Jag har två tydliga minnen när jag blivit lurad på resor och båda gångerna försökt förstå varför de gör så mot mig. Är jag allt för snäll eller tänker jag helt rätt som försöker sätta mig in i deras situation?
För den här veckans resereflektion var det slut på idéer. Jag har gett mitt allt i Restänk och skapat 120 konversationskort, kanske därför jag känner mig lite uttömd på nya frågeställningar. Så jag drog helt enkelt ett kort från högen och svarade på första bästa fråga: Har du känt dig lurad på en resa?
Lurad på en resa
Ja absolut. Flera gånger, oftast på pengar och jag tycker det är lika svårt varje gång. Både för att jag blir besviken och upprörd men ännu mer för att det är ett bevis på vår snedvridna värld. Varför gör dom så? Vad är det som får dem att välja att lura mig? Det måste finnas en förklaring.
Ett tillfälle var på Zanzibar när vi var naiva och tog hjälp att köpa returresa med färjan till Dar es Salaam och gav pengar i förskott till vår taxichaufför. Han dök aldrig upp igen. En annan gång i Santiago i Chile som jag skrivit om här.
Moraliskt är det helt fel att lura folk. Ingen av deras beteenden är ursäktade men jag väljer ändå att försöka förstå. De behöver försörja sig. De lever i länder med helt andra förutsättningar än de jag kommer ifrån.
Har du blivit lurad? Hur agerar du då? Försöker du förstå eller tycker du att det aldrig går att ”rättfärdiga”?
En gång i veckan skriver jag ett kortare inlägg som jag kallar resereflektion. Du hittar alla i kategorin Resereflektion