Tid att ta farväl av Gambia och vara tacksam över ytterligare en resa med både insikter och utsikter. Ännu en gång bevisat för mig själv att jag trivs i mitt eget resesällskap.

Idag är min sista dag i Gambia. Sent i eftermiddag går mitt flyg med den smickrande ankomsttiden kl 3.25 på Arlanda.

Jag vet att det framför allt handlar om inställning men jag känner mig väldigt redo att åka hem. Hade inte velat ha två dagar varken mer eller mindre. Det blev verkligen en mixad resa, med både strandhäng under ett parasoll och hetsiga marknader och landsbygd. Håller på att sammanfatta min resa i ett dag-för-dag-inlägg men innan dess vill jag följa upp mina förväntningar.

Hur gick det med mina förväntningar

Sammanfattningsvis kan jag säga att nio av nio förväntningar infriades mer eller mindre. Lite tråkigt att inte bli chockad med något men å andra sidan ganska skönt att få bekräftelse om att jag gjort bra med research innan jag reste.

1. Havet är varmt och skönt

Jag är ju en riktig badkruka och har inte spenderat särskilt mycket tid vid stranden under de varmaste timmarna. Enligt min kroppstemperatur var det nog mer skönt än varmt.

2. Maten är nice men ingen smaksensation

Maten går verkligen inte till historien som något omvälvande. Det smakar helt ok och på de lite finare ställena är det gott men något wow to die for upplevde jag inte. Bäst mat åt jag på restaurang Mango första kvällen och Ngala Lodge lite senare under veckan.

3. Bumsters går mig bitvis på nerverna men att jag hittar mina strategier

(Bumsters=folk som vill hjälpa till men inte riktigt är vad de utger sig för att vara, tex turistguider) Jag hade förväntat mig att det nästan skulle vara olidligt och kanske tack vare den förväntan och att jag bor i ett mindre turistiskt område så har både bumsters och övrigt trevliga män varit mer än hanterbara. Ingen konversation har slutat i dålig stämning och den mest uthålliga gav sig efter mitt fjärde ”I would like to be by myself”.

4. Fattigdom är utbredd

Visst är det fattigt och precis som jag trodde är det relativt få som tigger men desto fler som uppenbart har det knapert. Några av dess värsta ytterligheter, människor som svälter och hemlösa barn, har jag sett ganska lite av. Beror såklart på vart i landet jag har rört mig men även här hade jag väntat mig värre. Att Gambia tillhör den fjärdedel av världens länder med lägst BNP/capita säger ändå mer än vad jag sett på min korta tid i landet.

5. Många kan ord på svenska

Det stämmer att många kan några ord på svenska. En del uppenbart mer för att de har större vana av att söka upp turister. Men alla hade verkligen inte en relation till någon i Sverige som de name-droppade tidigt i någon konversation. Svenska pengar gick det fint att göra direkt utanför mitt hotell hos Mr fix

6. Frukten är gudomligt god

God-frukt-garanti-råder. Tyvärr är det ingen mangosäsong och någon avocado har jag inte sett röken av. Apelsin och papaya har det blivit mängder av.

7. Fler kvinnor än män ses arbeta på ett eller annat sätt

Det är svårt att avgöra på så kort tid och av de lilla jag sett men klart är att det är ytterst ovanligt att se ett gäng kvinnor hänga under ett träd medan jag sett det flera gånger om dagen vad gäller man. Tänker att det inte säger så mycket om att det finns olika mängd driv utan snarare om roller. Det måste också vara så frustrerande att vilja jobba men inte riktigt få ekonomi i något.

8. Det känns turistanpassat och bitvis ytligt

Det område jag bott i, Bakau, är långt ifrån en känsla av att vara turistanpassat. Visst finns det stånd med hantverk med turister som målgrupp men den uppenbara turistkänslan finns nog snarare i Senegambia och Kotu.

9. Jag är inte rädd en enda gång

Inte en endaste gång. Vid enstaka tillfällen har jag blivit lite mer vaksam eller tittat mig om lite extra. Men rädd, nej aldrig.

Gambia har varit ett alldeles utmärkt resmål för en vecka. Med lite mer ro i kroppen och någon lite längre två eller tredagarstur hade jag kunnat stanna två veckor men sedan tror jag att jag varit mer än nöjd för den här gången.

Här finns alla inlägg so jag skrivit om Gambia 

Min resa till Gambia har varit fantastisk, här sammanfattad dag för dag. Stor variation av utflykter, avslappning och att försöka förstå gambisk vardag.

Jag har samlat på mig ännu lite fler referenspunkter av hur människor runt om i världen lever i kombination med att ge mig själv en upplevelserik semester. Gambia har varit ett fantastiskt resmål för en vecka så här under den svenska vintern.

Min resa till Gambia dag för dag

Dag 1: Avresa och ankomst till värmen

Efter en lång resdag blir jag upphämtad av Ragga som jag fått tips om via Facebook. Vi käkar på Saffie J’s bar och jag äter en Chicken Yassa som är typiskt gambiskt. Somnar tidigt och är glad att jag kommer kunna sova gott utan air condition.

Dag 2: Introduction day med strandhäng

Börjar dagen med en tidig morgonpromenad för att utforska strand och närområde. Känner mig påträngande när jag hamnar bland bostadskvarter och går förbi många män som vill ha en liten chitchat. Klarar det fint utan att bli irriterad. Kikar som hastigas förbi den lilla båthamnen och har sedan en lugn dag vid pool och strand. Köper färsk frukt från Support Women Fruit Seller och njuter av solens varma strålar och havets brus.

⇒ Läs mer: Ett första möte med Gambia

Dag 3: Monkey park och svårsmält samtal

Jag besöker Bijilo nationalpark och fotar apor. Köper söta apelsiner och en kokosnöt vid ett fruktstånd. Tar det lugnt vid poolen och har ett väldigt obehagligt samtal. Äter födelsedagsmiddag och njuter av mitt eget sällskap.

⇒ Läs mer: Födelsedag och svårsmält samtal

Dag 4: Utflykt med Gambiagrupperna

Jag följer med Gambiagrupperna på utflykt till två av deras projekt. En byaskola och ett kvinnokooperativ. Den dagen blir en höjdpunkt på resan med mycket ny kunskap, en djupare förståelse för livet i Gambia och många nya sinnesintryck att ta med mig hem. Får hjälp av snäll lokalbo att köpa tyg och börjar sy upp mina första två klänningar.

⇒ Läs mer: Utflykt med Gambiagrupperna

Dag 5: Guidad tur till Makasutu

Tillsammans med två andra svenskar från hotellet åker vi med vår guide Ragga till den heliga skogen Makasutu. En lugn dag med forest walk, möjlighet att bli spådd i handen av medicinman (jag banga för jag kan bli allt för vidskeplig) och en paddlingstur bland mangroveträsken. Jag lär mig klättra i en palm och får dricka palm juice. Vi fick även möjlighet att besöka lyxboendet Mandina River Lodge med flytande sovrum och extrem stillsam känsla. Passerar en djurmarknad på väg hem och kör en fotosession med mig själv i solnedgången.

Dag 6 Besök i huvudstaden Banjul

Efter stenhård förhandling om pris puttrar jag in till huvudstaden Banjul med en taxi. Går tio våningar upp i den stora Arch 22 som är entré till staden och kollar på utsikten. Går förbi en snabbis på National museum och går sedan till Albert Market vilket är dagens största behållning. Den som orkar kan slingra sig fram mellan färsk fisk, skor som luktar plast och fräscha grönsaker. I utkanten finns tyger i tusental, elektronik och annat som vanligt folk kan behöva. Resten av dagen tar jag det lugnt med undantag för provning av klänning och en känsla av att jag snart är en fullfjädrad gambier.

Dag 7 Serrekunda market och batik på Mosukeba

Börjar dagen med en springtur längs stranden och blir omsprungen av en gambier som springer baklänges. En man kommer cyklades med fisknät. På tillbakavägen är nätet till min förvåning fullt med fisk. Åker till Mosukeba där de färgar tyg med olika batik-tekniker och vidare mot en vimlade marknad i Serrekunda. Människor, skottkärror och marknadsstånd trängs tillsammans. Avslutar dagen med att njuta av en frukttallrik vid stranden, hämta upp mina klänningar och äta veckans fjärde portion av räkor till middag.

Dag 8

En dag med morgonpromenad när vardagen vaknar till. Kvinnor som lagar frukost, hämtar vatten och tvättar. Män som rensar fisknät inför dagens fisketurer. Packar ihop, duschar och spenderar mina sista timmar i Gambia i skuggan under ett parasoll. Smidig hemresa med mycket trevligt samtal med en gambisk-svensk man som bott i Sverige sedan 2000 som ger mig svar på många av mina sista funderingar om turism och politik i Gambia.

⇒ Läs mer: Hej då Gambia – Infriade förväntningar och redo för hemgång

Jag är så nöjd med min resa till Gambia. En fullmatad vecka där jag verkligen hann glömma det mest vad jobb och Sverige heter. Tack till mig själv och alla jag mötte under min resa!

Här finns alla inlägg från min resa till Gambia

I Gambia funderade jag på om Aningslösa Influencers och om ändamålet helgar medlen. Är det okej att svartmåla enskilda individer i syfte att minska flygandet?

På flyget från Gambia berättade piloten att de tankat planet med 46 ton bränsle. Det var första gången jag kan komma ihåg att jag fått den typ av information i direkt anslutning till resan. Jag ska ärligt säga att det högg till i mig. Där sitter jag och bidrar till att 46 ton bränsle släpps ut. Inte helt skön känsla.

Åsikter om Aningslösa Influencers

Tidigare i år skapades instagramkontot Aningslösa Influencers som genom stories visar upp hur mycket enskilda influencers eller kändisar flyger och därmed släpper ut. De låter personerna kommentera sina flygutsläpp om de vill och lyfter även upp goda exempel på influencers som väljer exempelvis tåg.

Åsikterna om Aningslösa influencers går isär, de hyllas och hatas för den metod de använder. Personerna bakom kontot är anonyma. De hänger ut enskilda personer. Generellt är det en ganska hånande ton även om de oftast bara lyfter fram fakta. De säger själva i intervjuer att de vet att alla inte tycker om deras val av metod för opinionsbildning men tycker uppenbarligen själva att de bidrar till det bättre. De har nu över 50 000 följare och alla stora nyhetsmedier har skrivit om dem.

Den alltid så kloka Annie som driver Vegokäk har alldeles utmärkt uttryckt sin kritik mot Aningslösa Influencers i en instastorie. Det finns mycket i hennes kritik som jag håller med så jag printade hennes vettighet.

Ändamålet helgar medlen – eller?

Om ändamålet helgar medlen ställs ofta som en fråga, alltså vilket medel är okej till förmån för ett visst ändamål. I det här fallet: Är den metod som Aningslösa Influencers använder sig av, att redovisa influencers och andra kändisars enskilda utsläpp, ett okej medel för att uppnå ändamålet om att minska utsläppen från flyg? Svaret på den frågan är upp till var och en att avgöra men jag vet att det inte är mitt medel.

På tal om medel, i Gambia berättade en guide om en liknelse som jag verkligen gillade.

I Gambia ser vi religion som ett transportmedel till himlen. Var och en får ta sig dit med den transport de själva önskar. Om en inte väljer något transportfordon alls får en skylla sig själv eftersom en då inte kommer till himlen. För att detta ska funka behöver politik och religion hållas isär. Ett parti, ett annat land eller annan religion kan inte komma och säga till oss i Gambia att det exempelvis är tåg som är den rätta vägen till himlen. I Gambia finns ingen järnväg så hur ska vi gambier då kunna ta oss dit?

Den metaforen passar inte bara i val av religion utan även val av medel i flygdebatten. Vi är alla fria att välja vilka metoder vi vill för att skapa en bättre värld, i det här fallet minska människans klimatpåverkan. Jag väljer att tro på och rösta för politiska systematiska förändringar, på tekniska innovationer och att med en motiverande ton skapa reflektion genom plattformen Resa medvetet. Det är det transportmedel jag erbjuder till himlen. Andra erbjuder något annat.

Vi väljer olika fordon till klimathimlen

Jag är inte förtjust i hur Aningslösa jobbar. Men det är jag inte heller alltid i Djurens rätt eller Green Peaces metoder. Ändå tycker jag de fyller en funktion och jag har ändå respekt för de arbete de gör. Aningslösa förflyttar positioner. De bereder väg. De skapar debatt, reflektion och rannsakan. Och jag tror faktiskt att de också åstadkommer en del effekt. Att de faktiskt bidrar till förändringen som måste ske. Men jag tror också de gör att några till stänger av. Att de skapar polarisering och att deras val av metod är så extrem att de inte alltid tas helt seriöst.

Jag skulle själv aldrig välja metoden som Aningslösa använder. Det medlet vill inte jag vara en del av. Men att rata dem? Nej. Mina välbalanserade, nyanserade, motiverande metod biter inte på alla, där kanske hårdare tag behövs. Det behövs olika medel för att uppnå ändamålet.

Jag väljer mitt transportmedel till himlen. De som vill åka med mitt fordon är välkomna och bredvid mitt fordon kommer en massa andra fordon samexistera. Det är mitt medel mot vårt ändamål.

Vad tycker du?

Är Aningslösa Influencers medel för att uppnå ändamålet okej enligt dig?

De här inläggen har jag skrivit om flyg tidigare. 

Wihooo!! Äntligen kan jag berätta att jag haft äran att vara med i SVT:s första omgång av deras nya play-program Linjen.

Strax innan jul fick jag tacka mitt flexibla jobb, att någon uppfunnit distansmöten samt taxibilen för åka till Göteborg och vara med i SVT:s nya experiment-program Linjen. Tack Elin för sovplats och tack SJ för två tåg right in time.

SVT:s nya play-program Linjen

Hela programupplägget bygger på att vi som deltagare vet väldigt lite. När jag väl kom till inspelningen hade jag fått veta att vi ska prata om flyg och klimat men inget om vilka frågor som specifikt som ska diskuteras. Jag vet att vi ska vara sex personer som i huvudsak står för två olika perspektiv men att de strävat efter att det snarare är en bredd av åsikter än två tydliga läger. Jag tillhör halvan som är för flyg men snarare i mitten än i ytterkant.

Jag kommer dit, sminkas och så in i studien. Får inte prata med mina samtalspartners och så ställs vi upp på en linje och sen kör vi igång. Vi får några uppvärmningsfrågor där vi ska placera oss på en linje och sedan rullar det på. Ett påstående läses upp, vi tar ställning genom att kliva fram och sätta oss på stolarna. Den första tanken som poppar upp sägs och efter ett tag ansluter resten av gruppen till samtalet. Så löper det på under en knapp timme och det har de alltså klippt ihop till 15 minuter, bra jobbat!

Samtal ger mer än debatt

Jag gillade upplägget,hade önskat ännu lite mer samtal snarare än debatt men det är så lätt att trilla dit. Att argumentera, det ligger i min natur. De har klippt det så att det känns mer som ett samtal än vad det gjorde när det väl genomfördes, skickligt!

Några av deltagarna hade jag gärna pratat ännu mer med. Både för att det är inspirerande och utmanande. Tänker inte minst på Maja Rosén som jag verkligen tror skulle kunna berika mig och utveckla mitt sätt att tänka. Maja har varit med och startat Vi håller oss på jorden/Flygfritt 2019 och har personligen inte flugit på 10 år – inspirerande!

Att representera Resa medvetet

Vi var där som privatpersoner, det var så SVT ville att upplägget skulle vara, och att få företräda Resa medvetet var det tyvärr aldrig läge för. Förhoppningsvis har jag lyckas sprida ännu mer om att små steg kommer tas av många, nyanserna, de politiska styrinstrumenten som måste användas och en allmänt positiv inställning till utveckling. Det är budskap jag gärna säger om och om igen.

Däremot kan jag tacka mitt bloggande för att de överhuvudtaget fann mig. Ett steg närmare en morgonsoffa är jag allt

Utöver vårt avsnitt om Globetrotters och klimatångest, spelade de även in Köttbönder och  veganer och Öppna och stängda gränser. Se alla avsnitt här.

När du kollat

Vad tyckte du om upplägget? Var det några argument som fick dig att tänka om eller tänka annorlunda?

