Mitt engagemang och numer avlönade arbete har gett mig möjlighet att resa till ett tiotal länder och jag vet inte hur många svenska orter. För det är jag evigt tacksam. Just nu får jag till exempel vara i mysiga Örnsköldsvik. 

Jag brukar säga att jag har mitt engagemang i IOGT-NTO-rörelsen att tacka för nästan allt jag kan. Förutom att lära mig leda, tala inför folk, opinionsbilda och påverkansarbeta, skriva, hantera grupper och ta olika människor har jag fått uppleva många platser tack vare förbunden inom IOGT-NTO-rörelsen.

I skrivande stund är jag i Örnsköldsvik på samling för förtroendevalda i våra distrikt där vi pratar om vår framtid och utveckling för att nyktrare Sverige. Det är en ynnest att ha ett jobb där det ingår resor av den karaktären som jag upplevt. Det fick mig att fundera på vilka resor mitt jobb gett mig så jag skrev helt enkelt en lista. Dessa resor har gjort mig mer ödmjuk, väckt ett internationellt engagemang, gett mig möjlighet att möta människor från hela världen med allt gott som det i sig medför.

Resor mitt engagemang i IOGT-NTO-rörelsen gett

Uganda 2002

Vann en studieresa som 16-åring och fick då på riktigt förstå hur alkohol är ett utvecklingshinder för fattigdomsbekämpning. Skapade ett brinnande engagemang för internationella frågor men också många tårar av att vara lost i ett okänt land

Vietnam 2005

Motsvarande resa som 2002 fast nu något tryggare. Älskade den resan och älskar sen dess Vietnam.

Tanzania 2007

Ungdomspraktikant i ett halvår fyllt av kulturkrockar. Fick lära mig att det svar sant för mig inte alltid är sant för andra och att det finns fler än ett sätt att hantera uppgifter. Extremt nyttigt.

Malaysia 2009

Alkoholpolitisk konferens för unga. Utbyten, samtal med unga från hela världen, problemlösning och ännu en erfarenhet klokare om hur diversifierad världen är.

Bryssel 2016

Kort resa med avdelningen jag var chef för. Besök på EU-parlamentet, möte med EU-parlamentariker och grupparbeten på Bryssels gator.

Sri Lanka 2016

Alkoholpolitisk konferens och förbyggande exempel på från hela världen

1986-2018

Utöver detta har jag haft möjlighet att resa land och rike runt och besökt många svenska städer, samhällen, byhålor och bakgårdar och varit på ungdomsläger i Schweiz, Slovakien, Island och Norge.

Vill du också resa?

Engagera dig i en världsomspännande organisation, lägg enorma mängder tid på den och visa framfötterna. Där har du ett recept för att få möjlighet att göra samma typ av resor.

Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner. 

Höstens lite längre resa är bokad och jag längtar massor efter att i nästan två veckor vara i en omväxlande miljö. Stadspuls ska varvas med utflykter – men vart ska vi egentligen?

Om en dryg månad bär det av på en ny multimix-resa för mig och Erik där vi ska kombinera semester, jobb på distans och för min del resebloggeri. En blandning av miljöombyte, den amerikanska city-vardagen och utflykter i närområdet. Den med goda kunskaper i det periodiska systemet kanske redan listat ut vart vår nästa resa går. Jag har hittills lyckats identifeira tre grundämnen som vår resa kommer att beröra.

Vi ska till San Francisco!

Erik vill åka till vinområdena i Napa Valley och jag är lite sugen på en vandring eller minihajk i någon nationalpark. Fått tips om Lake Tahoe (någon som vet om det är bra?). Vi ska besöka Silicon Valley, jag vill ha lite strandhäng och så ska vi se till att få en och annan guidad tur.

Än så länge är det ganska lite bestämt. Vi har 11 hela dagar på oss och kommer inte prioritera att bo särskilt centrat. Inget boende bokat så tips mottagets tacksamt. Jag skulle också gärna äta mat på lite udda eller intressanta restauranger i alla prisklasser. Och så hoppas jag att mina ben är redo för ett back-intervall-pass, i brist på detta tar ja valfri stadspark. Det är springturism på hög nivå

Varför San Francisco?

Vi har funderat på många ställen men valde till slut mellan New York, Los Angelse och San Francisco. Det här kanske låter konstigt men för mig känns New York som ett oöverstigligt berg. Det finns så brett och djupt utbud att jag inte ens vet i vilken ände jag ska börja. Så jag försöker inte ens. Los Angeles känns mest stort och opersonligt, San Francisco däremot känns greppbart, mysigt och spännande trots att staden är nästan gigantisk.

Vi har båda varit i San Fran en gång tidigare i ett knappt ett dygn. Erik gjorde 2015 en tvåmånaders USA-Kanada-roadtrip och fem av dessa dagar reste vi tillsammans från Los Angeles till Vancouver. Då hade vi bara varit ihop i sex veckor nu har vi passerat 3,5 år – känns bra! Ser väldigt mycket fram emot resan, och få spendera tid med Erik eftersom vi båda vet att resor i sig gör oss lite starkare som team.

Vi har som jag skrivit om tidigare möjlighet att resa för att vi designar vårt liv så vi kan befinna oss på distans och samtidigt hålla våra jobb i rullning. Inte lägga fullt fokus på jobbet men ändå se till så det flyter i kombination med energipåfyllnad genom en utlandsresa.

Den kvicktänkta kemisten har redan förstått valet av rubrik men för er andra som inte tycker att grundämnen är en väsentlig del av er baskunskap så står Kisel för Silicon Valley, Guld för Golden Gate-bron och Litium för Teslas batterier och en önskan om att få besöka Teslas fabrik.

Alla tips för San Francisco är välkommet och uppskattat!

Att vandra i Lake District hade jag längtat efter i många månader innan det äntligen blev dags. Till slut fick jag min hike i Coniston och visst var utsikterna precis så vackra som jag föreställt mig. Låt dig lockas med till sjöarnas nationalpark. 

I flera år har mina vänner Rickie och Alison hyllat att vandra i Lake District. Jag lockades av utsikterna men ännu mer av glädje på bilderna. Jag vet hur lycklig jag själv brukar vara när jag får använda kroppen och klara av utmaningar tillsammans med vänner och familj. När sen Towe/Come flyg with me i början av 2018 skrev ett inlägg om jakten på att hitta resmål före alla andra och beskrev Lake District som det nya alperna log jag nöjt för mig själv. För jag visste redan då att Rickie och Alison skulle ordna en vandring i Lake District i anslutning till deras Englandsbröllop. Så i somras stod jag där på toppen och blickade ut över landskapet. Den grön grönskan, de blånande bergen, de grafitgråa stenarna.

Hike i Coniston – att vandra i Lake District

Efter en knapp timmes körning rakt in i nationalparken från vår utgångspunkt i Grange-over-Sands stod vi äntligen på parkeringen redo. I 360 grader fundera på vilken topp som kan vara utsedd till oss att besegra för dagen. Vi var framme vid starten för en hike i Coniston, bilar parkerade och väskan packad. Vår vandring i Lake District kunde börja och målet om att nå toppen med stenröset på The Old Man of Coniston var antaget. Där och då kändes det väldigt långt till toppen något som uppenbarligen inte bekom någon i sällskapet.

Vandringen började flackt och med jämna mellanrum fick vi påminna varandra om att stanna upp och vända oss om för att så landskapet bli att mindre, men också större bakom oss. Leden bestod mestadels av någon typ av grusväg eller klippblock och bitvis av stentrappsteg i ojämna nivåer. Fåren gjorde oss bräkandes sällskap på håll och längs vägen gick vi förbi tidigare stenbrytning som pågått i området för några årtionden sedan.

Sånt som en gör (!?) längs en vandring i Lake District

Många ämnen hann avhandlas längs vägen, vi var ett riktigt stort gäng som med stadiga steg lade mer och mer mark under våra fötter. Vi tog en lunchpaus vid en sjö där några var mer modiga än andra när det kom till att ta sig ett dopp. Min mamma tvekade givetvis inte. Jag skulle kalla temperaturen kylig, andra frisk. Själv åt jag mina mackor och fotade mina bilder.

Efter lite välbehövlig näringspåfyllnad var vi redo för sista etapperna upp till toppen. Det började spritta som det gör i min kropp när jag känner mig så där levande. Jag fick igen önska att jag hade tränat på det här med handstående lite till. Jag kan bara göra det på stabilt underlag i 1,5 sekund. Jag är inte riktigt redo att utmana livet självt om jag skulle slå över. Och då blir bilderna därefter. Alltså inte något att visa upp.

Väl uppe på toppen blåste det riktigt rejält och det kändes så där tillfredsställande skönt som det bara kan göra när en vet att utmaningen är vunnen. En hel hike i Coniston var avklarad, åtminstone halva. Och nu är det ”bara” lika långt tillbaka men nedför. Vägen ner var lättare och något tråkigare i början men väldigt vacker på sista biten. Så härligt när det blev så flackt att knäa inte behöver bromsa varje steg.

