Är det här baksidan av att resa mycket? Att upplevelser devalverar i värde när vi har så många exempel i bagaget att inget längre blir unikt och speciellt?
Hemkommen efter tre veckor med en ena mer storslagna vyn efter det andra. Ett grönare vatten, ett högre berg, en längre utsikt, en finare strand. Med alla dessa upplevelser staplade på varandra undrar jag om varje enskildas värde minskar? Hade jag tyckt att de var häftigare om jag sett dem med tre månades mellanrum? När jag inte kan jämföra en hisnande utsikt med den jag såg redan igår?
Ett vattenfall i mängden
Blir det svårare att imponera på mig, blir det just another waterfall? En i mängden som jag blandar ihop. Om det är så känns det hemskt. Eller om jag ska se det positivt, häftigt att kunna få perspektiv att det där var faktiskt inte så häftigt som alla sa. Jag har så mycket upplevelser i bagaget att det där bara är medelmåtta, om än en väldigt hög sådan och fortfarande fint.
Känner du igen dig?
Ju mer du reser, är det svårare att få dig att häpna? Eller söker du dig till platser som hela tiden ska slå det du tidigare upplevt? Eller är du immun och ser varje enskild plats i sin egen storhet utan att jämföra?
Resereflektion när den är som allra bäst även om den är lite gnagande – hur tänker du?
En gång i veckan skriver jag ett kortare inlägg som jag kallar resereflektion. Du hittar alla i kategorin Resereflektion