De flesta bilder i det här inlägget är print direkt från SVT play. De andra fick jag hjälp med under själva inspelningen av proffsen på SVT, de kan hantera en kamera om jag säger så

Vad kostar en resa till Gambia? Det försöker jag besvara genom att dela med mig av mina kostnader för en veckas charterresa till Gambia.

Vi är alla lite olika lagda om vi gillar att göra sammanställningar över kostnaderna från en resa. Jag är en av dem som gillar att låta budget bli till ett resultat.

Vad kostar en resa till Gambia?

En bra fråga! Det beror på såklart vilken typ av standard en önskar på boendet och när under säsongen en reser. Kostnaderna för en resa till Gambia kommer till stor del avgöras av priset på flyget och boendet. Själva vardagen i Gambia är i svenska mått mätt väldigt billigt. Det som kan dra iväg är om en vill göra väldigt många utflykter och guidade turer.

Flyga charter eller resa reguljärt till Gambia?

Jag kollade upp många olika flygalternativ och boendeformer inför min resa till Gambia. Jag ville både hitta det alternativ som var mest prisvärt och en resa som passade min almanacka. Charter innebar givna avresedagar och enbart möjlighet att åka en eller två veckor. Jag kollade upp att resa med charter ena vägen och reguljärt andra vägen vilket inte är möjligt. Detta eftersom Ving som är de som flyger till Gambia är tvungna (enligt EU) att transportera passagerare både till och från Gambia.

Reguljärflyg är något mer flexibelt, Brussels Airlines och Turkish Airlines flyger bland annat till Gambia. Däremot kräver det mellanlandning (mer utsläpp och längre restid) och högre pris. Inte minst för att boendet tillkommer. Det alternativet gick därför bort när det var dags att boka.

Kostnader för resa och boende i Gambia

Jag bokade min resa strax efter nyår, sex veckor innan avresa. För resa och boende betalade jag totalt 9 200 kr för ett tre-stjärnigt hotell med pool och 0 meter till havet i ett område med ganska få andra hotell.  Precis före nyår fanns samma resa och boende för 6 600 men som över en natt höjdes det till 8 800, så surt! Jag är ingen van charterbokare och utgick iskallt från att upplägget med charter är att allt ingår i priset. Så var inte fallet. Det skulle betalas extra för mat på flyget och transport till och från hotellet. Väl på flyget visade det sig att jag även fick betala för att kolla på filmerna. Surt igen men när allt kommer omkring, ett helt ok pris för en vecka i Gambia.

Mina kostnader i Gambia

Jag vill påminna om att priserna kan ändras både uppåt och nedåt och valutakursen likaså. Egentligen så ger dessa siffror inga garantier alls men åtminstone en hum om hur min kostnadsbild såg ut i februari 2019 när jag var där.

Samtliga priser nedan är skriva i den gambiska valutan Dalasi samt ett överslag räknat i svenska kronor. 100 dalasi motsvarade då knappa 20 kr, alltså en femtedel av priset eller bort med en nolla gånger två som jag brukar räkna.

Mat och dryck

Mat är billigt i Gambia men som turist kan det vara svårt att hitta till de mer lokala haken. Priserna på restauranger med turister som målgrupp är mycket billigare än i Sverige men orimligt dyrt för en lokalbo.

• Middagar på restaurang: Från 275/55 för en enklare huvudrätt till 925/180 för huvudrätt och efterrätt på riktigt bra och trevlig restaurang.
• Vatten: Stor flaska i affär vid gatan 25/5 och liten flaska vid turistattraktion 50/10
• Strandgottis: Fruktjuice 150/30 och skuren frukt på stor tallrik 300/60
• Frukt: Kokosnöt 100/20, skalad apelsin 10/2 och cashewnötter 100/20

Transport

Inom Gambias mer tätbebyggda områden (där en som turist ofta utgår ifrån) är finns det två huvudsakliga transportmedel. Taxibilar som en åker ensam med eller delas med andra som ska åt samma håll eller så kallade Tanka-Tanka som är minibussar enligt “fasta” linjer.

• Taxi: En dryg mil, ensam i skruttig bil med trevliga chaufförer 200-300/40-50
• Tanka-tanka: Minibuss motsvarande kollektivtrafik även om det är självständiga bilar/chaufförer: 8/1,5

Utflykter

Det finns mängder med utflykter att välja på i Gambia. På mitt hotell fanns flera alternativ som Ving erbjuder men även en del andra aktörer. På gatan och stranden finns många som erbjuder turer, dubbelkolla dock att de är seriösa. Priserna för i princip samma innehåll skiljer sig så bra att kolla upp vad som ingår.

• Gambiagrupperna: Heldag med buss, guide och lunch 1800/360
• Makasutu: Besök i helig skog, transport, privat guide och lunchbuffé 3000/600

Tyg och sy upp klänning

Jag valde att sy tre stycken klänningar genom en skräddare som “min” guides syster kände. Resultatet var okej men inte toppen, en hel del slarv kan mitt rätt tränade öga se. Men oavsett så är det ju lyxigt att få en skräddarsydd klänning för 80 kr.

• 4 meter tyg på marknad: 250/50
• 7 meter tyg på fin affär: 915/180
• Sy upp klänning: 400/80 styck

Jag köpte även ett batikat tyg från några av kvinnorna i kvinnokooperativet hos Gambiagrupperna för 400/80. Det visade sig vara ett rätt bra pris när jag mötte mer turistanpassad försäljning av batikade tyger.

Övrigt

Att surfa kan knappast räknas som billigt för en lokalbo men när det bara är en av många semesterkostnader är det småpengar.

• Malariaprofylax: 150 kr för recept och 400 kr för tabletterna
• Sim-kort: Kontaktkort till telefonen och 1,5 GB surf 500/100 kr
• Bensin/dieselpris: En liter drivmedel 56/11. Ofantligt dyrt i relation till andra kostnader.

Sammanställning: Vad kostar en resa till Gambia?

Totalt under min resa gjorde jag av med ca 20 000 Dalasi, vilket motsvarar 4000 kronor. Till detta ska resa och boende läggas till.

Jag bokade ett av de billigare hotellen jag hittade men väl i Gambia har jag valt lite trevligare restauranger och åkt ganska mycket taxi eftersom jag ville röra mig över stora områden i staden och bodde aningen avsides i förhållande till var en del “turistgrejer” fanns.

• Resa och boende: 9200 kr
• Mat: 1000 kr
• Guidade turer: 1000 kr
• Tyger/hantverk: 600 kr
• Taxi och transport: 600 kr
• Surf: 200 kr
• Malariaprofylax: 550 kr
• Diverse: 600 kr

Fullständig kostnad 13 750 kr

Frågan om vad kostar en resa till Gambia är nu besvarande, åtminstone min resa som ett exempel. Hoppas detta kan hjälpa dig som är sugen på en resa till Gambia att estimera en budget för en kommande resa till Gambia.

Här finns alla inlägg som jag skrivit om Gambia. Har tidigare skrivit sammanställda kostnader för min resa till Ghana, Budget för Balkanroadtrip och kostnader för vår resa Jorden runt. 

Att vara i process. Att låta saker och ting ta tid. Att gradvis se en förskjutning och känna hur jag gör mina egna förflyttningar på mina villkor. Det både tilltalar och motiverar mig. 

Att tillåta sig att vara i process

I augusti 2018 bestämde jag mig för att jag ville ge mig själv ett år för att landa i hur jag vill förhålla mig till mitt eget flygande. Jag var trött på att det gnagde och på polariseringen i debatten. Jag var trött på att egentligen tro att resa (och då även ibland med flyg) är bra för världens utveckling men inte våga stå upp för den åsikten i ett debattklimat där det kändes som att det bara finns ett rätt svar. Slutsatsen för min egen del var tydlig: Jag bottnar inte i mig själv. Problemet är inte att jag inte kan stå upp för min egen åsikt, utan att jag inte är trygg i min egen åsikt där jag har en argumentationskedja som jag tycker håller för min egen granskning.

Ett år kändes då som en evighet men jag är glad att jag gav mig den tiden. Att det får landa i något som jag kan stå för och inte något jag borde tycka, tänka eller agera utifrån.

En viktig slutsats sedan sensommaren är att tillåta mig att se detta som en process. Att inte tänka att jag måste förändra mig snabbare än vad jag är redo för. Inte pressa mig till att leva på ett sätt som jag själv inte är nöjd med eller önskar. Jag tänkte på min relation till kött och plötsligt föll så många pusselbitar på plats.

Process för mer vegetarisk mat och relation till kött

Det började hösten 2012 då jag gjorde min första vegetariska månad. I all sin enkelhet skrev jag följande bloggpost på min dåvarande blogg:

Imorgon börjar Vegetarisk månad. Jag har verkligen inget vettigt argument till varför jag inte är vegetarian och för att utmana mig själv och göra världen lite bättre så startade jag Vegetarisk månad. 15 nov – 15 dec. Häng på!

Jag bjöd in till Facebook-event och tillsammans med 40 pers delade vi recept, tips och hejade på varandra. Under de tre följande årens november-månad åt jag helt vegetarisk kost. 2016 tog jag det steget längre och satte upp följande årsmål:

• Äta nöt- och fläskfri kost under tre månader

Från slutet av 2016 övergick jag till att inte längre äta rött kött och jag firade min första jul utan att äta julskinka. Jag både överlevde detta och har inga minnen om att julen var sämre. Efter ett par månader insåg jag att vilt och lamm är något jag inte vill vara utan. Från då, i början av 2017, äter jag inte längre fläsk- och nötkött och sedan ett halvår tillbaka försöker jag ofta välja bort kyckling.

Kanske blir jag vegetarian en dag

Här står jag idag och äter betydligt mer vegetarisk kost än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Samtidigt som jag under alla dessa år aldrig (med ett undantag) känt att jag gett upp något. Det händer att jag tar en slice av den där julskinka men det är allt. Undantaget jag saknar är Max hamburgare. Jag vet att deras Halloumi-burgare är grym men den klår inte Maxmål med vit dressing. Men jag väljer bort det för att stolt kunna säga att jag faktiskt är nöt- och fläskfri.

Ibland funderar jag på att bli vegetarian ett halvår och det händer att jag blir sugen på att pröva att vara vegan. Det är en bit dit men kanske en dag att jag är redo. Svårast av allt skulle jag ha att äta något annat än fil på morgonen. Var sak har sin tid.

Att vara i process

Vi är alla i process. En process för olika frågor med olika sekvenser. Ibland står vi på platåer, ibland backar vi, ibland känns allt förlösande och vi tar stora kliv framåt. Jag vill ha det så i mitt liv. Jag vill inte pusha mig till den graden att jag själv inte är nöjd med hur jag lever mitt liv. För varje dag som jag äter ett ägg så har en höna levt sitt liv för min skull. Varje gång jag flyger så har jag slitit på jorden. Jag vet det men att välja bort allt som har en baksida vore inte möjligt om jag ska hålla motivationen uppe.

För att jag själv ska bli hållbar i mina beslut behöver de vara välgrundade. Då kan de inte enbart vara för någon annans skull om jag själv inte ser värdet eller fördelarna med det. Självklart går det över en begränsad period och det går att kämpa sig igenom faser. Det är precis som med träning. Inte nice i början men sen känns det oftast lättare. Men träning som blir av över tid skapas bara när motivationen är tillräckligt stark och djupt rotad inom en. Det måste hinna få fäste.

Hitta mitt hållbara genom min flyg-process

Jag ser på min flyg-resa (eller icke-flyg-resa) som en process. En resa i min egen relation till att upptäcka världen, till hur jag vill prioritera min tid och mina pengar. Låta det ta en stund att acceptera att jag kanske faktiskt inte kan flyga så mycket eller ofta som jag vill. Kanske finna mig i att det får vara så under några år i hopp om att det hinner skapas mer klimatvänliga möjligheter. Samtidigt som jag hittar argumentet som jag 100 procent tror på när det kommer till min egen övertygelse om att innovationer faktiskt är svaret. Inte minskat flygande. Förstå min egen dubbeltydighet och kanske framför allt förstå hur jag ska prata om de här frågorna så att jag både tror på mina egna ord och är trovärdig i min roll som medveten resebloggare.

Idag är jag inte beredd att sluta flyga. Jag tror det är långt dit. Men jag är beredd att överväga varje resa. Att hitta fler saker i vardagen att dra ned på eller förändra för att begränsa mitt slitage lite i taget. Jag är beredd att resa färre gånger med flyg och oftare med tåg. Välja destinationer utifrån direktlinjer och betala mer för biobränsle. Jag tänker berömma mig själv för alla steg jag tar och sen kan andra tycka att jag tar för små steg eller går för långsamt. Men det här är min process och jag ska tillåta mig att vara i den för att skapa ett förhållningssätt och ett levnadssätt som jag trivs i. Det kan låta egoistiskt men jag är tillräckligt trygg i mina egna solidariska värderingar för att veta att jag har drivkraften inom mig för att ständigt pusha mig.

Många befinner sig i sin process

Jag hör många tänka till. Många som håller på att göra upp med sig själva om deras egna inställning till sina egna flygtimmar i luften. Som håller på att omprioritera. Massor med människor som tillåter sig att vara i process. Som inte är redo för ett flygfritt 2019. Några som aldrig blir det, några som nästan blir det, några som blir det 2025. Alla dessa processer är både livs- och planetviktiga. Men det måste få ta sin tid.

Jag vet att jag 2012 inspirerade några att köra vegetarisk månad som annars inte skulle gjort det. Jag vet att andra inspirerade mig innan det. Jag vet att jag inspireras av andra som hittar sitt nya förhållningssätt till flyg. Som tillåter sig att vara i sin process.

Att vara självgod och ge självkärlek

Det här inlägget befinner sig i gränslandet av att vara självgott och fylld av självkärlek. Jag väljer, föga förvånande, att se det som det sista. Inte för att jag är egoistisk och vill få behålla mitt flygande. Det vill jag visserligen men det är inte därför. Jag väljer att se det så eftersom jag är 100 procent övertygad om att det är den väg som kommer vara hållbar och motivera mig i längden.

Under min process ska jag fortsätta utmana mig och tänja på mina gränser. Det är en del av processen. Det skapas ingen förflyttning utan att röra sig fram- och tillbaka. Pröva och se vad som händer. Precis som jag valde Julita gård för Schweiz i september och som jag valde Norge före Malta eller Slovenien den kommande påsken.

Det är min process och jag tänker vara stolt över den hela vägen och lita på att jag kommer finna min väg framåt för att skapa min egen hållbara relation till både mat och transport och allt annat som kommer i min väg som kräver omvärdering av hur jag lever mitt liv.

Hur går det för dig i din flyg-process?

Här finns mina andra inlägg och tankar om flyg

Hur funkar det med turism i Gambia och vilken roll spelar turismen för landets utveckling? Jag ställde många nyfikna frågor under min vecka och kan glatt konstatera att jag lärde mig ett och annat. 

En av de lite nördiga sakerna som lockade mig med Gambia var att försöka få grepp om hur turism i Gambia ser ut och hur det påverkar befolkningen och landet. Jag ställde frågor, jag såg mig omkring, jag analyserade och jämförde med andra länder jag varit i. Det är den medvetna ådran i mig som vill försöka förstå turismens bidrag och baksidor. Gambia är ett perfekt land för detta eftersom turismen är en betydande del av landets inkomster och det i allra högsta grad påverkar landet.

En mening som en person sa sitter kvar. How do you build a country without income? Den tanken gör ont i mig. Förstår ni hur lång tid det tar att bygga upp ett land när det saknas system, kunniga ledare och pengar att sätta i omlopp? När det inte finns en stabil skatteinkomst som staten kan investera utifrån. När de möjligheter som finns bygger på ett stort beroende till andra länder där makten inte ligger i ens egna händer. Så är det givetvis för alla länder men föreställer er de grundförutsättningarna. Extremt långt i från Sverige. Det låter deppigt och det finns såklart hur mycket potential som helst, tror bara det är viktigt att ha med sig den grundplåten att stå på.

Ny kunskap om turism i Gambia

Kanske är det onödigt men jag vill ändå lägga in en reservation för det som står nedan. Jag tycker allt är intressant och låter vettigt utifrån min världsbild. Men jag vet också att två olika personer gav mig totalt motsatt information angående om det finns tillräckligt med vatten i Gambia. Med den insikten i bagaget ska både du och jag läsa allt genom det filtret. Med det sagt, detta är vad jag fått fram om turism i Gambia, ingen vetenskaplig bevisad sanning men ändå för mig ny kunskap.