Tillbaka vid bilarna var det dags för high five och choklad som belöning. Att vandra i Lake District var därmed avbockat på min lista. Tack älskade vagabondformskropp för att du ger mig möjligheter att uppleva världen på det här sättet.

Har du vandrat i Lake District?

Om ja, berätta, var din upplevelse liknande som min eller något helt annat. Och om du inte varit där, finns det något intresse eller känns som att du fördrar svenska fjäll eller kanske inte nöjer dig med annat än alperna?

Här finns mer att läsa om mina resa i Skottland och England

Stockholm bjuder på chokladprovning OCH lakritsprovning under samma kväll. Ett vinnande koncept i ultimat smakkombination. Varför välja när du kan få båda? Tänk att en böna och en rot kan vara kraft till en sådan upplevelse och smaksensation. 

En vanlig sketen onsdag förgylldes av 90 minter aromlycka. Alla smaklökarna fick sig en omgång och jag har framför allt njutit av lakrits som aldrig förr. En chokladprovning och lakritsprovning går ofta ut på att få pröva olika typer av choklad och lakrits och det är då en inser att det är skillnad på choklad och choklad och att riktig lakrits smakar något helt annat än en lösviktsgodiset.

Choklad- och lakritsprovning i Stockholm

Kvällens besök var hos Choklad o Lakrits på Kungsholmen i Stockholm där vi bjöds på 45 procentig mjölkchoklad, kakaonibs, lakritsrot, salmiakpastiller och sötlakrits som faktiskt var god (annars ingen favorit för min del). Är en ute efter en djuplodande chokladprovning finns det risk att bli besviken. Det är tydligt att ägaren älskar och brinner mer för lakrits men eftersom det är själva mixen av choklad och lakrits som är så fantastisk och det som säljs in är konceptet klockrent.

Vad jag fick lära mig på denna choklad- och lakritsprovning

• Lakrits är egentligen en smaksättare och har en så kraftfull smak att det bara är 3-8 procent i produkterna.
• Kakaobönan kommer ursprungligen främst från syd- och centralamerika men den största produktionen finns främst i Afrika.
• I Finland och många andra länder är lakrits synonymt med sötlakrits. Saltlakrits heter salmiak och skapas av lakrits som smaksätts med en mix av ammoniak och saltsyra.
• Den där magiska mixen av choklad och lakrits kommer från Island. Kombinationen har dissats men som den godiskonsumerande personen vet att detta exploderat de senaste tio åren. Dumle, Plopp, Marabou, Fazer för den som vill ha kvantitet och t ex Johan Bülow och Malmö chokladfabrik om en söker kvalité.

Nordiska och globala influencer

Tänk att jag älskar att vi får möjlighet att smaka på delikatesser och smaktivoli från hela världen. Mest av allt gillar jag fusions, alltså när två olika matkulturer eller råvaror, kryddningar, tillagningar möts. Tack och lov kunde Islands egen succé exporteras när deras ekonomi hade rätat på sig för ett 10 år sedan. Ännu en anledning att ha öppna gränser och att utbyte förgyller livet. Jag älskar Sverige men jag älskar världen ännu mer.

Läsa mer om gottis

Kan du inte få nog av lakrits kan du läsa mer hos Jennifer som bor i lakritsens Mecka Finland om när hon besökte lakrits- och salmiakfestivalen. Den ordnas av samma ägare som bjöd på vår choklad- och lakritsprovning.

Jag har tidigare bakat polkagrisar i Gamla stan, en precis lika intressant och god upplevelse som Stockholm erbjuder.

Vill du göra din egen chokladprovning och lakritsprovning går det fint att boka eller beställa produkter från Choklad o Lakrits webbshop.

På instastorie (och framför allt i mitt huvud) har jag velat fram och tillbaka om jag skulle åka till Schweiz eller inte. Av olika anledningar, främst ekonomiska och miljömässiga, valde jag att stanna i Sverige och hemmaplanslyxa istället. 

Min B-plan föll så jag fick istället skapa mig en C-plan och den är minst lika bra. Det blev en långhelg på ett av Sörmlands guldkorn. Julita gård utanför Katrineholm.

Med mig och ingen annan på Julita gård

Jag är i nästa helt ensam här, något enstaka sällskap har jag sett. I tre nätter bor jag på Julita gård. Två nätter i obekväm våningssäng på vandrarhemmet och en natt i norra flygeln i den stora herrgården. Vågar tro att jag inte kommer bli besviken. Här går jag en promenad i äppellunden, luktar på 200 sorters äpplen, tittar på alla tusen blommor som sjunger på sista versen och äter en fem-stjärnig lunch på Wärdshuset som ligger i området. Jag går powerwalks och lyssnar på skön musik. Och så sover jag. Första natten som jag mellan 23 och 09, kan inte minnas när det hände senast.

Mest av allt ska de här tre dagarna ägnas till bloggen och annat relaterat till den. Jag behöver städa upp lite, ta tag i surdegar jag skjutit på. Jag ska berätta senare vad jag lagt fullt fokus på. Jag är så tacksam för att jag ger mig själv tre dagar så här istället för att bara vara hemma i lägenheten. Det här känns som en investering och fin present till mig själv. Se här vad jag är omgiven av.

Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner. 

Jag har tre drömjobb jag sällan berättar om. Vitt skilda mellan varandra men också långt ifrån det jag jobbar med idag. På sitt sätt är alla reserelaterade. Vilka är dina drömjobb?

Jag har sedan tidigare skrivit om min relation mellan drömmar och mål. Jag har ibland lite svårt att sätta drömmar på pränt eftersom jag då tror att de automatiskt måste uppnås och jag måste börja kämpa för att nå dem. Varför uttala en dröm jag ändå inte kommer försöka nå den?

Jag borde skriva ”aldrig”, för en ska aldrig säga just aldrig. Livet kan ta oväntade vändningar och det som en gång var en dröm kan faktiskt kännas så viktigt att jag realiserar den. Men låt mig säga så här, tre drömjobb jag just nu inte ser att jag kommer förverkliga. Å andra sidan, livet är faktiskt väldigt långt. Om jag satsar stenhårt på dröm två och parallellt bygger upp dröm 1 så kanske jag kan dra igång dröm tre när jag är sisådär 50 +. På så sätt gör jag verklighet av alla mina tre drömjobb.

Mina drömjobb

#1 Turismminister – eller kanske socialminister

Tänk att få bli Sveriges turismminister och fortsätta sätta Sverige som destination på kartan. Välja vad vi vill satsa på att bli unika inom. Driva på hållbarhetsfrågorna på bred front och göra hela Sverige till medvetna resenärer när vi svenskar reser till andra länder. Satsa på landsbygdsturism så hela Sverige kan leva. Ge förutsättningar åt restauranger i världsklass med en varierad matscen. Stärka Stockholms position som start-up- och musikmekka.

Fick jag välja att vara minister skulle det dock vara som socialminister eftersom jag brinner lite mer för de frågorna är resor. Men jag kan faktiskt tänka mig att ta vilket som, jag skulle nog göra något bra av alla poster

Så varför blir det inget av denna dröm?

Jag älskar politik och funderar ibland på om jag skulle bli partipolitiskt aktiv. Vägen till att bli minister känns som längst och mest omöjlig av alla, kanske främst för makten, som sig bör, inte ligger i mina händer.

#2 Logistikchef på Arlanda eller Centralstation

Jag vet inte om logistikchef är rätt titel på tjänsten men jag vill vara den som sitter i kontrollrummet och bestämmer vem som ska åka i vilken ordning. Jag tror det löpande arbetet skulle vara rätt kul men jag tror att jag framförallt skulle vara grym på själva planeringsdelen. När ett nytt flygbolag vill få plats och den ska bli tilldelad en slot både gate, start- och landningsbana eller motsvarande för tåg. Sen de dagar det blir snökaos och elfel då tror jag att jag skulle tycka att det var väldigt roligt att vara den som har den övergripande kollen. Om jag kan ta tillräckligt snabba beslut där och då vet jag inte. Har aldrig utsatts för den typen av press när hundratusentals personer påverkas av de beslut jag tar i många led.

Så varför blir det inget av denna dröm?

Jag är en syftesdriven person och tror att jag behöver ett pulserande syfte väldigt nära. Visserligen finns det ett extremt stort syfte med att människor ska kunna mötas och ta sig dit de vill men det blir inte samma brinnande som med rädda-världen-frågor. Utöver det kräver ju detta en utbildning och en ganska lång väg att vandra som jag inte är tillräckligt motiverad för att gå. Men kunde jag ta en spruta och injicera all kompetens jag behöver skulle jag gärna testa ett år eller två.

#3 Driva en hästgård för sexuellt traumatiserade tjejer

Näst efter alkohol ligger sexualitetsfrågor mig allra varmast om hjärtat och har så gjort sen jag var i mina tidiga tonår. Jag skulle bli psykolog för att stötta utsatta, jag skulle bli jurist för att sätta dit dom jävlarna som förgripit sig. Jag bedömde att vägen dit var för lång innan jag skulle få jobba med det jag verkligen ville.

