldför oss, ser oss som lite mer utvecklade. Fast i andra former. Vi bygger välstånd i vissa delar av världen medan andra delar sliter för brödfödan.
Att resa – en del av att vara postkolonialt
Tankarna för mig till att resa, precis som mina förfäder gjort. Mina resor idag, som jag vet i grunden bygger på nyfikenhet och där det inte är meningen att förstöra för andra människor, snarare bidra till utveckling. Men där konsekvensen kanske ändå är just det. Att jag eller vi förstör. Att kommersiella aktörer går fram som en ångvält medan den lilla lokala människan får flytta på sig. För min resas skull. Vi kan inbilla oss att service är något vi betalar för och sedan får i utbyte och att vi därmed är jämlika. Nej, det fungerar inte så. Maktförhållandet består. Vi klarar oss utan massagen på stranden, för andra är det levebröd.
Jag är djupt rotad i min övertygelse om att resor är bra för världens utveckling och att det finns bra och dåliga sätt att göra det på. Men ändå. Varje gång jag reser utanför den så kallade västvärlden blir jag smärtsamt påmind om min överklass. Om att vithet är lika med rikedom. Hur förhåller jag mig till det? Hur agerar jag i det? Hur reser jag utan att spä på, kanske till och med motverka detta faktum? Om det inte går att resa utan att spä på, vill jag då fortsätta resa?
Tänk högt med mig
Jag har långt ifrån tänkt klart. Jag har bara börjat. Säkert innehåller det här inlägget både snedtramp och klumpiga formuleringar. Men jag låter det vara så, jag vill tillåta mig att skriva även det som inte är helt genomtänkt. Så hjälp mig, tänk högt med mig. Och du behöver inte ha en master i kolonialteori för att få uttala dig. Vi hjälps åt att förstå oss själva, varandra och världen i stort.
Fler inlägg om Ghana finns i kategorin Ghana