Säsongsturism skapar utmaningar

Det går charterplan från Sverige, Danmark, Nederländerna och Storbritannien varje vecka under perioden november till april. Resten av året är det rätt dött. Det är sämre väder och under juni-september är det regnperiod. Det innebär att personer har jobb och lön under halva året medan det under andra halvan är betydligt svårare att försörja sig. Personer flyttar från landsbygd till städer för att arbeta inom turism. Under lågsäsong kämpar några med att finna annan försörjning medan några snarare driver omkring eller flyttar hem till sina föräldrar. Det vore önskvärt om säsongen förlängdes och de är helt beroende av norra Europas reseaktörer väljer att flyga under större del av året.

Sverige skickade första charterplanet

1965 blev Gambia självständigt efter att ha varit en brittisk koloni under många år. I slutet av 1960-talet sände Sverige det första charterplanet till Gambia och tio år senare startade föreningen Gambiagrupperna. Det finns otroligt starka band mellan svenskar och gambier som pågått under decennier. Det märktes tydligt då jag träffade flera som säsongsbor i Gambia regelbundet. På mitt hotell fanns det varje dag fanns nya fadderbarn som badade i poolen tillsammans med de nordeuropeiska fadderfamiljerna.

Det saknas register och alla kan vara guider

Det saknas ett fungerande system för registrering av guider och turismföretag. De seriösa registrerar sig, en del av dem har sin verksamhet och de som deltar försäkrade och de betalar 15 procent i skatt. Men vem som helst kan utge sig för att bedriva och erbjuda guideverksamhet. Det gör att systemet urholkas och som resenär är det svårt att veta vad som är officiella tourguides.

Alla tror att jag vill till krokodilparken

Jag skojar inte, i princip varenda person, som pratade mig i egenskap av turist frågade om jag inte ville besöka krokodilparken. Det är unikt och omåttligt populärt. Kanske inte ett så konstigt antagande men jag har tidigare aldrig besökt något land där en attraktion är överordnad alla andra på det sättet. Jag lät dock bli eftersom jag inte vill stödja den typen av turistverksamhet.

Det är komplext med utländska ägare

Jag ägnade många frågor till att försöka förstå vem som är ägare bakom hotell och guideföretag och vilka som tjänar pengar på turismen. Min ambition var självklart att den lokala befolkningen skulle gynnas i så stor utsträckning som möjligt av min närvaro men det visade sig vara svårt. Gambia saknar till stor del finansiell infrastruktur och kapital (som stat eller som enskilda investerare) vilket försvårar möjligheterna till göra satsningar. Resultatet blir att utländska investerare från framför allt Indien och Libanon bygger hotell och bedriver verksamhet. De behöver inte äga, många gånger skriver de långa avtal (typ 30 år) för att sedan om verksamheten inte fortsatt går bra kunna avsluta när tiden löpt ut. De har stöd från sina banker i hemlandet. De har personer eller företag som har tillräckligt med kapital att riskera. De har administrativa och juridiska förutsättningarna för att kunna upprätta den verksamhet som krävs för att exempelvis öppna ett hotell.

Innan jag åkte till Gambia var jag en stor motståndare av detta. När jag ser verkligheten och framför allt alternativen kanske det ändå bidrar med något gott. Om indierna och libaneserna inte investerade, vem skulle då göra det? Knappast Gambierna själva. Det finns inte förutsättningar för det. När jag sedan samtidigt får höra att libanesiska finansiärer sätter stopp för andras investeringar eller verksamhet som skulle missgynna dem, ja då är det inte lika positiv längre. Min slutsats av detta är att det är komplext, att det finns både för- och nackdelar och att det inte är så där enkelt och svartvitt som en lätt kan tro.

Inge knivskarp gräns mellan lokala guider och utländska företag

Discovery Tours och Scantours Gambia är så vitt jag förstått det gambiska företag. Discovery Tours drivs av en kvinna med 30 års erfarenhet. Utan att ha testat dem vill jag nästan rekommendera att använda dem bara för att det är just en gambisk kvinna som driver verksamheten.

En av de större aktörerna heter The Gambia Experience och är brittiskt. Jag pratade med en lokal guide och frågade om han tyckte det var problematiskt (vilket jag tänkte att han borde tycka) att de var brittiska. På det svarade hand. “They bring costumers, that is all that matters.” Såklart är det så, han inser ju vad konsekvensen skulle vara om The Gambia Experience inte fanns.

När jag köpte mitt tyg så var det en gambisk (tror jag) man som hjälpte mig. Det kändes bra att handla av honom. När det väl sen var dags att betala gjordes det till en man med Mellanöstern/Centralasien-utseende. Det blev igen så uppenbart vem som har råd att köpa in ett så stort lager av tyger, vem som står i frontlinjen och vem som kammar hem cash.

Det dubbeltydiga i Vings guidade turer i Gambia

Ving anlitar Gambia tours för att genomföra de turer och utflykter som de erbjuder. Gambia Torus i sin tur har libanesiska ägare så den vinst som skapas gynnas med stor säkerhet inte det lokala Gambia. Å andra sidan Gambia tours anställer massor med lokal personal som får jobb och inkomst. Även detta är fullt av gråskalor.

Ingen talar gott om All inclusive

Ingen jag mötte sa något positivt om All inclusive. Alla är överens om att det inte gynnar Gambia varken lokalt eller nationellt. Det skapar ingen blandning mellan turister och lokalbefolkning och alla pengar som turister spenderar stannar i ett slutet system.

Jag såg få äldre kvinnor och yngre män

Den bild jag fått i media säger att det skulle krylla av äldre europeiska kvinnor och yngre gambiska män. Rent logiskt var det inget jag väntade mig och jag kan konstatera att jag i princip inte såg något av detta fenomen alls. En jag pratade med i Gambia sa att det var överdrivet, att media blåst upp det. En annan sa att det inte förekommer på hotellen utan mer dolt i lägenheter.

Turismen har fram- och baksidor

I ett samtal sa en man till mig “Hur bygger vi Gambia när det inte finns några inkomster?” Jordnötsförsäljningen har gått ned, Kina köper upp rätten att fiska i haven och turism är en av de viktigaste inkomstkällorna. Det är helt klart en tillgång att Gambia har denna turism men också sårbart. Om resebolagen slutar skicka charterflyg så stryps nästan alla inkomster. Turismen i Gambia för givetvis med sig baksidor som trafficing med barn och sexhandel. Även om jag inte såg ens en uns av indikator på det är det ändå den verklighet som råder. Å andra sidan, under många år är det just turismen som bidragit till Gambias utveckling. Enligt lokal erfaren guide ökar turismen något men det kommer inte den lokala befolkningen till gang. Enligt Wikipedia har antalet turister minskat. Jag vet inte vem jag ska tro på.

Gambia vs Ghana – så stor skillnad som jag väntat mig

Förra året var jag i Ghana. Förutom att börja på G och ligga i Västafrika har inte länderna mycket gemensamt. Gambia har 1,8 miljoner invånare, Ghana 28. Gambia har haft regelbunden och relativt omfattande turism sedan 60-talet, Ghana är inte i närheten av det även om det i absoluta tal finns fler som åker dit eftersom landet är så mycket större. I Ghana kändes det som att jag var i människors verklighet och vardag mest hela tiden. I Gambia var jag det i det område jag bodde om jag valde rätt gator. Hade jag bott i de mer turisttäta områden är det inte alls sant att jag kunnat föreställa mig ett Gambia utan turism. Det hade knappast funnits hotellkompex på hotellkompex, restauranggator och hantverksamarknader i denna omfattning.

Vilken insikt/kunskap förvånade dig mest ovan och vilken kändes mest självklar?

Vet du mer om turism eller har jag skrivit några felaktigheter – tveka inte att höra av dig och rätta mig eller komplettera. Jag är helt prestigelös i det och ser det snarare som en chans att lära mig mer om turism i Gambia. 

Trots sina ynka 28 dagar har februari bjudit på mängder med trevligheter. En toppenresa till Gambia, massor med kultur på hemmaplan och en födelsedag med firande i olika former. 

Stories från februari 2019

Februariresan

Gambia är given. Det var en härlig resa och det var också väldigt roligt att vara resebloggare. Det pushade mig att fråga saker och det fick mig att säga ja en extra gång till saker som dök upp. Det var flera som sa att det var kul att hänga med på mina insta-stories och listan över inlägg jag vill skriva är lång. Älskar att resa, och älskar att få uppleva allt flera gånger om genom bloggskapandet. Här finns mitt dag-för-dag-inlägg om min vecka i Gambia.

Februaris favoritinlägg

Personligen gillar jag mina resonerande inlägg allra bäst även om det snarare är rena praktiska inlägg (som att bila på irland eller biverkningar dukoral) eller reseskildringar (som weekend i Marrakech) som får mest trafik eftersom de lever över tid. I februari skrev jag om min egen flygprocess och när resa medvetet blir en börda. Intressant och lärorikt att få sätta ord på.

Februaris babes

Gambiagrupperna. Jag vet att det finns massor med organisationer och sociala entreprenörer runt om i världen och den här gången vill jag sätta lite strålkastarljus på Gambiagrupperna. Tänk hur mycket deras engagemang bidragit med. 300 skolor. Flera hundratusen barn som får en skolgång. Grunden till all utveckling är utbildning.

Februaris lärdom

Det finns tre saker som Gambia fått mig att tänka på väldigt mycket. Det ena är det svårsmälta samtalet som vi inte behöver prata mer om. Det andra är hur svårt det är att bygga upp ett låginkomstland. Hur frestande det måste vara att bli kortsiktig i sina lösningar, hur beroende en är av utländska investerare (företag och stater) och hur bra det kan vara men hur fel det kan bli när landet utnyttjas. Det tredje handlar om kärlek och vad som är biologiskt och vad som är kulturellt. Jag är övertygad om att känslan känns lika i alla människor men den uttrycks, formuleras, visas på många olika sätt. På tal för att jag träffade en kille på hotellet som var supertrevlig men som sen visade sig vara intresserad samtidigt som han var gift. Tokigt i Sverige, kanske inte så tokigt där? Månggifte är vanligt och drömmen om Europa stark. Jag försöker förstå istället för att avfärda.

Februariminne

Min första morgon i Gambia. Det är något speciellt med att möta ett nytt land för första gången. Att ens egna upplevelser av landet är ett oskrivet blad som bara väntar på att bli nedklottrat av intryck, syner, känslor. Jag får en lite kick av att gå min första promenad och få en smakbit av vad jag har framför mig denna resa.

Februaribild

För att jag älskar solnedgångar. För att ta photosessions med mig själv och utan stativ eller fjärrutlösare är en rolig utmaning. För att ensam inte är stark men däremot för att vara själv stärker mig.

Februari och privatlivet

Jag började februari med att vara sjuk så en vecka i ett varmt Gambia gjorde gott. Erik skaffade provperiod på tjänsten Abundo som är en prenumerationstjänst för teatrar, konserter och mycket mer. Vi har nyttjat detta maximalt. För 150 kr har vi gått på Blue Planet – Live in concert på Globen (älskade vackra planet, vi måste ta hand om dig), Jonas Gardell – Queen of fucking everything (alltid fantastisk i allt han gör) och en teater på Dramaten. Rekommenderar varmt att prova Abundo, vi fick så mycket för pengarna. Jag har nästan inte tränat något alls men däremot vilat och umgåtts med vänner. I februari är det också fyra år sedan jag och Erik träffades så jag går omkring och är lite extra kär när jag täner tillbaka på vårt dejtande, trevande men ändå självklarhet från dag ett. En bra februari i privatlivet.

Februarikänslan

Kompetent. Det är väl snarare ett tillstånd eller ett verb och ingen känsla men i februari har jag faktiskt känt mig kompetent. Alltså en känsla av att behärska saker, klara av saker, göra saker på ett bra sätt. Jag kan ärligt och stolt säga att jag är en himlars bra tjänsteperson till förbundsstyrelsen jag jobbar för, särskilt denna månad. Jag reser själv utan minsta missöde och känner mig helt trygg i det. Jag kan det. Jag får fram mina poänger genom en TV-ruta. Jag har dessutom lyssnat på Birgitta Ohlssons Duktiga flickors revansch och blev boostad av den. Bra känsla!

Februaris reseplanerande

Förut ett rush i Gambia-research så bokade vi äntligen lite fler av tågsträckorna i Norge. Det börjar arta sig en resa och en rutt och ett upplägg. Vi pratar en del om bröllopsresan också. Tågluffa eller roadtrippa i Europa i sommar? Resa bort lite längre kring nyår? Kanske båda, kanske inget, kanske något annat.

Februarilänkar

Min kollega och vän Irma har dragit igång en superfin och mysig blogg som heter Mitt Bosnien. En blogg om att uppleva sitt hemland men också det Bosnisk-Hercegovianska som finns i Sverige. Lockas du av detta land är detta bloggen du ska spana in!

Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad

Gambia bjuder på vackra, intressanta och varierande saker att göra i Gambia. Här finns mer utflykter än vad som hinns på en vecka och massor med vardagsliv att ta del av. Jag bjuder på mina tips på saker att göra i Gambia.Jag välkomnades till The smiling coast av många människor under veckan. Gambia kust kallas så för att Gambiafloden formar sig som en glad mun. Gambia är Afrikas minsta land med endast cirka 2 miljoner invånare. Hela 350 000 uppskattas bo i den största staden Serrekunda. De flesta turister bor i Kololi och Kotu där flest hotell ligger.

Många åker till Gambia för att sola och bada men personligen föredrar jag en mix där sol och bad snarare är ett komplement än basen i vistelsen. Jag konstaterar att en vecka var perfekt längd för mig för det jag ville ha ut av Gambia men att en del saker som jag hade velat göra i Gambia inte hanns med. Låt dig inspireras av allt som Gambia har att erbjuda som jag hann fånga upp, såklart finns det ännu mer än detta.

Utflykter att göra i Gambia

Den som reser till Gambia med charter, eller bor på ett hotell där exempelvis Ving huserar, kommer med lätthet hitta mängder av utflykter att välja mellan. Dessa är utmärkt som inspiration, oavsett om du väljer att genomföra dem med Ving eller på egen hand alternativt med en guide. Hoppas mina tips på saker att göra Gambia hjälper dig att skapa den bästa resan för dig.

Utflykt till den heliga skogen Makasutu

Två engelsmän bestämde sig på 1990-talet för att slå sig ned och skapa ekologisk turism i området. Maka kommer från ordet Mekka och Sutu betyder skog vilket totalt sätt ordagrant blir Helig skog. Engelsmännen mötte en medicinman som fortfarande finns kvar i området och den som önskar kan bli spådd i handen. Här finns mangroveträsk i låg- och högvatten att paddla på. Det erbjuds guidade turer med forest walk där en får lära sig mycket om naturmedicin. Det finns en pool att chilla i, lunchbuffé och en hantverksmarknad. Den med rätt ingångar kan även få möjlighet att besöka det femstjärniga superlyxiga området Mandina som bland annat har flytande hus. Allt skapat av engelsmännen, det märks att en av dem är arkitekt och den andra ingenjör.

Makasutu var lugnt och skönt, långt ifrån en effektiv upplevelse som jag ofta önskar mig men jag fann lugnet. Jag betalade ca 600 svenska kr inkl lunch, chaufför och guide. Det är långt ifrån “den vackraste naturen ever” men en mysig utflykt att göra i Gambia.

Tips: Görs med guide/som organiserad utflykt, ca 3000-3500 dalasi (6-700 kr)

Byaskola och kvinnokooperativ med Gambiagrupperna

Jag har skrivit ett helt eget inlägg om detta men kort kan jag säga att den dagen som jag spenderade med Gambiagrupperna var en av de bästa dagarna på hela veckan. Det görs så mycket fin verksamhet och det finns så många som kämpar för att människor ska få det bättre. Absolut värt att försöka få till, kostade ca 350 kr för att bli upphämtad på hotellet, svensktalande guide och lunch.