För många år sedan fick jag höra talas om att hästar kunde vara en del av behandlingen av sexuellt traumatiserade personer och direkt föddes en dröm. Jag vill driva en hästgård med riktigt stabila hästar, där tjejer kan bo under sin behandling. Hästarna används bland annat för att lära sig att säga nej, använda sin kropp mot något som är större och tyngre, bygga tillit mm. Jag vill inte själv vara behandlingsansvarig men jag vill vara verksamhetschef. Jag ska stå på barrikaderna och tala om feminism, konsekvenser av patriarkatet och förebyggande arbete mot sexuellt våld. På gården ska det finnas ett litet bed and breakfast för resenärer från världens alla hörn som söker ett lugnt och lantligt boende. Jag vill också ta emot grupper som behöver satsa på olika typer av teambuildning. Den verksamheten skulle jag gärna utföra och kanske kan hästarna vara till hjälp.

Så varför blir det inget av denna dröm?

Just nu för att jag inte vill leva det livet som det innebär. En gård av detta slag kommer 1. vara svindyr och 2. ligga en bra bit från en större stad. Jag vill inte binda upp mig på den typen av verksamhet eftersom det kommer ta många många år innan den är självgående nog så att jag kan resa fritt som jag vill.

Vilka är dina drömjobb?

Berätta om dina drömjobb i en kommentar. Låt detta bli en drömmig tråd av alla tänkbara och otänkbara drömmar. Hur stora, smala och svåra de än är. 

Lästips

På tal om drömmar vill jag tipsa om bloggen Att leva sin dröm som handlar om just detta, att våga ha en dröm och jobba mot den även om den är stor, fluffig, svår och ligger långt bort. Ett annat tips är detta lilla inlägg om att leva sitt drömliv utifrån SVT:s serie Kalles sex liv.

Minskar behovet av att resa när globalisering drar fram med full kraft eller får globaliseringen oss att vilja resa ännu mer? Varför åka till Kina när vi kan resa till Chinatown i vår egen stad?

Olika perspektiv på Globalisering

Människor rör sig över nationsgränser, sprider sin egen kultur och tradition genom sitt resande eller när de bosätter sig i andra länder. Företag etablerar sig i flera länder, alla världens danser går att lära sig i sin egen stad och gemensamma politiska beslut om djurhållning tas i EU. Hur påverkar den stora breda globaliseringen vårt sätt att resa och se på världen?

Vad är globalisering?

Första gången jag fick lära mig begreppet globalisering var när jag läste utvecklingsstudier på universitetet. Wikipedia förklarar:

Globalisering är en ekonomisk, kulturell och politisk process som innebär att världens länder knyts närmare varandra. I allmänt språkbruk har Globalisering kommit att syfta på den ekonomiska integrationen mellan olika nationella ekonomier

Det handlar alltså från början om ekonomi och handel men i vardagen syns globaliseringen genom klädkedjorna som känns igen från land till land, restaurangerna som finns i varje stad och blandning av alla hudtoner vi ser på gatorna nästan vart i världen vi än är. Internets intåg i våra liv har givetvis spelat en helt avgörande roll för hur snabbt globaliseringen kunnat ta plats.

Globalisering – blir allt same same?

Vad blir det för skillnad på stad och stad när samma affärer och samma typer av mat går att få tag på vart i världen jag än reser? I många fall behöver jag inte ens resa. Blir det inte lite tråkigt? Starbucks etablerar sig i allt fler städer, McDonalds är en del av vår vardag och Thaikök finns i var och vartannat kvarter. Det planteras till och med palmer längs svenska stränder. Chinatowns finns i många av världens storstäder och många fascineras av att kunna åka till Indien eller Kina när de är i London.

Fråga är om det är dåligt? När hela världen kommer till Sverige behöver vi ju inte resa till den. Då kan vi med en ordentlig portion fantasi låssas att vi är i New York när vi är på Starbucks eller i Japan när vi äter vår sushi. Låt huvudet åka till Istanbul när du ger dig ett Hamambad i Upplands Väsby och dröm dig bort till Indien när du gör din yoga.

Globalisering lockar oss att resa

Globalisering ger oss också möjlighet att nosa på något från andra sidan jorden. Bli nyfikna på originalkällan och vilja uppleva mer av världen. Hur ska vi kunna bli intresserade av något när vi inte ens vet att det finns? Mat, språk, film, kulturer och relationer över nationsgränser får oss att vilja ha mer av det vi fått en liten smakbit av.

Men samtidigt, blir inte världen väldigt tråkig när det går att få tag på allt överallt. När jag reser vill jag hellre äta på lokal hak än transnationella kedjor. Kanske är det så att det lokala lockar när jag är utomlands men det internationella lockar på hemmaplan? Det ger mig konstant tillgång till hela världen. Hemma i Sverige älskar jag att äta mat från världens alla kök. Vietnamesiskt, libanesiskt, etiopiskt, peruanskt. Men när jag väl sen reser vill jag inget hellre än att få äta ”riktiga” spenatknytten från Libanon. Och ibland känns det väldigt häftigt att äta klassisk svensk husmanskost mitt i Singapore. Kanske är det just valfriheten som jag uppskattar.

Det riktiga värdet av globalisering

Jag är i grunden övertygade om att globalisering är extremt viktigt för vår utveckling och jag tycker att nationella gränser mest är ett påhitt för att vi inte lyckats bygga upp något smartare system för hur vi ska dela på resurserna. Ser inget egenvärde i sig. Globalisering för människor från världens hörn närmare varandra.

Det är också tack vare globalisering och rörlighet över nationsgränserna som vi kan utveckla våra värderingar. Vi i Sverige har en del att lära från exempelvis Ghana. Där ses man som top of the top ju äldre man blir och någon åldersångest eller ständig jakt på föryngring verkar inte finnas. Det gör att den psykiska ohälsa på det området är betydligt mindre utbrett i än i Sverige. När värderingar går på export stärker vi de mänskliga rättigheterna. Så länge det goda vinner vill säga. Vad som nu är gott är ju högst subjektivt.

Nationalisterna – de som är emot globalisering

Jag undrar om alla sverigedemokrater bara gillar husmanskost eller om det finns några SD:are som gillar sushi, tacos och thaimat. Det är ju tack vare öppna gränser och rörlighet som vi har möjlighet att njuta av mat från världens alla hörn här hemma och inte måste betala dyra flyg för att kittla vår tunga. Mer tillgängligt för den som inte har råd att resa, vilken bonus! Skulle inte förvåna mig om de gillar fredagsmys med tacos men inte mexikanarna som bor och verkar här i Sverige.

Med nationalistiska och protektionistiska värderingar stannar utvecklingen av. Då värnas det egna snarare än allt det andra och vi kan inte längre avnjuta en thaimassage i någon källare på Violgatan i Landskrona. Då står vi där utan intryck från övriga världen och vi kan istället se på när övriga världen samspelar och utvecklas medan vi sitter på avbytarbänken och väntar.

Kan globaliseringen gå för långt?

Jag gillar och tror på globalisering, det råder väl ingen tvekan om det. Men jag tänker högt: Kan det gå för långt? Är det bara positivt ur ett reseperspektiv eller har det baksidor även om de inte är så problematiska ur ett samhälleligt perspektiv?

Hur ser du på globalisering, för- och nackdelar? Vinster och utmaningar?

Finns det djurvänlig turism och går det att använda djur inom turism och samtidigt vara djurvän? Här tipsar jag om nio exempel på djurturism som är hållbar och där djurens välbefinnande ofta kan vara högt. 

Jag har skrivit en hel del inlägg om djurturism som alla på ett eller annat sätt är kritisk till att djur används som turistattraktion. Min vinkel är som vanligt ofta att se flera olika perspektiv på frågan men i botten finns tänk-ett-varv-till innan du väljer att använda djur för din egen underhållning. Det här inlägget skiljer sig från dessa och lyfter i stället fram 9 antal djurvänlig turism. Här finns det stor chans att du som konsument kan nyttja djurturism utan att det behöver skada djuren.

Djurvänlig turism med gott samvete

Det går givetvis att ha långa filosofiska diskussioner om vad välbefinnande är och om djur i fångenskap överhuvudtaget kan må bra. Det här inlägget är mer praktiskt lagt och utgår från en grund om att djur i fångenskap faktiskt inte behöver vara synonymt med att lida förutsatt att det görs på ett riktigt bra sätt.

Förutsättningar för djurvänlig turism

En grundförutsättning för all typ av djurhållning är att djurskyddet står i fokus och att djurens välmående går före kommersiella intressen. Det innebär att bara för att formen i sig är djurvänlig så innebär inte det per definition att själva utförandet är djurvänligt. Det gäller oavsett djurart, land och den omfattning som djuret används.

För att vi ska kunna använda djur inom turism, om det nu är önskvärt, så finns det två viktiga saker som behövs i alla länder.

A. Starka djurskyddslagar

Djurens hälsa och välbefinnande måste stå i första rummet och deras naturliga behov ska tillgodoses i största möjliga mån. De ska därmed skyddas och behandlas väl.

B. Attitydförändring

Djur behöver i större utsträckning ses som levande individer med känslor och behov. De behöver uppgraderas från att ses som människans verktyg till människans vän och behandlas med respekt därefter.

Djurvänlig turism som är sund och hållbar

1. 4H-gårdar i Sverige

Runt om i Sverige finns många 4H-gårdar som är utmärkta utflykter i Sverige för den som vill ha en lagom dos med djur och natur. 4H-rörelsen har god djurhållning och utöver dessa finns även den del andra bondgårdar som tar emot besök.

Håll koll på: Om du besöker andra bondgårdar, välj med fördel en ekogård där djuren får gå ute

2. Djurparker med utbildningssyfte

Det är skillnad på djurpark och djurpark. Den ena sorten är nöjesparker och tivolin där djuren snarare är en del upplevelsen än står i fokus. Det blir sällan särskilt djurvänligt. Den andra typen är renodlade djurparker med ett tydligt utbildningsfokus och som även föder upp vissa arter för att bevara eller återföra i det vilda.

Håll koll på: Att det finns ett utbildningsuppdrag eller tydligt uppdrag om att bevara arterna som djurparken har.

3. Fågelskådning

Intresset för fågelskådning må vara smalt men för de som har det ofta djupt. Jag har själv aldrig prövat men blev sugen nu senast efter att jag kom hem från Gotland och insåg att jag dissat att besöka Stora och Lilla Karlsön. Så länge fåglarna är på avstånd (nästan jämt vare sig vi vill eller inte) och de som vill titta på dem respekterar deras häckningstider finns det få hot mot fåglarnas hälsa så fågelskådning. Detta kan ofta göras med gott samvete.

Håll koll på: Häckningstider, då ska fåglarna få vara i fred så att de inte utsätts för stress

4. Hundspann

I ett gnistrande snölandskap där allt skulle varit knäpptyst om det inte vore för hundarnas otåliga skall åkte jag en strålande soldag  hundspann för första gången. Att åka hundspann bakom ett gäng hundar som bara älskar att springa är en riktigt häftig känsla. Det gick långsammare än vad jag väntat mig när jag väl satt på men från sidan var det fullt ös. Hundar som är väl omhändertagna och får vila mellan varven kan vara djurvänlig turism att njuta av.

Håll koll på: Hur mycket vilotid hundarna får och om ägarna är sunda i sina värderingar och syn på hunden som människans bästa vän (eller i ett sämre fall ses som verktyg)

5. Ridning av islandshästar eller turridningar generellt

Jag är som bekant ett stort fan av hästar och rider gärna. Många hästar tycker om att jobba och passar utmärkt för att ta människor ut på en behaglig tur i vackra landskap. Om djuren sköts bra kan turridningar vara djurvänlig turism i allra högsta grad.

Håll koll på: Om hästarna står uppstallade om dagarna (dåligt) eller om de får gå ute i större hagar under en stor del av dygnet (bra).

6. Safari på savannen

Djur mår som allra bäst när de är i det vilda vilket gör att många typer av safaris kan vara djurvänlig turism. Det finns även en hel del företag och organisationer inom safaris som jobbar väldigt aktivt mot tjuvjakt och vill ta ett ansvar kring att bevara arternas population.

Håll koll på: Om det finns en djurpolicy och om företaget resonerar om djurens naturliga behov och kring att närma sig djuren utan att pressa dem.

7. Omhändertagna djur

Det händer att vilda djur skadas och genom människans omvårdnad kan må bra igen. Ibland kan de återföras till det vilda, ibland behöver de finnas i människans förvar för att klara sig. Att värna om skadade djur är extra viktigt när arten är utrotningshotad och det finns mängder med rädda-djuren-människor runt om i världen med alla tänkbara goda intentioner. Bland dessa finns också flera typer av djurhem både i Sverige och i andra länder som går att besöka och ofta stötta med en slant.

Håll koll på: Verksamheterna kan se genuint fantastiska ut men skenet kan bedra. Du som besökare behöver försäkra dig om att verksamheten är fri från baktankar och vinstintressen så långt det är möjligt.

8. Valsafari

En annan form av safari där djuren får leva i det vilda och där människans närvaro ofta stör minimalt är valsafari. Valarna kan simma undan och så länge båtarna inte stressar valarna är valsafari djurvänlig turism

Håll koll på: Fråga om organisatörerna håller koll på när och vart valarna parar sig och om de då låter valarna vara samt om de lockar på valarna med exempelvis mat, hur tänker de kring detta?

9. Dyka och snorkla

Människan är betydligt mer långsam än alla vattenlevande djur och tur är väl det, det gör att snorkling och dykning med tuber ofta blir djurvänlig turism.

Håll koll på: Hur företaget ställer sig till nedskräpning och vilket ansvar de tar för att hålla haven rena

Som sagt

Det är hur själva utförandet görs som avgör om aktiviteten i sig kan räkna som djurvänlig turism. Som turist är du ansvarig för att försäkra sig så lång du kan om hur djurens behandlas och vilka behov som tillgodoses. Ställ frågor, var nyfiken och var inte rädd för att tacka nej och välja en annan aktör om du möter motstånd eller får en obehaglig känsla

Har du andra exempel på djurturism som är djurvänlig?

Mer skrivet om djurturism med andra vinklar

⇒ Simma med delfiner – för- och nackdelar med samvetet i behåll

⇒ Björnungar och etiskt dilemma i Thethi Paradise, Albanien 

⇒ Om du ändå ska åka häst och vagn

⇒ Djur i bur som turistattraktion 

⇒ Kuranda Koala Gardens

Tror du att vi resenärer är beredda att betala extra för biobränsle när vi flyger? Ett mycket enkelt sätt för oss resenärer att ta ansvar och minska vår klimatpåverkan när vi flyger. Oavsett är det ett steg i helt rätt riktning. 

Sedan april 2018 kan alla kunder hos flygbolaget BRA betala 300 kr extra för att byta ut jet-bränslet mot biobränsle. Kunden betalar för mellanskillnaden eftersom biobränsle är dyrare. För en biljett som kostar 599 kr är 300 kr extra ganska mycket, men för en biljett som kostar 2200 inte lika mycket.

Redo att betala extra för biobränsle

Jag ville veta hur det gått och mejlade BRA:s pressavdelning och fick följande svar.

Cirka en procent av våra kunder som bokar flyg via www.flygbra.se har valt biobränsletillvalet. Vi är ju dels först i världen och även fortsatt mig veterligen det enda flygbolaget som möjliggjort biobränsletillval för alla resenärer. Nu i augusti tankades det för andra gången i år in biobränsle i kretsloppet för flygbränsle i Sverige, motsvarande det som våra kunder köpt. Det gjordes i Halmstad. Sedan starten i april har vi köpt biobränsle för drygt 840 000 kronor, om jag minns rätt.

En procent kan låta lite och 840 000 jämfört med deras total omsättning minimal men det är en början. Allt har en början så även omställningen till ekologisk mjölk. Vi är sedan länge vana att betala extra för ekologisk mat. Frågan är om vi är redo att betala 300 kr extra för biobränsle? Vad tror du?

Jag vill säga ja men är osäker. Köpbeteenden tar en stund att ändra men en grundförutsättning är ju att alternativen ens finns. Jag hoppas att fler kommer välja BRA och biobränsle när de flyger och att det blir en konkurrensfördel jämfört mot andra flygbolag. Jag gissar att det är mer effektivt att betala för biobränsle snarare än klimatkompensera men någon vis person kan gärna folkbilda lite genom en kommentar.

Jag hejar på BRA och hoppas att många väljer att följa i deras fotspår för förändringen måste ske och den måste komma igång igår.
Läs mer om hur tanka biobränsle med BRA fungerar här.

Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner. 

Nattåg är magiska. Du lägger dig i en stad och vaknar i en annan. Optimal spendering av tid och minimal mängd slösad tid eftersom det inte krävs någon resa till en flygplats, incheckning av bagage eller väntan vid en gate. Bara kliva på och sova direkt. Och så miljövänligt såklart, inte bara en bonus utan också halva anledningen att välja att resa med nattåg.

Som västerbottning har jag åkt nattåg otaliga gånger fram och tillbaka till både Stockholm och Göteborg och nu på vuxna dagar även Stockholm – Malmö och till Åre. Under åren har jag samlat på mig en hel del tips eller så kallade resehacks som jag fram till för någon vecka sedan trodde var självklara för alla. Tills det visade sig under ett nattligt äventyr att mina medresenärer var helt vilsna och jag med min livslånga erfarenhet hade både ett och tre uppskattade resehacks att dela med mig av.