⇒ Läs mer: Utflykt med Gambiagrupperna

Jag önskade mig: Georgetown

Georgetown ligger långt in i landet och det är en tvådagarsutflykt som jag tyvärr inte lyckades planera in under denna resa. Upplägget kan vara lite olika men innehåller bland annat båt- och busstur geom hela landet, besök på landsbygd och övernattning under enklare förhållande. Det får bli nästa gång!

Tips: Kontakta Ragga på RM Tours så kan han hjälpa till att organisera en tur

Att göra i Banjul, Gambias lilla huvudstad

I Gambia är huvudstaden Banjul långt ifrån störst, varken till ytan eller invånare. En enkel orsak till det är att den ligger på en liten halvö och därmed “inte kan” växa. Trots att staden är så liten så fanns där ändå lite huvudstadskänsla och att bara gå omkring var den största behållningen. Det räckte för egen del med en halvdag i Banjul men är absolut något jag rekommenderar att göra i Gambia.

Arch 22, stadens öppning

Med bilväg finns det egentligen bara en väg in i staden och det är via den stora Archen som tydligt markerar ingången. I den kan en betala 20 kr för att gå upp de tio våningarna och kolla på utsikten över staden. Det gör sig bättre framåt eftermiddagen då solen ligger i en bättre vinkel, var motljus på morgonen när jag var där. I archen finns även en beskrivning av Gambias historia och lite föremål.

Nationalmuseet

Nationalmuseum berättar ett lands historia, så även i Banjul. På ett sätt var det urbota tråkigt. Proppfullt med prylar från tusentals år fram till idag och mängder av text att läsa. Samtidigt fanns där mycket stolthet och enormt mycket kunskap för den som vill djupdyka i Gambias historia. Totalt kanske jag spenderade 15 minuter inne i museet, sedan var jag nöjd. Dock väl värt de små slantarna som det kostar att gå in.

Pris: 20 kr för att gå in, 20 kr för att få fota

Sjudande av liv i Albert Market

Det jag gillade allra bäst med Banjul var att gå i Albert Market och de anslutande kvarteren. Där fanns inte en enda försäljare för min skull utan där var det fullt fokus på lokalbornas behov och dagliga liv. Färsk fisk med flugor som svärmade, hemodlade och nyskördade grönsaker, färgglada tyger och allt en kan behöva för att leva ett gambiskt liv. Trångt och lätt att tappa bort sig men ack så levande.

Tips: Håll extra koll på väskor och fickor i myllret och gå inte på att någon vill visa dig runt

Jag missade: Hamnen

Jag fick höra att det skulle vara häftigt att besöka hamnen och se båten som kör över Gambiafloden till landets norra halva. Jag lyckades dock aldrig hitta rätt väg fram, det kan vara så att biljett krävdes för att komma nära inpå.

Sevärdheter och typiska turistgrejer att göra i Gambia

Det finns inte så många klassiska sevärdheter att göra i Gambia som handlar om att checka av eller som är globalt omtalade. Några finns det och alla jag “gjorde” tyckte jag var värda ett besök.

Monkey Park i Bijilo National park

Bijilo National park ligger i nära anslutning till några av de större turistområdena och här finns nyfikna apor som gärna matas. De går fria och precis som getterna stannar de till stor del kvar i parken för att det är där maten finns. Jag våndas lite innan jag åkte dit för att jag alltid är fundersam inför djurturism men eftersom inga djur finns i bur (förutom lite kreatur som föddes upp där) så kom jag fram till att det knappast kan vara värre än Skansen och de besöker jag ju.

Parken består av en fyra länkar i en kedja och det går att välja hur många av dessa “rundor” en väljer. Kostar en liten peng att gå in och det finns även guider för den som önskar. Det brukar ge en del extra att ha guide men jag ville vara för mig själv. Efter ett långt övertalningsförsök lyckades jag komma iväg på egen hand och det var otroligt bra markerat så ingen risk att tappa bort sig. Tror hela rundan med alla fyra slingor tar drygt två timmar.

Praktiskt: Öppet dagligen, kostar ca 100-200 dalasi (minst inte, men motsvarande 20-30 kr) att gå in.

Batikfabriken Mosukeba

De är otroligt duktiga på batik i Gambia. Betydligt mer avancerat än de jag fått lära mig med att knyta ringar på ett lakan. Här görs batik i flera färger och utöver knyttekniken skapar de batik genom stearin och att täcka tyget för att på så sätt skapa olika lager av färg. Den som vill får prova och även om detta är uppenbart arrangerat för turister gillade jag besöket skarpt. Det är turistpriser på grejerna men lika vackert och välgjort för det.

Praktiskt: Öppet dagligen 8-18. Jag lyckades inte googla fram något men finns på dessa koordinater

Bo eller äta på Ngala Lodge

Jag hade läst att den mest innovativa maten skulle ätas på Ngala Lodge. Om maten var så annorlunda vet jag inte (även om den var väldigt vällagad) men däremot området stack ut rejält. Oerhört lyxigt och långt över min prislapp men en otroligt trevlig miljö att befinna sig i. Kanske går det att betala in sig för att hänga en dag bland skulpturer, vacker arkitektur eller nere på soldäck. Lyxigt värre och kul kontrast till mycket annat jag upplevde i Gambia.

Kostnad: 915 dalasi (knappt 200 kr) för huvudrätt, efterrätt och dryck

Jag skippade: Kachikally Krokodilpark

Däremot hoppade jag över att besöka den berömda krokodilen Charlie i Kachikally Crocodile park. Krokodilerna i parken är så vitt jag förstår inte heller inburade men jag har läst en hel del saker som gör att jag själv inte vill stötta detta. Krokodilerna har varit “tillfångatagna” sedan de var små och de är så mätta att någon jaktinstinkt aldrig slår till. Ett rykte säger att de är drogande och jag kan bara anta vilken typ av uppfostran de haft för att inte skada människor. Jag vet inte vad som är sant men jag valde att hoppa över detta. Denna turistattraktion var i särklass den jag blev erbjuden oftast att besöka av folk jag mötte.

Uppleva vardagsliv i Gambia

Oftast tycker jag att vardagslivet är den största behållningen av en resa. För mig var detta det jag längtade efter mest av det jag sett fram emot att göra i Gambia. För att relativt lätt få uppleva vardagsliv är mitt tips att bo och befinna sig i Bakau. Det är en stad som inte är så stor att de inte går att få grepp om och det bor vanligt folk där, både de med mycket och lite pengar.

Besöka Marknader

Människor möts på marknader och de ger en stor inblick i vad folk köper. I ett land som Gambia är inte turismen den stora konsumenten av “vardagsmarknader” vilket ger en bild av vad folk behöver och hur de lever. Tips om ett antal marknader finns längre ned i inlägget.

Lilla fiskehamnen i Bakau

Precis nedanför Bakau Guest House finns en liten hamn där det säljs fisk ifrån. Jag var nog där vid fel tidpunkt på dygnet för jag såg aldrig någon fisk men däremot massor med båtar, arbetande män och frysboxar. Jag kände mig lite malplacerad och bortkommen, lite som att folk undrade vad en ensam turist som mig gjorde där. Att småprata gjorde att jag kände mig lite mindre lost. En häftig syn och en tårtbit av vardagen.

Häng på stränderna om kvällen

Både turister och locals hänger vid stranden på kvällen för att spela fotboll, beach volley ball och rugby. Barn leker i det grunda vattenbrynet och folk går sin seneftermiddagsprommis medan solen sjunker ned mot horisonten.

Gå planlöst i Bakau

Tidiga mornar och sena eftermiddagar är mina favorittider att uppleva gator. Både för att värmen är rimlig men också får att det är då det är då människor rör på sig. Det hämtas vatten, tvätten hänger på tork, barnen går till skolan, en bil får ett nytt däck, några tränar och småbutikerna öppnar allt eftersom. Jag är så glad att jag valde att bo i Bakau, där finns vardagsliv runt knuten.

Trångt och högljutt på landets marknader

Det är intensivt och för den ovana kan det vara något av en kaosartad upplevelse att besöka marknader. Av allt jag valde att göra i Gambia var detta något som verkligen stack ut som en kontrast. Det som är vardag för en annan är för mig något extraordinärt.

Brikama och djurmarknad

Brikama är Gambias näst största stad och har en marknad som framför allt är känt för sitt träsnideri och trähantverk. Skulpturer, skålar, masker, bestick. Allt som kan göras i trä och lite till lär finnas där. Jag passerade bara men har hört gott om detta och fick även veta att de trähantverk som säljs på andra marknader är producerat i Brikama. På väg från Serrekunda till Brikama finns även en djurmarknad som jag bara passerade men mer än gärna hade gått ett varv i. Tala om kontraster. Runt stora traktordäck stod getter, åsnor och kossor och åt hö i väntan på att få komma till ett hem att göra nytta i.

Hitta hit: Djurmarknaden ligger längs Brikama Highway, mitt emot Brikama Craft market

Craft market vid Senegambia

Vid de mest turisttäta områdena där restaurangerna står uppradade och hotellkomplexen breder ut sig finns Craft market i Senegambia. Den är 100 procent turistanpassad men självklart är hantverket gjort med lika mycket kärlek för det även om det finns en känsla av massproduktion. Jag gick bara ett snabbt varv eftersom souvenirer inte var något jag var på jakt efter.

Hitta hit: Sök på Craft Market Senegambia så tar google maps dit

Albert Market i Banjul

Myllrande, bubblande, sjudande. Många glada miner och ett virrvarr av trånga gator och maximalt utnyttjade av ytorna. Här gäller det att hitta lugnet och bara glida med och i sakta mak ta sig förbi försäljare efter försäljare.

Latrikunda Market i Serrekunda

I klass med Albert Market men betydligt större är Latrikunda Market i Gambias största stad Serrekunda. Här står stånden täta längs huvudvägen men även tvärgator och ett typ av bassar där många små försäljare har sina bås.

Hitta hit: Kolla den här google-maps-länken så syns det hur gatorna med marknadsstånden skiljer sig från andra gator i satellitläge.

Vad jag skulle välja att göra i Gambia om jag åker dit igen

Detta är några saker jag hade velat göra förutom ett tur til George Town

• Bo på en eco-lodge, exempelvis Footsteps eller Sandele
• Åka båt på floden och kanske se en flodhäst
• Göra utflykten Kunta Kinte för att lära mig mer om slavhandeln. Prioriterade bort detta eftersom jag gjort det i Ghana men hade gärna gjort detta också.
• Besöka landsbygd eller någon by som tex Tanji eller Tujereng

Mer att läsa om Gambia

Några utvalda inlägg om Gambia finns nedan

⇒ Ett första möte med Gambia

⇒ Min resa till Gambia dag för dag

⇒ Vad kostar en resa till Gambia?

⇒ Det jag lärde mig om turism i Gambia

Är du på väg till Gambia eller längtar du efter att resa dit? Berätta vad det är som lockar dig eller ställ en fråga om du funderar på något

Här finns alla inlägg jag skrivit om Gambia

Tåggruppresor, två nya böcker som lanseras, en träff för tågälskare, tågcharter och ett gäng andra nyheter som gör mig än mer nyfiken på vad som komma skall nu när tågkraften släpps fri. 

Tågen står onekligen långt ifrån stilla när det kommer till utvecklingsfrågor. Det nästan haglar in nyheter i min inkorg, i mina flöden och på nyheterna. Den godaste nyheten av dem alla är att jag inte tror att nederbörden tänker avta, tågnyheter på löpande band är här för att stanna. Utvecklingskurvan är stark och fler och fler aktörer kommer ställa om för att möta drömmarna ett mer klimatsmart sätt att uppleva världen.

Nio tågnyheter som inger hopp

En hel del av nyheterna kretsar kring Tågsemester-gruppen på Facebook men å andra sidan, det händer verkligen grejer runt dem just nu. Jag gissar att de är fulla av växtvärk och hoppas de kommer kunna uppfylla allas tågdrömmar med det guldläge de har just nu.

Första renodlade tågresebyrån lanseras snart

Det går som på räls (sorry) för grundarna till Facebook-gruppen Tågsemester. Jag lyssnade på dem under ett föredrag som Medveten konsumtion anordnade och det var proppfullt i lokalen och två toppolitiker från Miljöpartiet var där i publiken, inte illa. Om bara någon vecka lanserar de deras tågresebyrå på tågsemester.nu och kommer då ha några resor som går att boka och hoppas kunna erbjuda ett växande utbud framöver. Läs mer i Vagabonds intervju.

Positiv utsläppsinfo från SJ

Har du också fått SJ:s mejl om hur mycket utsläpp dina tågresor “tjänat in” jämfört med om de hade gjorts med exempelvis bil? Svinsmart nudge av SJ och go känsla i min mage. I utskicket står det även “En resa runt jorden med tåg motsvarar en bilresa på 2 km.” Galet stor skillnad. Även om inte tillverkning av tåg, bilar eller dragning av räls eller bygge av vägar är med utan enbart utsläpp av själva transporterandet så är det ruggigt stora skillnader i siffror.

Gruppresor med Tågsemester.nu

Tågsemester.nu släppte en gruppresa med Yoga-tema till Bad Gastein i Österriken som tog slut i ett nafs. Än så länge finns det biljetter kvar till deras nästa gruppresa till Gardasjön i Italien som de gör tillsammans med Grand Tours. En resa i juni och en i juli. 10 dagar för 14 000 kr, läs mer och boka här.

SJ lanserar Var är mitt tåg? i SJ Labs

SJ Labs är en app där prototyper testas och idéer utvecklas. De labbar och får feedback direkt från användarna, ett roligt och modernt sätt att utveckla saker och ting. Var är mitt tåg? är ju en fråga som den som reser med tåg ibland ställer sig och eftersom SJ alltid är första frontline för attack så ser de till att ha svar på frågan. Genom SJ Labs och Var är mitt tåg? går det att se alla tågs placeringar i realtid och se med vilken hastighet ens egna tåg åker i. Coolt tycker jag! Bara att ladda ned och testa runt.

Tågcharter med vandring till Davos

Tågbokning.nu, Ving och Systrar i Bergen ordnar tillsammans en första tågcharter till Davos under en vecka i september. Låter som en perfekt match att just dessa tre gått samman för att skapa detta unika upplägg. Det är bara att hålla tummarna att Ving ser vinster i upplägget och tänker börja erbjuda det på bredare front till alla sina kunder. Resan kostar från 15 000 kr och här finns mer information.

Tågsemesterträffen

Den omåttligt populära FB-gruppen Tågsemester bjuder i slutet av mars in till en tågsemesterträff för alla tågälskare. Eller så som de själva beskriver det: “En träff, en minimässa, en meet-up för gamla, unga och nya tågsemestrare”. Det kostar 200 riksdaler för två timmar under lördag eftermiddag den 30 mars på Clarion på Ringvägen i Stockholm. Mer info och boka biljett här

Med Dagens Nyheter genom Europa med tåg

DN och Världens resor ordnar tillsammans en chartrad tågresa genom Tyskland, Österrike och Italien. Med från DN deltar deras chefredaktör, kulturchef och utrikeskorrespondent och det utlovas intressanta samtal om politik, klimat, konst och kultur. Resan verkar omåttligt populär, avgår sista veckan i augusti och de billigaste biljetterna går loss på 20 900 kr. Läs mer här. 

Två boklanseringar med fokus på tåg i Europa

I slutet av mars och början av april släpps böckerna Tågsemester och Med tåg genom Europa. Sprängfyllda med inspiration, rutter, reseberättelser och praktiska tips för en får till en bra tågresa i Europa. Kan detta få bli årets semestergåva måntro? Hittade bästa pris på Med tåg genom Europa på cdon.com och Tågsemester går att förboka via Book outlet.

Nattåg ut i Europa är snart verklighet

Jag har ju sedan tidigare skrivit om de fyra mittenpartiernas överenskommelse där en av punkterna är att upphandla nattåg ut i Europa. På ett tågseminarium gick det ändå en liten rysning genom min kropp när Miljöpartiets Per Bolund säger att det kommer bli av. Han berättade om när de sett till att få igång nattågstrafik till Östersund och Åre så kom efterfrågan efter det. Ibland måste utbudet stimuleras fram.

Har du ännu fler goda tågnyheter som du vill dela med dig av?

Här finns alla inlägg på temat tåg, bland annat mitt inlägg om 74 förslag för att fler ska resa med tåg i Europa

Vi har anledning att fira! Jag och Resa medvetet har varit med i media fyra gånger på sistone I allt från SVT Västerbotten till Nordeas kundtidning. 

Med Resa medvetet är min mission att nå så många människor som möjligt i syfte att få oss att resa på ett mer medvetet sätt. Att synas i media är precis som bloggen en plattformar för att nå ut. På senaste tiden har jag och Resa Medvetet florerat på lite olika medieplattformar. Dom som känner mig vet att jag trivs som fisken i vattnet med att göra intervjuer.

Resa medvetet i Media

SVT Västerbotten

Senast medieklippet är bara någon dag gammalt. SVT Västerbotten ringde och ville göra en telefonintervju för deras webb tack vare att de hittat ett inlägg jag skrivit om flyget 2017. Berättar lite om att jag skiljer på klimat- och flygångest och att det är politiker som måste ge oss förutsättningar att bo över hela landet, även i Västerbotten.

Se webbklippet och läs intervjun här.

Nordeas kundtidning Share

Ni kan ana att jag blev förvånad när Nordeas kundtidning Share hörde av sig och ville ha mig och Resa medvetet som den svenska rösten i ett reportage om “De hållbara resenärer”. I sällskap av den norska resebloggare Reiselykke, en person som forskar på hållbar turism från Harvard University och en hållbar resenär från Danmark. Att vara med i ett reportage med dessa är en ära i sig. Att tidningen ges ut på både svenska, norska, danska, finska och engelska är lite extra kul.

Jag avslutar reportaget som finns i sin helhet på sida 52-57 här.

Tidningen Syre

Nyhetsmagasinet Syre säger om sig själv: En frihetligt grön tidning för dig som vill förändra världen och de har skrivit ett reportage med rubriken Ekobloggarna som vill få oss att ta ansvar. Den journalisten ställde frågor som fick mig att reflektera över om jag med min blogg ens kan kalla mig hållbarhetsbloggare. Sedan dess gror det ett inläggsutkast på det temat, vi får se om jag får ihop någon tankekedja som håller ihop. I denna artikel i gott sällskap av Alejandra Cerda/Jandi Heart Eco, Sofia Brolin/Hildas, Tess Waltenburg/Sustainable Influencers och Emma Sundh/Klimatklubben.se.

Hela reportaget finns här.

SVT Linjen

Jag har tidigare bloggat om att jag var med i SVT:s playprogram Linjen som de återkopplat och sagt att de tycker blev så bra att de spelat in nya avsnitt med nya ämnen som det ska samtals om.

Mitt blogginlägg finns här och programmen Linjen finns här

Att resa feministiskt är ett sätt att resa hållbart. Jag ger dig 22 perspektiv att fundera på. Du bestämmer vad som är din bästa variant på feministiskt resande för att bidra till social hållbarhet. 

Idag är det internationella kvinnodagen och då passar det ypperligt med ett inlägg om hur en kan resa feministiskt. Det kan göras på många olika sätt av både män, kvinnor, icke-binära och alla andra. Men först en liten definition:

Vad är feminism?

Feminism handlar om att se maktordning mellan män och kvinnor och en enkel definition är:

1. Du ser att det finns en maktordning där kvinnor är underordnade män
2. Du tycker denna maktordning är problematisk
3. Du vill att förhållandet ska förändras

Att resa feministiskt

Resa hållbart med feministiska glasögon kan göra att reseupplevelsen blir en helt annan. Du kommer se nya saker, agera annorlunda och läsa situationer med nya filter. Att skriva det här inlägget har inneburit att slipa mina egna glas ytterligare och jag känner mig betydligt mer klarsynt. Så givande!

Jag ska inte ha credd för allt klokskap i denna lista. När jag började fundera på detta kunde jag komma på typ fem punkter. Jag frågade ett flertal vänner och bekanta som alla gett sina perspektiv. Oj så mycket nya exempel på hur en kan resa feministiskt som jag fått med mig av det. En enorm bredd och variation.

Tack till er som bidragit till denna helhet!

Värt att notera

Du har tolkningsföreträde

Jag säger absolut inte att du ska göra allt det som finns listat nedan eller att alla delar krävs för att resa feministiskt. Det finns ingen sån definition eller kvalifikationslista. Det är heller inte givet att allt på listan motsvarar min syn på vad att resa feministiskt är. Det är förslag till dig och mig att fundera över. I vanlig ordning är det du som bestämmer din nivå och de saker som du tycker är feministiska enligt dig, det tolkningsföreträdet har du, inte jag.

Kvinnlig utgångspunkt

Texten är genomgående skrivit med kvinnor och icke-binära som utgångspunkt men på flera ställen har jag lagt på en “mansvinkel”. Jag har velat hålla texten kort så oavsett ditt kön eller sexuella läggning så får du försöka anpassa det du läser så det passar dig. Jag vet att hela texten är något heteronormativ med en kvinnlig synvinkel.

Ett smörgåsbord

Listan innehåller perspektiv på att resa feministiskt, det är inte en universell sanning. Se det som ett smörgåsbord av möjligheter för dig så du kan välja det sätt som du tycker passar dig bäst för att resa feministisk. En sak kan jag nog lova dig. Hur inbiten och vältrimmad feminist du än är så kommer du inte ha tänkt på vartenda ett av alla dessa ingångar på vad resa feministiskt kan vara.

22 perspektiv på feministiskt resande

1. Res på egen hand

Att uppleva att vara kvinna på egen hand i olika sammanhang och stå på egna ben. Fundera på möjligheter och eventuella risker med det. Är du man kan du resa själv och reflektera över skillnaderna som du som man upplever  jämfört med att vara kvinna.

2. Lyft kvinnor i den kontext du reser i

Problematisera kvinnors roller på de platser du reser till. Prata med kvinnor där, dela med dig av det du får lära dig eller tycker är intressant i sociala medier. Att synliggöra kvinnor, nästan oavsett på vilket sätt det görs (förutom objektifierande), kan vara feministiskt i sig.

3. Identifiera det antifeministiska och gör tvärtom

Ibland kan det vara svårt att tänka ut vad resa feministiskt innebär. Ett trick kan vara att tänka på vad du skulle anse vara antifeministiskt och sedan göra raka motsatsen.

4. Res med annat transportmedel än flyg

Forskning visar att klimatförändringarna slår hårdare mot kvinnor än män och utsläpp från flygen drabbar alltså kvinnor i större utsträckning. Att själv flyga mindre är i sig ett sätt att minska konsekvenserna kvinnor får utstå av utsläppen.

5. Turista feministiskt

Gå på dam-fotboll också eller istället för enbart herr-fotboll i Italien Besök en feministisk teater i Paris. Åk till Örnsköldsvik och gå på damhockey. Besöka feministiska konstutställningar, kvinnohistoriska museer eller delta i aktivism. Gå en guidad tur om HBTQ- eller genusfrågor.

6. Objektifiera inte kvinnor på foton

Många kvinnor objektifierar sig själva i resemedia. De är modellen i en värld de alltid har drömt om där allt är underbart och fantastiskt. Livet, temperaturen, vädret, kroppen, känslan är perfekt.

Att resa feministiskt är att inte bli en passiva docka i klänning och stråhatt som håller sin pojkvän i handen och tittar in i en solnedgång. Eller med en positiv skrivning. Var aktiv deltagare i de egna bilderna och gör bilden till något mer än en kropp. Du som är resesällskap och därmed fotograf kan med fördel ha detta i åtanke och undvika motiv och poseringar som objektifierar och istället porträtterar självständighet, power, glädje, aktivitet.

Parentes: Jag kom på mig själv att stå i duschen kvällen innan jag skulle till Gambia och vara på väg att raka mina ben för “tänk om jag ska fota mina ben”. Va fan!? Alla får göra som de vill med sin behåring men att min (då) enda drivkraft skulle vara för att eventuellt vara med på bild? Inte rimligt, så jag rakade inte benen och ingen jävel brydde sig om det.

7. Umgås med kvinnor och lär dig om kvinnors förutsättningar

Läsa på innan, ställ frågor på plats. Hur ser den feministiska politiken ut? Vilka rättighetsfrågor finns det människor som driver på just nu (i alla länder finns en kvinnokamp i en eller annan form)? Vad jobbar kvinnor med, hur ser villkor ut i kvinnodominerande yrken? Hur ser kvinnors vardag ut? Vad innebär det att vara transperson i landet? Prata med kvinnor på plats i landet. På så sätt skapas utbyten som både kan vidga ditt och deras perspektiv om hur en kvinnas liv kan se ut.

8. Bo på porrfria och sexköpsfria hotel l

Det kan vara svårt att kolla innan men en enkel åtgärd är att kontakta hotellet innan och fråga hur deras policy ser ut samt om du märker något på hotellet du bor på meddela hotellpersonalen och anmäl om du tror att brott begåtts.

9. Res på lika villkor

Granska dig själv och din partner, ger ni eventuella barn lika villkor att resa och uppleva världen? Ger ni varandra (om ni är ett heteropar) lika villkor att förverkliga era resande drömmar? Det blir inte jämställt av sig själv, särskilt inte på semestern, det måste aktivt skapas och byggas hela tiden.

10. Välj kvinnors business och gå omvägar för det

Köp souvenirer tillverkade av kvinnokooperativ eller handla av kvinnliga försäljare. Välj en kvinnlig guide före en manlig. Välj kvinnliga taxi-chaufförer om det alternativet finns. Kanske kräver det extra omvägar, försök, efterforskning för att kunna stötta kvinnors business.

11. Ta med en kvinna på en resa hon annars inte gjort

Jag har en vän som haft långt ifrån samma förutsättningar som mig att resa och jag bestämde mig därför för att ge henne en resa i födelsedagspresent. Jag måste spara lite extra men jag vet att jag ger henne en upplevelse hon kan njuta och växa av. Det är systerskap. Självklart kan även män ta med kvinnor på resor.

12. Välj länder medvetet

För en del är det feministiskt att välja bort länder med en icke-feministisk politik eller styre. För andra är det feministiska att resa till dessa länder och vara en självständig kvinna som utmanar bilden av kvinnor. Du väljer men gör ett medvetet val.

13. Ta avstånd från sexturism

Säg ifrån om resesällskapet under resan tappar bort sin egen moraliska kompass. Befinn dig inte i områden där försäljning av sex pågår. Välj andra restauranger där lättklädda kvinnor inte förekommer, skippa att “kolla på red light district” (jag har själv gjort det av ren nyfikenhet), anmäl vid misstanke om brott. Läs mer om sexturism.

14. Dricksa kvinnor mer

Hotellpersonal, servitriser, gatumusikanter, ge dem en slant extra. Kvinnor är i många länder generellt bättre på att säkerställa att inkomster gynnar familjen och inte förspills. Rent krasst finns det en himla massa män som super, röker och spelar bort sina pengar och en himla massa kvinnor som sliter och använder pengarna för familjens bästa.

15. Tag plats som kvinna när du reser

Hur framställer du dig när du reser? Kan du visa upp en självständig kvinna som reder sig själv och kan det inspirera andra kvinnor, både turister och lokalbefolkning att ta plats? Är det mannen i sällskapet som oftast sköter förhandlingarna, som sköter samtalen och uppfattas som ledaren? Hur förhåller du dig till det?

16. Pusha kvinnor att bli mer självständiga när de reser

Du som är resesällskap kan aktivt agera för att stärka de kvinnor du är omgiven av. Kan du peppa dem att köra bil istället för att välja den enkla vägen ut och låta dig köra. Vem betalar och håller i pengarna? Om ni är ett heteropar, behåller ni samma strävan om jämställdhet på semestern som på hemmaplan och hur bidar du i det?

17. Stötta kvinnors utbildning

Utbildning är nyckeln till nästan all utveckling och ett universalmedel för att ge kvinnor bättre förutsättningar till ett mer självständigt liv. Det kan göras till organisationer, direkt till skolor eller genom att stötta en enskild person i hennes vidarestudier på exempelvis högskola, universitet eller yrkesutbildningar.

18. Res utan att exploatera

Reflektera över om dina resor eller ditt sätt att resa krymper andra kvinnors livsutrymme. Reser du på bekostnad av andras rättigheter och livsvillkor?

19. Reflektera över din position och dina privilegier

Feminism kan ses som bredare än jämställdhet och ett kvinnoperspektiv. Patriarkatets mönster finns i rasismen, i kolonialismen, klassförtrycket där maktstrukturerna flätas samman och stärker varandra. Utöver att reflektera över hur ditt kön påverkar din position i den kontext du besöker så kan du gör detsamma med fler perspektiv. Hur påverkas din position och synen på dig av att du är exempelvis man och vit. Eller kvinna och vit, vit och rik (i relation till många i det land du reser till är du åtminstone övre medelklass), rik och från en kontinent som koloniserat nästan hela världen. Det feministiska är att inse sin position och sina privilegier och agera utifrån den insikten.

20. Köpa inte alkohol av alkoholindustrin

Även om inte just din konsumtion direkt går ut över kvinnor så gör alkoholförsäljningen i stort det. Att stötta alkoholindustrin genom att köpa deras produkter innebär att du ökar riskerna för att kvinnor utsätts för våld i hemmet och att män dricker alkohol istället för att betala skolavgifter. Det hänger ihop på ett rätt ocharmigt sätt.

21. Stötta feministisk organisering

Besök verksamhet med sociala syften med kvinnor i fokus eller sänk pengar till lokal kvinnlig organisering i landet du besöker.

22. Ställ frågor till dig själv om genus och jämställdhet

Du kanske inte har alla svaren, eller kan få svar under en resa men att resa med feministiska glasögon är ett steg på vägen. Fundera på vad en feministisk resa är? Hur anpassar du dina glasögon utifrån resmålet? Stämmer din bild av jämställdheten överens med hur landets invånare upplever situationen? Uppmärksammar de samma problem som du ser? Vad är annorlunda jämfört med hemma?

Hur ser du på att resa feministiskt?

I vanlig ordning vill jag alltid avsluta mina inlägg med frågor. Jag ser nästan allt jag skriver som en process som med fördel fortsätter med smarta tankar från dig som läser.

Har du några ännu fler perspektiv på hur en kan resa feministiskt? Tror du att det kan bidra till mer sociala hållbarhet? Är det någon av rubrikerna ovan som du ser risker med eller som du inte alls tillhör att resa feministiskt? Vad av ovan har du inte tänkt på och som du kan försöka implementera i ditt sätt att resa?

Här finns mina andra inlägg på temat genus

Det finns massor att göra i Sundbyberg, mina hemmahoods som jag lever och trivs i. Vackra naturområden, Muminhus i Duvbo och Stockholms bästa pizza. Det här mitt Sundbyberg. 

Om Sundbyberg

Till ytan är Sundbyberg Sveriges minsta kommun och här bor ca 50 000 invånare. Jag flyttade hit sommaren 2017 och fattade väldigt snabbt tyckte för min lilla stad. För den som bor här är det guld att ha både pendel, tvärbana och tunnelbana att välja mellan och det går direktbuss till Arlanda var 20:e minut. Här finns småbutiker och matvaruhus, caféer och restauranger. Mest av allt tror jag att jag gillar Sundbyberg för att det finns så mycket fina omgivningar att träna i eller kvarter att promenera omkring i. Jag drömmer om att ha råd att köpa ett hus med mumintorn i Duvbo, jag springer min runda runt Lötsjön och jag suktar efter stans bästa pizza på Flatbread.

Mina tips att göra i Sundbyberg

Det här är mina tips och lilla guide för vad som erbjuds att göra i Sundbyberg. Både som utflyktsmål för den som vill uppleva en del av stor-Stockholm, för den som redan bor här men inte upptäckt alla skrymslen och vrår och för den som kanske är sugen på att flytta hit. Jag har snabbt blivit en bra ambassadör för det innehållsrika Sundbyberg.

Om sommaren fylls staden av blommor och snygga planteringar, det bjuds in till surströmmingsfest, marknader och julbelysning. Det är en minst sagt trivsam stad att bo i men mitt fokus nedan är för dig som besöker Sundbyberg för allt som finns att erbjuda snarare än den bofasta.

Jag bor ett kvarter från den ståtliga kyrkan som du lätt kan ta sikte på för att komma över på en fika, det är bara att höra av sig! Välkommen till min version av vad som finns att göra i Sundbyberg.