Resehacks och tips för att sova på nattåg

Att sova gott på nattåg är beroende av många saker. Utöver det givna som val av komfort i lodrät eller vågrät position, så beror det mycket på ens resekamrater och vilken tid på dygnet en ska gå i sängs och kliva upp. Här är några tips som kan underlätta att sova på nattåg.

Resehacks för att vakna utvilad efter en natt i sovvagn

Vi är alla olika men jag kan sova otroligt gott på nattåg. Vaggas till sömns med vetskapen om att imorgon har jag förflyttats till en helt annan plats. Till skillnad från liggvagnen så går det att sova och vakna utvilad efter en natt i en sovvagn. Sovvagnarna i Sverige består allt som oftast av kupéer med tre sängar i dam- eller herrkupé och litet handfat och spegel.

Tips för sova i sovvagn

Välj överslafen

Jag väljer alltid, om jag kan, fönsterplats eller överslafen för att jag då blir oberoende av mina medresenärer. Behöver inte flytta på mig för att de vill springa på toa eller om de ska kliva av vid annan hållplats än mig. Överslafen har också något högre i takhöjd och ger lite mer privat speace eftersom ingen hänger ”där uppe.”

Åk till tåget i pyjamas

Lite beroende på hur långt en har till tåget och när på dygnet en kliver på så funkar detta tips olika smidigt. Jag kissar, borstar tänderna, sminkar av mig och tar ut linserna hemma. Sen kliver jag i sovkläder utan BH för att kunna krypa ned direkt när jag kliver på.

Prickas av på perrongen

Vid vissa stationer står tåget inne lite innan avgång. Då är ett bra resehack att leta upp en konduktör och be om att få bli avprickad. På så sätt slipper du bli störd när de går sin runda genom alla vagnar och kan därmed direkt sova på nattåget. Maximera timmarna så att säga.

Be om väckning

En halvtimme innan avstigning blir en som regel väckt av konduktören. Mitt tips är att inte ställa sin egen klocka eftersom en då kommer vakna i onödan om tåget är försenat. Sen när du väl väcks och det blinkar rött och tjuter högt så är avstängningen inte på lampan som blinkar som en kan tro utan på sidan. Ta en snabb kik på det innan du somnar och lycka till med att komma ihåg det i morgonförvirringen.

Reglera temperaturen

Ovanför spegeln finns ett litet temperaturreglage, för lite samtal med de övriga vad som är en lagom temperatur. Det blir vanligtvis lite varmare högre upp i kupén än längre ned. Bonus med att sova överst är att reglaget nås från överslafen utan att behöva klättra ur.

Sätt telefonen på flightmode

Det är nog olika om en åker i södra och norra delarna av Sverige men längs inlandsbanan norrut finns det inte alltid mobiltäckning. Då måste telefonen söka efter nätsignaler hela natten vilket drar mycket batteri. Med flightmode är det hindret ur vägen.

Resehacks för att överleva natten i sittvagn

När jag var ung, alltså typ 16, var sova på nattåg sittandes mellan Vännäs och Göteborg i 15 timmar ingen match. Jag kunde gå på Liseberg en hel dag utan att känna av den hårda natten. På äldre dar, trots att jag bara hade blivit 25, är det otänkbart. Nog tar jag mig igenom en natt men det är inte smärtfritt. Ibland är sittvagn det enda alternativet. Kanske för att de vågräta sängarna är fullbokade, kanske för att en inte har råd att betala för annat än sittvagn eller för att en reser med djur.

Tips för sova i sittvagn

Boka fönsterplats

Med fönsterplats finns det chans att kunna luta kroppen åt vagnssidan vilket ökar komforten avsevärt när du ska sova på nattåg.

Ta med en filt

Under natten sänks kroppstemperaturen och jag tycker sällan att vanliga kläder räcker. Att ha en filt att sno om sig brukar göra extremt stor skillnad. I brist på filt kan en sjal vara skönt.

Kudde

Även om den tar plats så är det värt att packa ned en vettig nackkudde eller vanlig kudde för att kunna vila huvudet ordentligt. Kan som omväxling även sittas på som avlastning för en mörbultad rumpa.

Ögonbindel och öronproppar

Att skärma av omvärlden är ett enkelt sätt att lättare kunna sova. Du slipper bli störd av grannens skärmljus eller prasslande.

Underhållning

När det är svårt att sova kan underhållning i form av poddar och filmer vara bra avledande manöver när natten känns allt för lång.

Gå mycket under dagen

När en ska sitta många timmar är det bra att ha rört mycket på kroppen under dagen. Se till att gå några vändor i tåget om du ska åka längre än själva sovtiden.

Sova med hund

Jag har gjort det flera gånger och dessa nätter blir om möjligt ännu sämre. Inte för att den hund jag rest med varit krånglig utanför att det är svårt att slappna av fullt ut och för att det kan finnas andra hundar som distraherar. Tuggben och annan sysselsättning samt välrastad hund är två bonustips.

Resehacks för att slumra i liggvagn

Att sova i liggvagn innebär att dela kupé med fem andra personer på varsin brits. Till bekvämligheterna finns en rejäl filt och en oergonomisk kudde. Personligen tycker jag att en natt i liggvagn snarare handlar om att slumra än sova på nattåg men det finns tips som går att ta till. Flera av dem är samma som för sittplats då förhållanden är rätt så lika.

Tips för att sova i liggvagn

Klä på dig i något mjukt och skönt

Vid stillaliggande sänks temperaturen och min bild är att filten i sig är lite lite. Chansen att sex personer i samma kupé dessutom ska önska samma temperatur är ganska liten. Det är lättare att klä av sig så ett tips är att resa i väldigt bekväma kläder som du kan sova i ihop med filten.

Kudde

Det är värt att släpa på, jag lovar. Kuddarna i liggvagnskupéerna vinner inga bekvämlighetstävlingar överhuvudtaget.

Ögonbindel och öronproppar

Snarkande grannar, någon annans läslampa och det nattliga ljuset i sommarnorrland. Lösningen på alla dessa problem är ögonbilder och öronproppar.

Boka överslafen

Detta gäller även för liggvagn för att slippa bli störd av andras springande.

Vatten i skåpet

I både ligg- och sovvagn finns tetrapack med vatten. Men utöver det är en egen vattenflaska en bra back-up. Särskilt om det kommer bli en varm natt.

Har du fler tips på resehacks?

Har jag nu missat några resehacks om att sova på nattåg som du vill dela med dig av till mig och andra inför kommande nätter på nattåget?

Läsa mer

Lisa/Livet från den ljusa sidan har skrivit om allt en behöver veta inför en resa med nattåg, där finns ännu fler tips

September 2018 har skiljt sig från många andra månader. Jag har tagit vara på Sverige/flängt en massa, haft det lite tufft och lärt mig ännu lite mer om mig själv. Och så har vi ju haft val i Sverige. 

Stories från september 2018

Septemberresan

September innehöll tre fantastiska weekends. En efterlängtad till Örebro för att sluta cirkeln efter 1,5 års längtan. En helg till Julita gård i Södermanland med en härlig blandning av bloggstrategi, skrivande, motion, god mat och en rejäl dos svensk kulturhistoria. Och så en till hemhemma i Tväråbäck i samband med en jobbhelg i Örnsköldsvik. Sverige <3

Septembers favoritinlägg

Det inlägg som gett mest spridning, mest huvudvärk, mest lärdomar och mest bekräftelse på att jag pysslar med rätt saker är inlägget om att minska flygens utsläpp utan att sluta flyga själv. Jag visste att det skulle röra om och röra upp men kanske inte att jag själv skulle bli så känslomässigt berörd på ett både skönt och oskönt (men givande) sätt. Utöver detta inlägg är jag glad att jag kunnat dela med mig av vår vandring i Lake District tidigare i somras.

Septembers babe

Septembers babes är givna: Sanna och Jennifer. Hurra för att stärka nätverk, hurra för att bli speglad i andra och förstå hur olika personer an tänka och vara och hurra för att fyllas på av energi i bloggandet. Resamedvetet.se ger mig så mycket mer än att bara få påverka människor och samla alla mina resor, det ger mig också riktigt goa vänner. Sanna och Jennifer har skrivit fint om vår helg.

Septembers lärdom

En lärdom jag fick tack vare att Annika/Resfredag delade med sig av en insikt hon fått efter mitt flyg-inlägg var hur viktigt det är att röra sig i olika cirklar, olika sammanhang. Jag har haft två ganska avgränsade cirklar i mitt liv. Min hemhemma cirkel och min nykterhetsrörelsecirkel. Sen Erik kom in i livet har jag fått en ny cirkel genom umgänge med honom och hans krets och den andra cirkeln jag fått på sistone är resebloggare/influencers som resamedvetet.se gett mig. Hurra hurra för att omge sig av olika människor som tänker olika jämfört med mig!