Se och göra i Sundbyberg

Marabouparken och dess konsthall

Jag fattade ganska snabbt när jag flyttade till Sundbyberg att Marabouparken var något speciellt. Här finns statyer och skulpturer runt om i parken och en konsthall med fri entré. Uppkallad efter ett visst chokladmärke med samma namn och med konst i toppklass så är det helt klart något unikt som bara Sundbyberg kan erbjuda.

Sturegatan

Sundbyberg har flera centrum, ett nere vid Signalfabriken, ett längs Tulegatan och sedan kanske det som de flesta skulle kalla “huvudcentrum”: Sturegatan. Kanske gillar jag den gatan för att jag gillar Sundbyberg så mycket. Det är mitt hem och jag är glad att det finns en pappershandel, ett urmakeri, en skomakare, second hand butiker och tygbutiker. Alla möjliga, självständiga, små företagare som alla på sitt sätt bidrar med sin charm och egenhet. 

Butiken Winston and Elle

Sundbybergs snyggaste klädbutik är tveklöst Winstone and Elle. Här säljs egendesignade kläder, ofta i one size av färgstarka tyger och härliga mönster. Döpte efter ägarnas döttrar och en rolig butik att gå och titta i oavsett om fynd görs eller inte.

Promenera i Sundbyberg

Duvbos hus

Några av Stockholms finaste hus finns i Sundbyberg eller rättare sagt stadsdelen Duvbo. Vackra trähus i olika färger, fina Mumintorn och gulliga trädgårdar. Här vill jag bo! Jag ska bara tjäna ihop tillräckligt med cash och se till att just rätt person vill lämna ifrån sig sitt hus. I Duvbo går att strosa omkring under en pigg promenad och rätt vad det är så dyker en gammal brandstation upp. Så mysigt område!

Båtar längs Bällstavikens slut

Från Marabouparken och ned till Bällstabro ligger små båtar och gubbar längs den smala slutpassagen innan vattnet övergår till Bällstaviken. En minst sagt mysig promenadsträcka att gå på ett trädäck.

Gå till Kungsholmen

Från Bällstaviken och hela vägen ned till Karlbergs slott finns en lång gång- och cykelväg som lämpar sig perfekt för powerwalks. Här passeras ståtliga naturnära hus, klippor för picknick och bad, lummig skog, en 4H-gård, små restauranger och ett stort båtvarv.

Sport och motion att göra i Sundbyberg

Mängden möjliga fysiska aktiviteter som finns att göra i Sundbyberg är långt fler än jag väntat mig. Det finns så mycket mer än en liten springslinga. Förutom det jag skriver om nedan finns Friskis och Svettis och andra anläggningar.

Träningsmöjligheter och friluftslivs i Sundbyberg

Lötsjön och Råstasjön

Mitt absoluta favoritområde när det kommer till att träna är området kring Lötsjön och Råstasjön. Här kan jag springa en kort runda på 2 km runt en sjö eller 5 km runt båda mestadels på grus. Här finns backar att springa intervaller i, utegym och stora gräsytor som kallas för Golfängarna (inkl skylt om att golf inte får spelas). Upplyst och välbesökt under hela året. Runt Lötsjön finns ett omdiskuterat grisliknande djur och ett traditionellt cafe som heter Gröna stugan.

Badhus och idrottsarena

När jag flyttade till Sundbyberg blev jag glatt överraskad över alla olika möjligheter det finns för att utöva sport. Här finns friidrottsarena, fotbollsplan, tennisbanor, curlinghall och badhus med motionsbassäng och bassäng för barn för att nämna några.

Skogen i Ursvik

När jag vill löpa lite längre sträckor, cykla eller åka skidor är Ursviksskogen perfekt. Uppmärkta löp- och skidspår i olika längder (vissa är även elljusspår) som jag håller på att lära känna och gillat från första gången jag var där. I Ursviksskogen finns möjlighet att uppleva friluftsliv trots att det bara ligger ett par kilometer från en stadskärna.

Igelbäcks naturreservat och en historisk offersten

Igelbäcks naturreservat är en del av Ursvik och här finns öppna fält och djur som sommarbetar. Ett perfekt utflyktsmål med de minsta i familjen. Inne bland löparspåret finns Kymlingestenen, offersten från forntiden som kan stannas vid för en andningspaus.

Lekparker i Sundbyberg

Duvboparken

När mjölksyran i benen börjar kännas är en äntligen framme vid Duvboparken där det finns en enklare lekpark och skugga att vila under. Under valborg samlas halva Sundbyberg (känns det som) för ett rejält valborgsfirande. Fackeltåget anländer, brasan tänds och våran sjungs in av en traditionsenlig kör.

Tornparken

Sundbybergs finaste lekpark kallas Tornparken och ligger precis nedanför det stora vattentornet. Under vintern 2019 har de dessutom bytt ut alla lekställningar så till sommaren kommer den vara toppfräsch. Här finns en grund bassäng för barn att bada i om sommaren och klätterställningar för både stora och små.

Marabouparken

Plaskdamm, gräsytor och vackra statyer och skulpturer möter den som vill spendera en eftermiddag i Marabouparken.

Blåa bollar och lekplats i Rissne

Rissen är en del av Sundbyberg och har ett eget lite centrum av matbutiker och torghandlare. Lekparken kan göra både och stora barn nöjda. Personligen blev jag gladast av att hitta konstverken med blå bollar.

Dricka och äta i Sundbyberg

En sak en verkligen kan göra i Sundbyberg är att äta. Jag måste säga att jag under mina två år här inte hunnit testa alla ställen så jag ser fram emot att beta av några fler. Finns bland annat en kebab-restaurang på listan som jag hört ska vara bra.

Restauranger i Sundbyberg

Flatbread

Det bästa Sundbyberg har att erbjuda i matväg är pizza från Flatbread. Men det är inte vilken pizza som helst utan ungefär den godaste jag ätit. Spännande smakkombinationer och skön stämning. Här skulle jag kunna äta flera dagar i veckan. Att äta på Flatbread är något som finns att göra i Sundbyberg som värt en omväg.

Ristorante Matilde

Italiensk kvalitetsmat finns på restaurang Matilde. Rätt så stimmigt och väldans populärt. Lite mycket chili på min systers mat men papsen ställer upp och så en efterrätt med myntaglass.

The Public

The Public är som ett enda stort mysigt vardagsrum. Här finns vällagad mat, afterworks, drinkkvällar och självklart en middagsmeny. Här har jag klämt en hamburgare men skulle gärna sitta i någon av de sköna sofforna och snacka om livet stora och små frågor. De har verkligen inte sparat på inredningen och känslan.

Backstugan vid filmstaden

Vid Filmstaden Råsunda på en liten höjd finns Backstugan. En restaurang med både uteservering och mysig innemiljö. Klassisk vällagad husmanskost väntas hos Backstugan. Här har jag och Erik firat framgångar och fokuserat mer på mat och prat än att komma ihåg att fota

Fik och caféer i Sundbyberg

Bageriet Passion

Välbakade och välsmakande bröd och bakverk finns på konditori Passion precis vid tvärbanan i Sundbyberg. Sittplatserna är begränsade så det är snarare fokus på att ta med gottiset hem än att avnjuta det på plats.

Princess konditori

När du vill fika på ett riktigt traditionellt konditori är det Princess som är svarat på det du söker. Interiör och möblemang som tar en tillbaka i tiden med riktiga bakverk och fräscha luncher. Rekommenderas varmt och mycket populärt.

Våfflor hos Portvaktarstugan

Precis vid den gamla men verksamma biografen Råsunda finns det übermysiga caféer Portvaktarstugan som serverar frasvåfflor med grädde och en rejäl portion sylt. Inredd med i filmandets tecken med Ingmar Bergman högst närvarande. Retro och riktigt nice. Och ja, jag vet att det här inte tillhör Sundbybergs kommun men Solna får dela med sig av denna läckerhet till denna guide. Vi snackar om några meters marginal.

Välkommen till Sundbyberg

Vad är din relation till Sundbyberg? Har du haft anledning att åka hit även om du inte bor här? Finns det något som lockar dig hit av mina tips på saker att göra i Sundbyberg? Och framför allt, finns det något i Sundbyberg som jag helt missat?

Många är de vinterresor jag drömmer om. Några storslagna, andra fullt genomförbara om jag bara lägger manken till. Den gemensamma nämnaren är berg eller avlägsenhet. 

⇒ Inlägget innehåller ett annonssamarbete med addnature ⇐

Jag har länge suktat efter att uppdatera min vintergarderob för att kunna göra aktiva vinterresor eller resor till kyligare destinationer. Bra vinterkläder är dyrt och när jag precis bestämt mig för att långsamt investera i nya kläder så har medvetenheten till klädkonsumtion slagit till. Jag har verkligen anledning att fundera ett varv till innan jag bestämmer mig för vad jag verkligen behöver och vad jag klarar mig med trots att det inte är optimala plagg.

Nu har jag i alla fall införskaffat något som jag aldrig haft: Ett underställ i merinoull. Det ska jag ha på mig under alla framtida snowboardturer och när jag ska åka skidor för att nån dag göra den där klassikern. På hemmaplan ser jag fram emot att ha på mig varma kläder för att springa (annonslänk), både under vårens kyliga kvällar och när nordanvinden drar fram i höst.

Detta underställ har ännu inte hunnits provas in action men jag har med själ och hjärta försökt göra det rättvist på bild. Detta trots att jag saknade 1. Kamerastativ, 2. Fjärrutlösare, 3. Erfaren fotomodell, 4. Äkta vinterlandskap.

Drömmar om vinterresor i varmt underställ

Mest av allt hoppas jag att jag får chans att få pröva understället under något av de äventyr jag drömmer om att göra på temat vinterresor som kräfva varma kläder.

Kebnekaise i Sverige

Det är på senare år som jag fått upp ögonen för Kebnekaise och när min far har klarat av en bestigning blir jag minst sagt taggad att göra detsamma. De svenska landskapen är fantastiska och jag vill uppleva dem ännu mer. Att bestiga Kebnekaise är kanske ingen vinterresa och kräver kanske inget underställ vid start men högre upp verkar det vara ens bästa vän ihop med något vindtätt.

Jag inspireras av: Daniel/Dryden.se Stora guide till Kebnekaise

Kilimanjaro i Tanzania

Sedan jag för första gången såg Kilimanjaros snöbeklädda topp när jag var 20 år har jag drömt om att få göra vandringen från savann till snö. Både för den fysiska utmaningen, för att det vore coolt att besöka Afrikas högsta berg och för kontrasterna och landskapen som vandringen innebär. Fatta packlistan som denna resa kräver. Mitt underställ skulle packas ned först!

Jag inspireras av: Johanna/Vandraren.se som bestigit Kilimanjaro 

Antarktis i…Antarktis

När Antarktis ska få förgylla mitt synfält är skrivet i stjärnorna men att det är en av mina stora drömmar på temat vinterresor råder det ingen tvekan om. Ändå kan jag inte riktigt sätta fingret på varför jag så gärna vill dit. En drivkraft är helt klart att ha satt min fot på sju kontinenter, det verkar finnas något erövrarbehov i mig. En annan är att få uppleva landskapet, och inte minst resan dit. Resan dit är verkligen en del av målet. Varma kläder lär jag behöva där mer än någonsin gissar jag.

Jag inspireras av: Polarquest som ordnar resor dit

Inlägget är ett annonssamarbete med Add nature. Åsikter, text och bild är mina egna om inget annat anges

Hur är det att ensam resa som kvinna i Gambia? Vilka tips finns det för att hantera bumsters? Dessa två frågor försöker jag besvara utifrån mina erfarenheter av att resa i Gambia. 

Att varnas påverkar inställningen

Jag ska ärligt talat säga att jag blev varnad för att åka till Gambia och resa som kvinna på egen hand. Inte för att det skulle vara farligt utan för att det skulle kunna vara jobbigt. Det sista jag ville var att känna mig instängd på ett hotellområde för att jag inte orkar röra mig bland en lokalbefolkning som uppvaktar, erbjuder sin hjälp, vill ha sällskap och småpratar. Det var mitt worst case scenario.

Det var samma sak innan jag och Erik åkte till Marrakech. Vi blev “varnade” för att det skulle vara intensivt. Det skulle vara stimmigt, många som vill fånga vår uppmärksamhet, försäljare som vill göra vår dag. Jag upplevde det inte alls så. Kanske just för att jag hade ställt in mig på mega-intensivt och det visade sig bara vara lite intensivt. Allt är relativt. På plats i Marrakech var jag otroligt tacksam för den inställning jag åkte dit med. Upplevelsen var att det var en piece of cake att röra sig bland alla basarer.

Resa som kvinna i Gambia

Det här blev mina erfarenheter: Jag var aldrig rädd. Inte ens när det var mörkt och gatlyset bristfälligt. Jag hörde inga glåpord, upplevde inga närmanden. Det var inga som följde efter någon längre sträcka, ingen som väntade in mig i något hörn och förr eller senare lyssnade alla på mina Jag vill vara själv. Jag köpte ingen fejkvigselring och kände aldrig behov av det. Var ganska snabb med att säga att jag var sambo och skulle gifta mig i juni när det kom på tal. Jag berättade vart jag bodde varje gång någon frågade och märkte inga konsekvenser av det.

Att ensam resa som kvinna i Gambia är ur mitt perspektiv nemas problemas.

Jag är visserligen både resvan, street smart och rätt så talför men jag skulle absolut uppmuntra den som ensam vill resa som kvinna (eller man) till Gambia, att göra det. Det går finemang. Däremot ska en ställa in sig på, och förvänta sig, att många, fler män än kvinnor, kommer vilja prata med en. I Sverige hade åtminstone jag blivit tokig men att för den som reser till Gambia får en bara finna sig i det.

Jag kan inte svara på hur en ensam man skulle uppleva Gambia, och inte heller ett resesällskap. Bumsters tror jag helt frånser både antal i sällskapet och kön, de kontaktar nog den som passerar deras synfält.

Vad är Bumsters?

Bumsters är företrädesvis unga män utan anställning som hoppat av skolan till förmån för att “hjälpa turister” på olika sätt. De driver omkring i turistområden och uppvaktar turister med artiga fraser. Ibland ber de rakt ut om pengar till något de behöver och ibland utger de sig för att vara guider som kan ta med en på utflykter. Det går att läsa mer här.

Det här är inte fakta, det är mina åsikter: Majoriteten av alla människor i alla grupper är snälla och vill väl. Det finns rötägg i alla grupper. Bumsters är inte värre än några, de är däremot fattiga. Precis som nästa alla andra i Gambia. De vill få in pengar till levebröd och de väljer den taktik de kan utifrån de förutsättningar de har. Jag klandra dem inte. Hur jobbiga de än må vara.

Ett möte med en bumster

Jag är på väg till kvällens restaurangbesök. Möter en grupp män varav en frågar vart jag ska och jag svarar. Han säger att han är promotor för den restaurang jag är på väg till och följer mig dit. Vi småpratar och jag säger tack och hej. Servitrisbossen frågar mig om han var min vän. Jag förklarar och han berättar att de inte jobbar med promoters. Att jag inte ska gå på bumsters skitsnack. Han var uppenbart irriterad över att mannen förpestat hans område och min upplevelse (även om jag inte brydde mig så noga).

Det fanns flera tillfällen då män kom fram till mig och hänvisade till att vi setts tidigare. För mig blev alla bara en lång rad av människor som jag inte kunde skilja på. Den så kallade promotorn hittade mig igen några dagar senare. Påminde mig om när vi sågs senast. Ni kan tro att jag trivdes med att med glimten i ögat konfrontera honom med att han minsann inte alls är en promoter. Han slingrade sig. 1-0 till mig.

Tips för att hantera Bumsters?

Efter en vecka i Gambia vill jag absolut inte kalla mig expert på att hantera bumsters men jag hann lära mig ett gäng med knep. En ensam kvinna (eller ensam resenär i stort kanske) är ett extra lätt byte att söka kontakt med. Jag har med andra ord öva mycket och lärde mig ett antal tillvägagångssätt. I tipsen nedan har jag klumpat ihop bumsters och allmänt sociala gambier. De är nog lite orättvist och någon tydlig skiljelinje finns inte. Som turist är det nästan omöjligt att skilja ut vem som är bumster och inte.