Septemberminne

När jag kom fram till Julita gård och samma nyfikna äntligen-är-jag-här-känsla inföll sig som när jag reser utomlands blev jag genuint lycklig. Både för att jag älskar den känslan i sig men också för att jag fick den av att stanna hemma trots att jag valde bort Schweiz. Under Julitahelgen skapades många minnen. Allt från att jag räddade livet (eller åtminstone förebyggde) på en förvirrad dam som tappat bort sig och sprang utomhus för första gången på två månader. Så befriande!

Septemberbild

Älskade familj. Det händer på sin höjd vart annat år när det är jul då vi samlas hela familjen men på min lillasysters födelsedag lyckades vi tajma ihop så att 1. Jag kunde förlänga min jobbhelg i Övik och ta en detour till Tväråbäck. 2. Syster Lisa fick ihop rimligt med ledighet för att kunna åka upp från Stockholm. 3. Lillasyster Towe kunde åka ned från Skellefteå (+ ta med sig ny boyfriend) och 4. Bror Tim med sambo kunde visa upp familjens senaste tillskott. Hurra för stor familj!

September och privatlivet

Jag har haft ett utkast på gång med arbetsnamnet ”att vara syftesdriven och tappat bort sitt syfte” men inte riktigt vetat hur jag skulle formulera det något djupare. Jag har känt mig lite lost i september. Eller kanske snarare inte lika motiverad och outtröttlig som jag brukar och min slutsats är att när syftet svajar så har jag inte kraften att kötta på i evigheter. Efter besöket på Julita gård vände en del och nu hoppas jag att oktober känns bättre.

Septemberkänslan

Uttröttlig. Det som så ofta brukar vara outtröttlig är i september istället det motsatta trots att ordet inte verkar finnas. Uttröttlig. Jag har alltså för ovanlighetens skulle känt mig uttröttad. Inte som i trött utan som i att kraften och energin, och därmed motivationen, faktiskt sinat lite. Nyttig insikt och mest troligt bara en tillfällig känsla.

Septembers reseplanerande

En stor del av energi gick åt till att välja om jag så till slut skulle välja Schweiz eller Julita gård. Det blev uppenbarligen det senare och för det är jag mycket glad. Utöver detta fortsätter vi fundera på San Francisco som vi drar till i slutet av oktober. Längtar massor men vi har inte bokat en enda natt än. Det måste lösas närmaste vecka.

Septemberlänkar

Det är viktigt om att allt är möjligt. Den här gången i det lilla när Isabella Löwengrip bestämmer sig för att bara dricka alkoholfritt ett år och det givetvis kommer ha massiv effekt både för att många kommer välja att följa efter men också för att hon kommer möta alkoholnormen och förhoppningsvis skriva om hennes iakttagelser. På ett helt annat tema har Lisa/Livet från den ljusa sidan varit modig och bestämt sig för att säga upp sig. Som sagt, allt är möjligt och vi formar vårt liv så som vi själva vill.

Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad

Julita gård i Sörmland bjuder på massor att göra för hela familjen. Från lillebror till gammelfarmor. Julita Gård är en svensk kulturskatt som vars ägare testamenterade till Nordiska museet och är öppet för allmänheten att ta del av. Rekommenderas varmt. 

Jag valde bort Schweiz för Julita gård i Sörmland och ångrade mig inte en sekund. I lugn och ro njöt jag av allt som området hade att erbjuda i form av atmosfär, lärande och mat. Det som jag tidigare bara passerat med buss var för tre dagar mitt hem och jag trivdes som fisken i sjön Öljaren. Jag var i ett läge i livet (eller vardagen) då jag verkligen behövde miljöombytet. Att spendera tre dygn på Julita går hör nog inte till vanligheterna men jag verkligen med min varmaste hand tipsa om att ge sig själv egentid bland de sörmländska markerna.

Julita gård och dess enorma marker är Sveriges största friluftsmuseum och innehar 350 byggnader om ska underhållas, ett jobb i sig så att säga. Jag bodde på Julita gård och hade all tid i världen att upptäcka alla hus, gå längs grusade gångar och sysselsätta mig med allt som finns att göra. Höjdpunkten var den guidade turen i Stora huset som jag gick vilket var en mycket stor behållning. Både rent visuellt men också för att lägga till bland de svenska kulturhistoriska kunskaperna som inte är allt för många.

Kulturarvet Julita gård och dess historia

Historien bakom Julita gård är minst sagt mysig att lyssna på men den sätts bäst i sitt sammanhang på plats så jag ska inte trötta ut er med en lång historielektion men däremot sätta det i sitt sammanhang. Vi vet att vikingar varit på platsen och att det under många hundra år varit ett kloster för munkar tills Gustav Vasa kom på att protestantisk kristendom var bättre. Julita gård såldes 1877 till en framgångsrik affärsman vid namn Johan Bäckström. Hans son Artur tog över gården och bestämde under sin livstid att gården som helhet skulle tillfalla nordiska museet vid hans bortgång och gjorde så 1941. Detta är orsaken till att det idag finns möjlighet att vandra igenom ett hem från 1940-talet som i princip varit orört sedan dess. Jag tackar herr Artur Bäckström å det ödmjukaste för den givmildheten till alla besöker år efter år.

Tre extra intressanta saker jag lärde mig

Under min tid på Julita gård lärde jag mig tre saker som jag tycker var extra intressanta.

• Artur var generös på många sätt och såg bland annat till att ge besökande luffare ordentligt med mat och ett matpaket. Delvis för att vara snäll men också för att skapa ett gott rykte och slippa risken av att ha luffare som skadar eller eldar upp några byggnader om de vart missnöjda med sitt härbärge.
• Kopparen i köket putsades med sand och filmjölk.
• På gården fanns ett ishus dit stora isblock från sjön drogs in för att skapa kyla till varor som behövde lägre temperaturer.

Min guide om att göra på Julita gård

Julita gård är både barnvänligt och familjevänligt, både rent praktiskt och utifrån vad som finns att göra på Julita gård. Farmor med rullatorn ha kan lite svårt att ta sig fram längs vissa grusade gångar men det finns alltid lösningar på det. Här är min något tillspetsade familje-guide.

Att göra på Julita gård för lillebror

Häng med Pettson och Findus

Lillebror blev lyrisk när han såg köttbullarna som var planterade bredvid pota-tis-landet och han började genast gräva. En av många saker som finns att göra för barn på Julita gård. Pettson och Findus finns som karaktärer på gården under hela sommaren i Pettson-landet. Här finns Pettson och hans gård i en mindre variant med hönsgård, inrett hus och äppelkedja om hösten.

Hitta den riktiga brandbilen från förra

Med anledning av en brand startade en frivillig brandkår på Julita gård och precis som med allt annat på Julita är dåtiden bevarad. En riktig brandbil, faktiska slangar och ombyteskläder. Med lite hjälp på traven kunde lillebror fantisera tillbaka 100 år i tiden

Bygga timmerhus

För de lite äldre barnen finns möjlighet att bygga upp ett eget timmerhus. Hade jag varit åtta år hade jag älskar att få stapla ihop detta med en hjälpande hand från en vuxen eller andra barn som också vill pröva sina husbyggarskills. Inspirationen runt om är minst sagt tydlig, så många gulliga små röda hus att ha som målbild.

Att göra på Julita gård för storasyrran

Säg hej till lantbruket

Systerysters egna drömmar om att ha gård med hästar och djur fick sig en glimt under vår vistelse på Julita gård. I testamentet från herr Artur Bäckström fanns inte bara själva husen på gården utan även enorma mängder mark. Idag arrenderas dessa ut och används i ett fullskaligt jordbruk. Under juni-aug finns det möjlighet att besöka lantbruket för att lära sig mer om hur ett svenskt jordbruk fungerar.

Lukta på stallet

Artur Bäckström hade två stall, ett för arbetshästarna till jordbruket och ett för hans körhästar så han kunde ta sig fram när helst han ville. Stallet för körhästar gjorde både mig och syrran lite saliga. Doften av stall finns kvar och längst in finns en imponerande samling seldom till körhästarna. Insikten om att vandra igenom ett stall där riktiga hästar stått var väldigt häftigt för hästtjejer som oss.

Att göra på Julita gård för föräldern

Gå guidade turer i Stora huset

En av Julita gårds stora huvudattraktioner är Stora huset där Artur Bäckström själv bodde och där originalinredningen är i princip orörd. Mina föräldrar var helt salig i det ena rummet efter det andra. Inte så konstigt när varenda rum i sig hade gått att studera i timmar. Tygerna, stilen, pampigheten, finsnickeriet, porslinet.Tak- och väggmålningarna, känslan, kreativiteten. Blotta tanken på det livet han levde på gården gjorde att vi var tvungna att ta oss för pannan. Så otroligt häftigt att han valde att donera allt så vi får stå här 60 år senare och uppleva hans hem.

Fika på wärdshusets café

Fika bör man annars dör man, ett motto mina föräldrar alltid håller nära till hands. Just när vi var där så hade caféet stängt för säsongen och vi hänvisades istället till värdshuset som är de som driver caféverksamheten om somrarna. Det blev inget fika just denna gång till förmån för fasters braklunch men det gick ingen nöd på oss för det.