Det är inte meningen att låta dissig. Föreställ dig att du inleder samtalet “Hi, how are you? I am fine. Where are you going?” var 200:ade meter när du är ute och rör dig. Det tär lite på tålamodet och här är mina tips för att hantera bumsters på ett för alla inblandade så smärtfritt sätt som möjligt.

1. Var trevlig

Det finns ingen anledning att vara otrevlig, oavsett om det är första eller artonde personen för dagen som vill prata med dig. Säg hej, små snacka lite. Orkar du inte så släpp det men håll trevlig ton

2. Var tydlig

Linda inte in din feedback. Är du inte intresserad, vill du inte följa med, vill du vara själv. Säg det. Vänligt men bestämt

3. Säg att du vill vara själv

Var nog ingen mening jag upprepade på exakt lika dant sätt under veckan som “I would like to be by myself”. Uppskattningsvis lyssnade människor på mellan första och andra gången. Några behövde höra det tre gånger och en person lyssnade först efter fjärde upprepningen.

4. Äg kommandot, säg hej först

Överraska och var den som säger hej först. Inled konversationen och avsluta den. Var inte rädd för att du kommer behöva prata längre för att du tar initiativet, du visar snarare att du har bollen hela vägen

5. Säg ifrån genom att titta i ögonen

Om du inte blir lyssnad på, stanna upp och titta dem i ögonen. Förklara tydligt att du vill vara själv, inte behöver någon hjälp.

6. Tävla inte i tålamod

Ignorera och bara gå vidare funkar såklart till slut men oftast efter att du hunnit bli både less och irriterad. Mest troligt har de mer tålamod än dig så fly inte. Stanna upp och ta konversationen och gå sedan vidare.

7. Ignorera om du inte gillar tilltalet

Det hände att folk startade konversationen med Hi Beauty. Det uppskattas inte och då ignorerade jag blankt. Ett alternativ är att säg ifrån men förvänta dig då en ordväxling om att det inte var så de menade. Ladda upp med JAG-budskap i trevlig ton.

8. Gå inte på diverse historier

Fattigdomen driver människor till mycket, bland annat att ljuga ihop det ena och det andra i syfte att få pengar. Att inte tro på dessa var det jag på plats fick rekommenderat. Bli inte förvånad om de känner igen dig, om de snappat upp ditt namn från att du stått och pratat med någon annan. Det behöver inte betyda att ni träffats förr. Gå heller inte på försökte att de är kusin till någon på hotellet, eller syssling med någon av de guider du använt. Det är ett sätt att skapa legitimitet med kanske inte alltid så schysta avsikter.

10. Be om hjälp

Vid ett tillfälle ville en man verkligen inte lyssna. Jag använde mig av alla tekniker ovan men icke. Jag tror visserligen att han var påverkad på något sätt men jag märkte att folk runt omkring honom började hålla lite koll på oss. Till slut bad jag en annan kille om hjälp. “Can you take care of him?” Extremt effektivt. Tänker att det är rätt pinsamt att bli ombedd av annan part att sluta upp med det en håller på med.

11. Avfärda inte alla

Alla män som tilltalar dig är inte bumsters. Många män är bara allmänt nyfikna, sociala och vänliga. Killen som jag passerade första dagen på stranden avvisade jag och sedan visade det sig att det enda han ville var att hjälpa mig med en solstol som han var ansvarig för. Det var bara att be om ursäkt för att jag inte orkat lyssna på vad han hade att säga.

Det jag vill att du tar med dig:

Kom ihåg vilka förutsättningar bumsters och gambier har. Vilket land de bor i. Behandla dem med respekt och värde. De må va förjäkla irriterande och störa semesterfriden men de är människor som precis som alla andra bara vill leva ett så gott liv som möjligt.

Mer läsning på temat Resa ensam

⇒ 4 överkomna rädslor – att resa ensam

⇒ Resa som ensam kvinna i Ghana och skapa sin egen trygghet

⇒ Tips för att resa själv – överleva att resa ensam och vara utelämnad (you can do it!)

Här finns alla mina inlägg om Gambia 

Att resa i tanken, att med kreativitet och fantasi förflytta sig till andra länder. Låta kulturer och traditioner komma in i ditt hem, skapa din egen minisolsemester och försvinna bort i filmen och litteraturens gripande berättelser. 

Du och jag, vi älskar att resa. Vi vill uppleva världen, vidga vårt perspektiv. Slappna av och ha det skönt. Komma bort och vara med människor vi tycker om.

Ibland finns inte tiden eller pengarna och då fungerar mina tips för 100 % hållbart resande tipptopp. Ännu bättre passar det för den som vill tänka ett varv extra innan hen bokar en resa med flyget som transportmedel. Jag skriver det här inlägget för att inspirera och motivera oss alla att att resa mer hållbart genom att vissa gånger resa i tanken. Det kräver sin fantasi, kreativitet och en stor portion vilja för att göra detta fullt ut och inte halvdant.

För egen del finns det inget av förslagen nedan som skulle kunna ersätta min drivkraft att resa. Jag nöjer mig inte med det. Men jag skulle helt klart kunna dämpa mitt sug efter att uppleva världen och kanske göra en resa mindre per år genom att ersätta det med något som är gott nog. Vi behöver alla flyga mindre tills det finns mer klimatsmarta drivmedel och då passar det utmärkt att utmana sig att gå in fullständigt för alternativen nedan.

Att resa i tanken är att resa hållbart

All in med temadag

Res iväg genom att skapa en storslagen temadag utan gränser. Fyll dagen in i minsta detalj. Mat är en självklar del, hemlagad eller på restaurang. Mexikanskt, italienskt, peruanskt. Gör aktiviteter som dans eller träning med koppling till landet. Capoeira från Brasilien, Magdans från Mellanöstern eller gå på ett rejält träningspass med afrikanska influencer. Musiken som spelas under dagen kommer från temalandet. Lär er några hälsningsfraser, gör ett quiz och tävla mot brorsan. Det här kan verklige ge en känsla av att vara i ett annat land för en dag. Eller vecka om du orkar det.

Tips: Låt nationaldagar inspirera dig att välja land. Idag 16:e mars, är det Irlands nationaldag.

Tips 2: Fira födelsedagar med land-tema. Inspiration hos Resfredag om 4th July i USA.

Japan in under huden

Åk till Japan utan en endaste flygtimme. Ta tåget till Stockholm och checka in på Yasuragi en bussresa från Slussen. Japansk mat, japanska sängar på golvet, delta i gruppasset Klangresan och tvaga dig på japanskt vis.

Tips: Om du kan, åk dit på en vardag så är priset något lägre

Tips 2: Läs mer från min upplevelse av Yasuragi när jag firade min födelsedag på egen hand i tystnad.

Upplev vår planet med Planet Earth och Blue Planet

Många, inklusive jag själv, kittlas av storslagen natur och jordens under. Många av platserna är svårt tillgängliga och att komma riktigt nära planetens djurliv är faktiskt allra enklast genom skärmen. Visst är safaris häftiga men BBCs Planet Earth och Blue Planet ger en närhet.

Tips: Finns på olika streamingtjänster och det finns även andra naturfilmer på SVT play som är gratis

Sveps iväg med böcker och film

Att resa genom böcker och film har vi kunnat göra länge och genom åren har en viss typ av film och litteratur varit mer lättåtkomlig än andra. Ofta med amerikanske eller europeiskt ursprung eller filter. Det kräver lite mer research för att finna men det finns både böcker och filmer som  utspelar sig eller har koppling till nästan alla världens länder.

Tips: Kolla in Cathinkas reseguider med bok- och filmtips om bland annat Indien, Namibia och Myanmar/Burma

Ge dig heldags-SPA

En stor del av att resa är för många att få komma iväg till värme, sol och bad. För oss nordbor är det inte alltid så tillgängligt och under stora delar av året kräver det långa flygresor. Varför inte ge dig själv och de du tycker om en SPA-boost där ni ligger en hel dag i en hängmatta, tar ett dopp i en bubbelpool, njuter av lite massage och proppar er fulla med exotisk frukt. Lyxa på eller kör budgetvariant.

Tips: Välj olika teman att rikta in sig på. Hammambad, thailändsk massage, bastu, isbad etc.

Kunskapsfyll med Gapminder och Dollarstreet

En del av att resa handlar för mig om att lära mig nya saker. Jag tycker att kunskap är attraktivt och jag vill vara en person med bred omvärldskoll. Ett sätt att lära sig mer saker om ett land är att resa med verktygen Gapminder och Dollarstreet.

Gap minder presenterar global data från världens alla länder inom mängder av parametrar. Några av dem är hälsa, utbildning, mottaget och givet bistånd, ekonomisk utveckling och så vidare. Dollarstreet ett verktyg som bygger på Gapminder. En bildbank som består av över 30 000 bilder från 265 olika familjer i 50 olika länder. Det är foton på vanliga familjer och deras hem från hela världen.

Tips: Djupdyk i ett land eller ett specifikt ämne

Tips 2: Läs mer i mitt inlägg Göra sig redo att resa med Dollarstreet och Gapminder 

Möt människor i kulturföreningar

Att möta människor, nära eller på håll, ger mig otroligt mycket och jag brukar säga att det är en av huvudanledningarna till varför jag reser. Helt ärligt, det går alldeles utmärkt att möta människor från hela världen hemma i Sverige. Det kräver lite mod, och jag har faktiskt aldrig försökt, men är helt säker på att den som hör av sig till en kulturförening skulle bli välkomnad att delta i verksamheten för att få just det där utbytet mellan människor.

Tips: Fundera på från vilka länder som många människor kommit, från de länderna är det större chans att det finns en kulturförening på den ort du bor.

Det jag vill testa

Personligen är jag mest sugen på att göra ett par-tre temadagar/år och se hur mycket jag kan maxa dem. Förflytta mig i tanken. Om jag tänker att jag istället för att resa på en weekend skulle ge mig en spahelg skulle det bli en ganska fet spaupplevelse och ändå vara hållbar i mitt resande.Känns bra i magen!

Vad blir du nyfiken på att testa?

Det blir en tur i Europa i sommar på bröllopsresan. Så långt har vi bestämt. Nu till den stora frågan: Blir det tågluff eller roadtrip? 

För två månader sedan skrev jag ett inlägg om att skapa en speciell och unik bröllopsresa för ett par som mig och Erik som redan reser ganska mycket, både enskilt och tillsammans. Vi fick massor med bra tips som att vara borta länge, vara volontär och hitta en aktivitet eller tema som är genomgående så som god mat, dyka eller cykla.

Vi ska till Paris på min barndomsväns bröllop några veckor efter vårt bröllop och då passar det utmärkt att resa runt i Europa när vi redan är nere på kontinenten. Frågan är om vi ska göra resan som en tågluff eller en roadtrip med bil.

Tågluff eller roadtrip och dess fördelar

Det finns såklart många fördelar (och motsvarande nackdelar) med både tågluff och roadtrip. Här är några som spelar extra stor roll för mig.

Fördelar Tågluff

• Vackrare landskap utanför tågfönstret än längs en motorväg
• Åka tåg kräver ingen koncentration, går att vila och sova. Dag som natt.
• Miljövänligt och klimatsmart
• Lätt att ta sig mellan städer
• Möjlighet att träffa nya människor under tågresorna

Fördelar Roadtrip

• Större flexibilitet att ändra rutter, komma till mindre platser eller naturen
• Fritt att prata och spela musik på valfri volym
• Går att stanna när som helst, och vart som helst
• Kan lämna packning i bilen
• Inga tider att passa

Tågluff i tanken blir roadtrip i praktiken

Jag har varit helt inställd på tågluff i sommar. Det har jag längtat efter sedan 2005 när jag tog studenten men den blev inställd pga att min kompis blev rejält sjuk. Det känns som att ALLA kommer tågluffa i sommar och helt ärligt så faller jag en del för det positiva grupptrycket. Jag vill inte vara en av de som inte tågluffade i sommar. Jag vill också uppleva Europas järnvägar. Jag vill ha den erfarenheten för att kunna skriva om det. Jag älskar ju att åka tåg i Sverige så jag räknar iskallt med att jag kommer göra det även på sydligare breddgrader.

När jag och Erik började prata om vilka ställen vi vill resa till Europa och vad vi vill göra så inser vi båda att roadtrip passar bättre för ändamålet. Vi vill hinna besöka många olika ställen. Flera av dem lite mer otillgängliga så som alpernas berg och sjöar. Vi gillar friheten som bil innebär och är inte främmande för att sova ett gäng nätter i bilen.

Jag inser att argumenten varken väger över för tågluff eller roadtrip. Allt går. Det avgörande är vad en som person föredrar mest. Det hade gått att åka tåg till Paris och fortsätta därifrån men eftersom jag i det läget hade valt flyg till Paris och sedan tågluffa så känns det ändå relativt bra i klimathjärtat att inte flyga alls och istället ta bilen hela vägen. Flyg hade blivit totalt 3,6 ton koldioxidutsläpp för oss två medan bilens alla mil motsvarar 1500 ton koldioxidutsläpp. Och ja, 1500 är också utsläpp men jag tänker ändå vara nöjd med att jag gör en flygresa mindre än planerat denna sommar.

Vilka fördelar för tågluff respektive roadtrip väger över för dig?

Var ska en bo i Gambia när turistområdena avlöser varandra längs kusten? Alla med sin karaktär. Från stark lokal känsla till lyx. Hitta din egen favorit med denna guide. 

En av de sakerna som jag själv tycker är absolut svårast att bestämma mig om inför en resa är var jag ska bo. Inte för att jag inte vet vilket hotell som är bäst, det brukar bilder och recensioner beskriva ganska bra. Men hur vet jag vilket område som passar det jag vill få av min resa? För min resa till Gambia var det inget undantag. Eftersom jag tycker att det var svårt att få en överblick innan så har jag nu försökt sammanställa de olika turistområdena. Jag hoppas detta kan guida dig i var du ska bo i Gambia när du vill boka din resa till den Västafrikanska pärlan.

Var är det bäst att bo i Gambia?

Nedan finns sex olika områden beskrivna från norr till söder. Naturligtvis finns fler möjligheter och att sätta ord på hela områden blir alltid lite generaliserande och grovhugget. Det ger åtminstone en hint om hur du kan tänka inför att du ska välja var du ska bo i Gambia.

Banjul

Gambias huvudstad Banjul är långt ifrån landets största stad och inte heller den stad där flest turister bor. Det finns självklart boendemöjligheter men de flesta bor längre söder ut och åker till Banjul över dagen. Det tar bara 10-30 minuter att åka dit lite beroende på vart en bor.

Bakau

Bakau är det område jag själv valde utifrån den fakta jag lyckades få fram, så nöjd över det valet! Bakau är mindre turistigt, ligger mer avsides från de större gatorna, hotellen och restaurangerna. Här är känslan snarare att vara en del av ett lokalsamhälle än ett turistområde.

Fördelar Bakau

• Lugnare vågor eftersom det är Gambiaflodens mynning snarare än öppet hav som en badar i
• Lokal känsla utan högljutt nattliv
• Något lägre priser pga lägre standard

Tips: Bo på Cape Point. Det är ett enkelt hotell med Gambiska ägare. Mr Fix rakt över gatan hjälper till med att växla pengar, skaffa kontantkort och andra nödvändigheter.

Fajara

Efter Bakau finns Fajara som kanske snarare är ett område med restauranger och lodger än hotell. Här finns en golfbana för den som är lagd åt det hållet. Enligt utsago är Fajara beach en av de bättre platserna att befinna sig på för solnedgång, kanske samtidigt som lite häng vid Dominos eller Paradise Beach bar.

Tips: Lyxa med en middag på Ngala Lodge i innovativ miljö

Kotu

Kotu är det område som ligger närmast Serrekunda, Gambias största stad. Vilket erbjuder en närhet till de större gatorna och den myllrande och upplevelserika Latrikunda market. Trots detta är Kotu lugnt vid hotellen som ligger vid stranden och här ligger även Vings senaste hotellkomplex Sunprime Tamala Beach hotell.