Att göra på Julita gård för bonusmorsan

Kolla på blommor och trädgård

Julita gård är känd för sina pioner och rosor till bonusmorsans stora förtjusning. Den tiden på året då vi var där hade pionerna gjort sitt för säsongen och några enskilda rosor kämpade fortfarande. Trädgården i sig är som balsam både för själ och hornhinnan och för de som är svag för symmetri är platsen ren harmoni.

Att göra på Julita gård för faster

Äta på Julita Wärdshus by Tommy Myllymäki

En av de sakerna jag och faster såg fram emot mest med att bo på Julita gård var att få äta på värdshuset. En smakrik lunch, en avsmakningsmeny i toppklass och en riktigt trevlig frukost med ett glatt gäng tanter. Inte det minsta att klaga på i en extremt rofylld miljö.

Shoppa användbara souvenirer

Typiskt faster att alltid köpa med sig några grejer från varje ställe hon besöker. Tack och lov var de prylar som såldes alla av hög kvalité och användbara. Perfekta gå-bort-presenter och roliga grejer för barn fick det bli.

Att göra på Julita gård för gammelmormor

Besöka skansenmuseet och kyrkan

Gammelmormor minns hur det var på den gamla goda tiden. Att få komma hem till Artur Bäckströms egna museum som han byggde upp redan när han levde var som att resa tillbaka i tiden. Jag gjorde mitt bästa för att tanka gammelmormor på allt hon varit med om. I Skansenmuseet fastnade dock gammelmormor medan jag tröttnade. Här gick det att läsa citat från Bäckströms testamente och om hela hans historia och liv på gården. Jag parkerade farmor och koncentrerade mig istället på att upptäcka saker vidare med farfar.

Att göra på Julita gård för farfar

Äpplen

Farfars stora fascination för växtriket lockar honom till Julita gård som har i uppdrag att vara genbank och säkerställa fortlevnaden av ett antal svenska växter, inte minst ett stort antal äppelsorter. Farfar och jag var där i mitten av september och då luktade bokstavligt talat hela gården äpplen. Ibland sådär friskt och höstigt och ibland mer åt det ruttna hållet. 2018 har varit ett grymt äppelår och det märktes minst sagt.

Handla sticklingar

Vi kom överens om att vi får åka tillbaka till Julita gård farfar och jag. Nästa vår tar vi en tur dit för att handla sticklingar och trädgårdsdekorationer som att vi kan ha några minnen från Julita gård och utveckla får egen genbanksamling.

Fakta om Julita gård i Sörmland

Bo på Julita gård

Det finns två typer av boenden på gården. STF Vandrarhem i flerbäddsrum med delad toa och dusch för överkomligt pris men ganska låg standard och att bo i en av flyglarna vid Stora huset. Nice men inte fullt så prisvärt.

Äta på Julita gård

Både vandrarhemmet och i flyglarna är det självhushållning eller wärdshuset som gäller för mat. Cirka 1 km promenad till någon typ av centrum som jag själv aldrig behövde leta upp pga hade med mig egen mat.

Guidade turer

Det finns guidade turer dagligen fram till september. Turen i Stora huset och turen om tjänstefolk överlappar varandra så inte nödvändigt att gå på båda.

Inträde

Det kostar 120 kr för vuxna och barn upp till 18 år kostar 20 kr (mycket generöst!). Billig peng för den som har tid att ta sig an allt under en dag. Inträde ingår för den som bor på Julita gård.

OBS: Jag spenderade drygt tre dygn på Julita gård helt på egen hand. All släktupplevelser i detta inlägg är skapade med min vilda fantasi. Jag själv däremot upplevde alltihopa till min egna stora lycka.

Läs mer

Sörmland har blivit lite av ett favoritområde. Kan specifikt tipsa om dessa inlägg:

⇒ Utflykter i Sörmland: Tips om Trosa, Nyköping, Eskilstuna 

⇒Bo i Trosa hos tre små rum

”The beach” – en av världens mest berömda stränder måste stänga eftersom turismen har förstört ekosystemet till den grad att det inte repar sig själv. Är det rimligt att turism har de konsekvenserna och vem bär egentligen ansvaret?

Under veckan har Thailändska myndigheter meddelat att Maya Bay, den berömda stranden från filmen The Beach, stänger. Orsaken är att stranden behöver kunna återhämta sig efter all turism som exploderade efter att Leo DiCaprios sågs på filmduken år 2000. 80 procent av korallerna är förstöra pga skräp, båtar och solskyddsprodukter. Myndigheterna har meddelat att de öppnar stranden igen när den är återhämtad till det normala. Kan ta en stund med tanke på att koraller växer en halv centimeter per år.

Vem vill ta ansvar för The Beachs död?

Frågan är vem som bär ansvar för detta? Eller vem som borde ta det. Uppenbarligen har myndigheter agerat nu men det är ju nu när det är på gränsen till för sent. Så vem tycker du bär ansvaret? Är det…

• de 5000 dagliga besökarna från världens alla turister?
• reseaktörerna som ordnat båtresor till ön i parti och minut?
• den thailändska regeringen som inte skyddat miljön och naturen?
• Civilsamhället och rädda-naturen-organisationer som alarmerat tillräckligt?

Eller å andra sidan. Det kanske inte gör något om en strand eller ö eller två totalförstörs av turismen. Det lär ju inte sabba hela planeten eller vad tycker du? Vi människor kanske måste få sätta våra spår här på jorden, eller hur tänker du?

Jag har tidigare skrivit inlägget Vem ska kontrollera turismens eld? på samma tema med andra exempel och lite andra aktörer som kan/borde hållas ansvariga. Läs hela artikeln från World Economic Forum om att stranden stänger.

Må Maya Bay få en fridfull tillfriskning!

Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner. 

En vandring i Lake District ger utsikter som är svåra att tröttna på. Hur rustar du dig bäst för att få ut maximalt av din upplevelse? Jag delar med mig av mina tips om det som är bra att veta och det jag själv funderade på innan min egen vandring bland Englands högsta berg. 

Sommaren 2018 fick jag chansen att följa med några erfarna Lake-district-vandrare på en vandring som bjöd på vidunderliga utsikter och en riktigt skön känsla i kroppen. Tänk så mycket vackert som finns här på jorden och vad mycket det finns kvar att upptäcka. Här har jag spaltat upp några klassiska inför-vandring-frågeställningar som jag hoppas gör dig lite mer redo för att vandra i Lake District i England.

Tips inför en vandring i Lake District

Hur hitta rätt bland alla vandringsleder?

Det finns mängder med vandringsleder i Lake District. Svårighetsgraderna varierar från lätt promenad till höjder som ger mjölksyra och kräver fokus för att hålla fötterna i behåll. Jag har själv vandrat en som ligger i Conistone, en av de lite tuffare vandringslederna men aldrig så det var en tvekan om att klara den. Nu hade jag visserligen sällskap av personer som gått leden förr men jag hade kunnat ta mig hela vägen upp till Old man of Conistone genom att följa den streckade linjen på google maps. Om du har svårt att välja led finns de huvudsakliga samlade med karta och massor med fakta på nationalparkens officiella webb. De flesta leder utgår från ett mindre samhälle där det garanterat finns kartor att köpa och folk att fråga om tips.

Vad är lämpliga kläder när en vandrar i Lake District?

Som alltid vid out-door-aktiviteter är lager-på-lager-principen ett vinnande koncept. Att resa-podden har släppt ett helt avsnitt om kläder för soft adventure som är en utmärkt snabbkurs med de viktigaste kunskaperna. Fotriktiga skor, gärna vandringsskor, höga eller låga, är att föredra. Rejäla jympaskor kan gå lika fint på lite lättare leder men se upp för blöta fötter om det börjar regna. En vind- och regntät jacka skulle jag varmt rekommendera oavsett hur varmt och vackert det är vid vandringens start. Det kan blåsa rejält på topparna och högre upp vandrar en delvis i moln vilket gör en omgiven av fukt.

Vilken utrustning behövs för en vandring i Lake District?

Förutom kläderna ovan kan vandringsstavar vara skönt att ha även om jag personligen föredrar att ha händerna fria. Sittunderlag till fuktiga stenar att vila på kan vara skönt. Och så det självklara: vattenflaska, fika och snacks för energipåfyllnad och extra laddare till mobilen för att kunna ringa om något skulle hända. Mobiltäckning kan variera så för att slippa tappa bort sig är kartan nedladdad offline innan avgång ett hett tips.

Hur är vädret i Lake District?

I Lake District finns egentligen bara två årstider. Vinter mellan oktober och mars då det regnar ordentligt och sommar mars till oktober då det regnar mindre och är mer uppehåll. Minst nederbörd är det mars-juni. Vädret kan växla ordentligt mellan dal och högre upp på bergstopparna. Januari ligger ofta kring nollgradigt till 6-8 plus medan juli ligger mellan 12-20 grader. Aldrig någon stekande värme med andra ord.