Fördelar Kotu

• Nära till Serrekunda
• Fyrstjärniga Tamala Beach
• Lång sandstrand i både nordlig och sydlig riktning

Kololi

Kololi upplevde jag de tydligaste turiststråken där restaurangerna stod uppradade efter varandra där turisterna om kvällarna var på jakt efter en bit kvällsmat. I Kololi finns det gigantiska hotellet Senegambia som gett upphov till att delar av Kololi kallas Senegambia. Kololi är nog det livligaste området med nattklubbar och en mer kommersiell känsla och därmed aningen dyrare.

Fördelar Kololi

• Turistanpassat för den som önskar det
• Vaket och rörligt område med restauranger och uteliv
• Stora hotell i avskildhet

Tips: Restaurang Scala ska tydligen vara bra och krävde bordsbokning när jag försökte. Kan istället tipsa om den indiska restaurangen Mango.

Bijilo

Sist ut i det här inlägget om var en ska bo i Gambia är Bijilo. Ett mer avsides område i en snäppet högre klass, både hotell och resorts. Har själv ingen erfarenhet av hur det är att bo i den delen av Gambia. Ligger söder om Bijilo nationalpark där många apor tillbringar sina dagar.

Var föredrar jag att bo i Gambia?

Det kanske framgår att jag är mycket nöjd över att jag valde att bo i Bakau. Men så är jag också all för locals när jag reser och ganska lite för hotellkomplex och en känsla av att allt är uppbyggt för mig som turist. Det är inget fel med att gilla det så den som söker ett område där allt är lite mer servat med korta avstånd kan med fördel välja att bo i Gambia i någon av de områdena.

Om du varit i Gambia, vad är din bild av de olika områdena? Samma som mig eller sig våra upplevelser åt?

Mer att läsa om Gambia

Ett urval av andra inlägg jag skrivit om Gambia

⇒ Att göra i Gambia

⇒ Vad kostar en resa till Gambia?

⇒ Min resa till Gambia dag för dag

Här finns alla mina inlägg om Gambia

Kan vi testa att prata om andra dimensioner av att resa hållbart under ett år? Vad skulle hända om vi utifrån en hållbart resande-perspektiv diskuterade postkolonialism inom turism, sexturism, alkohol och djurovänlig turism? 

Det finns som bekant flera sätt att resa hållbart på. Minskat flygande är en av dem men långt ifrån den enda. Om vi tillåter oss att sätta fler ämnen på dagordningen, och inte se klimatfrågan som överordnade alla andra, vad skulle vi då kunna diskutera lika intensivt som vi diskuterat flygfrågan senaste åren? Katten och ödlan på headerbildern får helt enkelt symbolisera vårt ensidiga sätt att diskutera hållbarhet där katten är debatten och ödlan flyget.

Jag är som ni vet all in för att flygdebatten sker. I sak men visserligen inte i dess form. Flygfrågan kan inte ha veto på vad som är att resa hållbart. Trots människans bekvämlighet, trots företagens vinstintresse, trots fega politiker så har vi under mer än ett år diskuterat flyget nästan dagligen. Vad skulle vi kunna våga prata om lika djupt och omfattande som vi hanterat flygdebatten trots alla uppenbara inneboende motstånd. Jag har några förslag.

Men först: det goda med flygdebatten

Under det gångna året har positioner förflyttats. Människor har rannsakat sig, fått upp ögonen för sitt eget beteende och tankesätt, ändrat sina semesterplaner. Gott så. Tänk om vi skulle kunna välja ett annat reserelaterat tema och diskutera det lika intensivt under ett år eller två. Prata om individens ansvar och samtidigt de sjuka strukturerna som försatt oss här och hur vi agerar för att förändra dom. Givetvis utan skammande om jag får önska även om det uppenbarligen verkar ha viss effekt för att uppnå målet. Anyway. Här är förslag på fem ämnen som jag tycker vi kan ägna de kommande fem åren åt att diskutera. Vi kan ta ett i taget, förslagsvis i ordningen nedan.

Fem fokusfrågor så fler kan resa hållbart

1. Resa hållbart utan postkolonial turism

Kolonialism, att genom exploatering och erövring lägga territorier under sig med konsekvenser som att inhemska människors utrymme minskas eller försvinner alternativt att resurser förflyttas ut ur landet. Post kolonialism, dagens effekter och resultat av århundrade av koloniserande på olika sätt, finns inom en stor del av turismindustrin. Direkt eller indirekt.

Varför postkolonial turism kvalar in som fokusfråga:

Det sker i stort och smått på väldigt många resmål. Inte minst i länder som haft det tufft med krig, korruption, låg demokratisk och långsam ekonomisk utveckling. Bland annat i många länder i Afrika, Central- och Sydamerika och Sydostasien. Västvärlden och länder som Kina klampar fram och tar för sig. Skapar turism medan vinsterna flyttas ut ur landet.

Saker vi borde prata om på temat postkolonial turism

• Hur kan jag som rese-konsument ta ansvar för att mina resor inte bidrar till att resurser sugs ut ur landet och så lokalbefolkningen inte upplever sig undanskuffade?
• Vad har vi för värderingar som får oss att välja och vraka som vi gör?
• Vilket utrikespolitik för vi som land i förhållande till andra länder?

2. Resa hållbart utan sexturism

Människor, ingen majoritet men alldeles för många runt om i världen, köper sex utomlands. Har en annan moralisk kompass  än i hemlandet. Konsekvenserna är förödande. Utmaningen med denna fråga är dock att så få känner sig träffade eller som att det är något de kan agera på. Men det finns mycket den enskilda individen kan göra och ta tag i. Prata om det med sina killvänner oavsett kön på en själv, skapa opinion som gör att det skapas mer tryck i frågan, anmäla misstanke om brott, skänka pengar, ställa högre krav på politiker att agera.

Varför sexturism kvalar in som fokusfråga:

Den värsta formen av patriarkatet. Ibland pratar vi om att höja lägstanivån på saker och ting, tänk om vi istället skulle kapa toppen av den högsta, värsta nivån. Det finns på många platser runt om i världen och det köps och säljs av både män och kvinnor. Barn är en av målgrupperna och trafficking är en ytterligare nivå.

Saker vi borde prata om på temat sexturism

• Hur förbygger och säkerställer jag att ingen av mina vänner köper sex utomlands eller tar del av sexturism på olika sätt?
• Vad gör jag när jag ser sexturism förekomma?
• Hur skapar vi global opinion i frågan?

3. Resa hållbart utan att alla reser till samma ställe

När en har hittat en magisk strand i Thailand vill alla andra i bekantskapskretsen också åka dit. Samma sak med de stora europeiska huvudstäderna som London, Berlin, Paris och Rom. De ska upplevas, helst av alla. Jag överdriver en aning men är det inte galet att allmänt folk hellre vill åka dit alla andra åkt än till ett ställe där färre varit?

Varför alla-reser-till-samma-ställe kvalar in som fokusfråga:

Färöarna stänger en tid för att renovera och restaurera sina landskap pga hårt tryck från alla turister. The Beach-ön stänger för att städas av samma anledning. Lokalbefolkningen i Spaniens turiststäder protesterar för att de är trötta på baksidorna av alla turisters närvaro. Världen är stor, vi borde kunna sprida ut oss lite mer.

Saker vi borde prata om på temat alla-reser-till-samma-ställe

• Varför är det viktigt att göra samma sak som alla andra?
• Hur kan ekonomiska modeller se ut för resebolagen så att de inte måste skyffla så stora mängder folk till samma ställe? Vilket ansvar tänker de ta för att uppnå detta?
• Hur får vi fler politiker att sätta sitt egna lands natur och människor i första rummet före företags vinster?

4. Resa hållbart utan så mycket alkohol på semestern

Snuttefilten alkohol gissar jag är den sista frågan vi skulle diskutera inom ramen för att resa hållbart. “Rör inte min semesterfeeling”. Den västerländska alkoholkonsumtionen sprider sig som en löpeld pga en aggressiv alkoholindustri och i länder där det inte ens dricks alkohol ska det ändå serveras alkohol till turisterna. När turisterna skapar en efterfrågan ökar tillgången och även lokalbefolkningen får lättare ta i alkohol vilket ökar konsumtion och därmed skador till följd av alkohol.

Varför alkohol på semestern kvalar in som fokusfråga:

3 miljoner människor dör årligen runt om i världen direkt relaterat till alkohol. Allt från rattfylla till eget missbruk. 385 000 barn i Sverige växer upp i familjer där minst en föräldrar konsumerar alkohol på ett riskfyllt sätt. Kanske någon tycker att alkohol på semestern inte har något med det att göra. Men precis som att glåpord och sexköp är två uttryck för samma sak fast på olika nivå så hänger alkoholkonsumtionen ihop. Och det är inte bara de som flyger mest som måste minska flygandet, alla måste minska tillsammans.

Saker vi borde prata om på temat alkohol på semester

• Hur konsumerar jag alkohol när jag reser? Är det annorlunda jämfört med hemma?
• Hur pratar jag med mina nära och kära om alkoholproblem som finns? Som bekant finns det ju i alla lite större resesällskap på ett eller annat sätt.
• Vad gör vi för att stoppa alkoholindustrins framfart runt om i världen där de riktar in sig mot unga och kvinnor, grupper som i många länder dricker lite eller inte alls (exempelvis Indien)?

5. Resa hållbart utan djurturism

Hur många tusen djur lider varje dag för att deras vilda behov inte blir tillgodosedda? Som får sitta i bur i väntan på att fastkedjade jobba för turisters njutning. Slagna genom sin uppfostran för att bli tämjda för att inte vara ett hot mot turisters säkerhet. Tusentals varje dag för människans girighet.

Varför djurturism kvalar in som fokusfråga:

En stor del av djurturismen har faktiskt inget gott med sig alls. Det gäller förstås inte djurvänlig turism som jag skrivit om tidigare. Flyg är dubbelbottnat och det har sina fördelar. Kan du nämna en enda fördel med djurturism förutom att rädda hotade arter? Djur har dessutom ingen talan vilket lägger ännu större ansvar på oss människor att prata om detta.

Saker vi borde prata om på temat djurturism

• Hur kan jag belysa och bemöta vänner som jag ser nyttjat djurovänlig turism?
• Vilket ansvar tar resebolagen i att inte erbjuda djurovänlig turism?
• Vad gör politikerna runt om i världen för att förhindra djurovänlig turism?

Nästa debatt för att resa hållbart

Många gånger har jag tänkt: Hur länge kan vi diskutera flygfrågan? En evighet verkar det som men precis som med alla andra frågor kommer den minska i intensitet. Men så kommer det ett nytt varv. Nu senast med Isabella Löwengrips privatjet-flygande för att kunna hämta barn på dagis. Dubbelbestraffning så det sjunger om det. Dålig mamma om hon inte hämtar, miljöbov om hon flyger. Jag fattar att kritiken kommer, det fattar hon också. Hon är inte dum, hon lägger ut bilden för att hon vill säga något. Hon för en feministisk kamp på sitt sätt.

Flygdebatten får gärna fortsatt (mer balanserat och sansat tack) men min önskan 2019 är att vi ger andra frågor samma utrymme. Vi behöver resa hållbart på så många fler sätt än genom att sluta flyga. Förändring tar tid, men jag tycker att flygfrågan och senaste årens diskussioner visar att stora förflyttningar kan göras om frågor sätts tillräckligt högt upp i folks medvetande.

Vilken är nästa stora fråga om att resa hållbart?

År 2020-2025 håller jag tummarna för att vi får nya frågor på dagordningen på temat resa hållbart.
Vilken av frågorna ovan tycker du att det är dags att vi tar tag i härnäst?

Läs mer om respektive fråga

⇒ Sexturism och vilka är de svenska männen som köper sex utomlands

⇒ Ölflickor i Kambodja – en baksida av alkohol

⇒ Djur i bur som turistattraktion

Jag resebloggar på min fritid, hur skulle jag använda den tiden om bloggen inte fanns? Vilka andra intressen skulle få växa fram och ta plats? Det funderar jag på just nu. 

Ibland, betydligt mer sällan än ofta, känner jag att resebloggandet tar en väldans massa tid. Tid jag ibland funderar på vad jag skulle göra av om jag inte resebloggade. Grovt uppskattat lägger jag gissningsvis 15 timmar varje vecka på bloggen. Komma på rubriker och skriva innehåll, leta och redigera bilder, läsa och kommentera på andras bloggar och så lite mejl-kontakter för samarbeten och omvärldsbevakning. 15 timmar räcker nog inte om jag tänker efter.

Just nu hopar sig inläggen som kräver mer än tre timmar att skapa, de ligger på hög som utkast. Alla lite för stora för att jag ska orka ta tag i dem och jag måste tänka till på balansen så jag inte skriver tio inlägg på raken om Gambia. Och när idéerna tryter lite då låter jag inte bli. Då tragglar jag framför skärmen tills ett inlägg skapas. Jag fattar att jag uppfattas som en fyrkantig robot som inte lyssnar på mig själv, men jag skulle snarare välja de något mer positiva orden som målmedveten och ambitiös. En baksida men också en extrem tillgång som med de flesta egenskaper.

Om jag inte resebloggade så skulle jag…

I stunder när jag då funderar på vad allt detta innehållsskapande ska vara bra för så tänker jag på allt annat jag kunde gjort om jag låtit ett annat fritidsintresse träda fram. För det ska både du och jag komma ihåg. Resor och bloggen är mitt största fritidsintresse. Det är högst frivilligt även om jag tycks lägga ett filter av prestation även på det. Hade jag velat sluta hade jag gjort det men det är intresse som ger mig otroligt mycket. Kunskap i mängder utifrån alla “medvetna inlägg” som jag skrivit. Nya nätverk. Upplevelser under resor jag annars inte gjort. Och så vidare, det ger mig supermycket! Men om, om jag inte resebloggade, vad skulle jag då göra med all tid som blev över?

Rida och gosa med mular

Älskade hästar. Vara utomhus, stänga av omvärlden och bara tänka på hur jag får nästa muskelrörelse att vara så som jag vill ha den. Rida är verkligen helt underbart men det tar också 4-5 timmar/tillfälle så det är en hobby som kräver sitt.

Vara kreativ

Jag gillar verkligen att sy, pärla, virka, måla, skapa. Under tonåren var det en stor del av mitt liv. Jag sydde egna kläder, gjorde mina smycken till studentbalen, lärde mig dreja, målade på glas och gjorde tygtryck.

Träna lite mer

Hade jag mer tid skulle jag prioritera att träna någon till gång i vecka. Idag tycker jag det är svårt att både hinna träna, äta och skriva ett blogginlägg på en och samma kväll så det blir antingen eller.

Sjunga i kör

Jag trallar mer än gärna och folk brukar säga att jag sjunger fint. Att sjunga har jag liksom aldrig riktigt provat på ordentligt och att få göra det i en kör med mer fokus på känsla än teknik tror jag skulle ge mig massor med energi.

Träffa vänner oftare och mer

Jag skulle gärna träffa mina vänner och folk i mitt nätverk lite mer. Mer trevliga måltider, sköna promenader och roliga aktiviteter. När allt kommer omkring, vad är viktigare i livet är relationer?

Göra “meditativa” saker

Jag förstår inte hur folk hinner se alla dessa mängder med serier. Tills jag frågar mig om de har ett fritidsintresse som tar 15 timmar. Ibland känner jag att jag missar en hel del serier som många verkar vara så sålda på. Samtidigt, vad ger det mer än en stunds njutning? Eller å andra sidan, vad i livet kan vara mer värt än en stunds njutning? Pussel tycker jag är extremt rofyllt och det triggar samma belöningssystem som med bloggen. Att producera och komma framåt, extremt konkret.

Det jag skulle lägga tid på men ändå inte riktigt vill

Mobilspel, slösurf och lite mer sömn. Visst låter det som sköna grejer men helt ärligt, jag vill inte lägga mer tid på mobilspel, surf eller sömn. Det vore skönt men det är inte den personen jag vill spegla mig i när jag är 80 år. Då kommer jag vara tacksam för att jag gjorde så mycket vettigt (enligt min egen definition, du får gärna ha en annan) av min egen fritid. Så på det sättet är resebloggandet bra, det håller mig från att lägga tid på sådant som faktiskt inte är så viktigt för mig.

Vad skulle du fylla din fritid med?

Du som har ett stort fritidsintresse, måste absolut inte vara en blogg, vad skulle du göra med den tiden du fick över om du slutade med det?