När passar det bäst att göra en vandring i Lake District?

Beroende på hur hard core du är kan du vandra nästan hela året om. Det gäller att anpassa val av hajker efter årstid och väder, både kopplat till svårighetsgrad och hur välklädd du är. Högsäsongen är under juli och augusti då många européer och britter har semester. Vårens lite torrare klimat lockar också många. Jag gick min tur mitt i högsäsongen och i själva leden var det inte alls trångt men uppe på toppen där folk vilar, slår lite läger och fikar är en sällan ensam. Någon vidare trängsel var det inte. På bilvägarna däremot kan det vara rätt långa ormar av bilar. Det som avgör hur häftigt Lake District upplevs är dock vädrat. Klart väder ger betydligt bättre utsikter så om du kan anpassa vilken dag du satsar på att gå upp på topparna välj när vädret väntas vara så bra som möjligt.

Vad finns det mer att göra i Lake District?

Förutom det mest uppenbara och mest populära, nämligen att vandra går det bland annat att cykla downhill med mountain bikes. På de större sjöarna går det att fint att segla och i de mindre vattendragen passar det att paddla kajak. Utöver detta finns det pittoreska städer, vattenfall och resor tillbaka i tiden om livet i Lake District innan turismen stod i centrum. Det finns mycket att uppleva och upptäcka i Lake District Nationalpark i England.

Mer praktiska tips om England eller vandring

⇒ Hur är det att köra i vänstertrafik i Irland? Gissningsvis en del saker som är samma även i Storbritannien

⇒ Vandra i Lake District – en hike i Coniston Den vandring jag gjorde i Lake District

⇒ Inkaleden – svar på praktiska frågor Inte riktigt England men en vandring som är snäppet större än i Lake District

Reseparadoxen – att vilja göra som alla andra men ändå inte. Vara rädd för att missa andras favoriter och samtidigt vilja hitta det ingen annan funnit. Står de emot varandra som en paradox eller finns någon ultimat kombo?

Det här är reseparadoxen

Har du hört talas om reseparadoxen? Den som drabbar globetrotters allt för ofta. Vi söker efter unika pärlor, platser som ingen eller väldigt få besökt. Samtidigt finns en rädsla hos många att missa det alla andra upptäckt. En önskan om att kunna säga I was here. Gärna en selfie med V-tecken. Jag har tänkt på det här tidigare men när en bloggläsare skrev denna kommentar på mitt inlägg om att Maya Bay ”The Beach” stänger föll ännu mer på plats. Tack Emelie för att du delar med dig av dina perspektiv!

Läste precis en tråd i en grupp på Facebook om varför det blir sån hets att åka till sådana typer av turistattraktioner. Att man egentligen uppskattar att upptäcka egna platser mer men man är samtidigt rädd att missa något eftersom alla åker till de där kända platserna.

Å en sidan – vara där alla andra varit

Vad är det med oss människor (absolut inte alla, men många) och vårt behov av att vara på ställen där nästan alla redan varit? Min bild är att storheten i en upplevelse för många skapas när den delas med andra. Alltså inte upplevs fysiskt samtidigt utan när det på hemmaplan går att prata om de gemensamma upplevelserna. ”Drack du den där fruktmilkshaken på stranden, alltså jag dör va god den va!” ”Vad tyckte du om att bestiga högsta toppen längs Inkaleden, sög det i benen eller kände du dig fit for fight?” och så vidare. (OBS, alla har inte varit på Machu Picchu men väl i Cuzco finns massor med andra ställen att vandra på med ruiner, ändå är det just Inkaleden som flest väljer) Vi vill dela, känna igen oss. Få bekräftelse från andra om att det vi varit med om var helt freaking fantastic.

Å andra sidan – vara där ingen annan varit

Visst är vi riktigt stolta, och känner oss lite extra coola, när vi kan visa upp att vi hittat ett sjukt bra lokalt hål-i-väggen-ställe på nån bakgata? Eller när vi gick på promenad och fann en avsides strand som vi nästan var ensamma om. Jag brukar åtminstone känna mig pallplacerad när jag hittar sånna ställen. Men det kanske är bara jag. Eller inte.

Nackdelen med det unika som inte går att dela med andra är just det. Att det inte går att dela den gemensamma upplevelsen. Att andra kanske inte förstår det häftiga. Så känner jag kring Paronella Park i Australien. Jag tycker att vi hittat något världsunikt men det visar sig vara så unikt att nästan ingen förstår hur coolt det är. Eller så är det jag som säljer in dåligt

Å tredje sidan – är den ultimata kombon möjlig?

Kanske innehåller den perfekta resan lite av båda. Om det nu går. Även Gran Canaria har sina stränder och öar som väldigt få åker till och Paris har gator som ”få” traskar på. Så visst är det möjligt att besöka ett resmål som alla andra men inte göra det mest typiska på just det resmålet. Vill vi undvika att fler stränder och städer begränsar människors access behöver dock fler tänka på att inte sätta sin fot alls i Paris eller på Gran Canaria. Det finns så mycket mer än det som världen har att ge.

Å fjärde sidan – majoriteten vill nog ändå resa dit alla andra varit

Rikssnittet i Sverige, Svensson Svensson vill nog, när allt kommer omkring, inte uppleva det unika. Jag tror de allra flesta är kalasnöjda med att åka till samma stränder som grannen, bo på samma hotell som kusinen och äta på samma restaurang som arbetskamraten. Ta det säkra före det osäkra och kunna utbyta erfarenheten om det när de kommer hem. Det är verkligen inget fel med det och jag har inga ambitioner om att vara nedlåtande. Jag vet ju själv att jag först nu när jag redan besökt Västeuropas alla huvudstäder tittar österut. Jag vågar först nu välja Warszawa och Belgrad eftersom jag kan säga been there done that om Berlin, Barcelona och Rom.

Resebloggarnas jakt om att upptäcka det nya

En annan kommentar jag fick på mitt inlägg om The Beach var att vi resebloggare och andra influencers (eller egentligen alla som reser) kan påverka vilka ställen som ”alla vill åka till” genom att visa upp en bredd av ställen. Istället för att vi alla åker till samma destinationer kan vi bana väg och inspirera människor att resa till de inte så turisttunga platserna. Det i sig är ju att resa medvetet. Att aktivt välja både vilka destinationer en reser till (och skriver om/berättar om hemma) men även vilka ställen på en destination som en berättare vidare om. Alla kanske inte måste tipsa om samma restauranger som alla andra. Här ska erkännas att jag inte på något sätt är bättre än någon annan. Jag tipsar också om de vanligaste restaurangerna och åker till San Fran om två veckor (inte ett dugg unikt).

Några bloggar som går sin egen väg i val av destinationer

• Katarina/Äntligen vilse – Bland annat med fokus på Sverige, Norden och Baltikum
• Johnny/Johnnybajdzjan – Centralasien och Ryssland för hela slanten
• Helena och Peter/Freedom travel – Massor med orter i hela Europa, långt många fler än huvudstäderna
• Jeanette/Jeanetteseflin – udda platser och fantastiska bilder

Befinner du dig i reseparadoxen?

Om du utgår från dig själv. Befinner du dig då i reseparadoxen eller står du tydligt på den ena eller andra sidan. Bryr du dig nada om att leta efter unika pärlor eller är du kanske obrydd om dessa och supernöjd med att vara där andra varit. Du tänker att folk lär ju vara där av en anledning. Helt enkelt: Finns reseparadoxen i ditt liv när du reser?

En del HR-avdelningar har huvudvärk över hur de ska hitta en personlig, givande och oväntad gåva till anställda. Jag har ett optimalt tips och botemedel på huvudvärken: Ge Restänk i julklapp till personal.

⇒ Inlägget innehåller reklam för egen produkt ⇐

En viktig julklapp till personal

Jag håller hårt i mina ambitioner om att göra världen lite bättre. Som ett led i det har jag skapat och producerat Restänk. Restänk är 120 unika konversationskort som ger kunskap, insikter och perspektiv om resor i stort och smått. Restänk kan med fördel användas inom företag och organisationer som arbetar med turism eller rese-relaterade frågor. Det kommer göra medarbetare och kunder lite mer medvetna om den bransch de verkar i och kommer ge många intressanta samtal.

Tips 1: Gåva till anställda som tack för i år

Som arbetsgivare känns det ofta roligt att kunna ge något genomtänkt och annorlunda i julklapp till sin personal som tack för ett framgångsrikt och fint år tillsammans. Restänk är en gåva till anställda som sticker ut i mängden av biobiljetter och ljusstakar som särskilt passar företag och organisationer i resebranschen med starka värderingar.

Tips 2: Gåva som tack till leverantörer eller kunder

Beroende på verksamhet kan det vara uppskattat att tacka sina leverantörer genom att ge dem en liten julklapp. Antingen som tack för gott samarbete eller som tack för ett lyckat år tillsammans. Restänk kan med fördel ges till leverantörer eller extra viktiga kunder som ett sätt att visa personlig uppskattning genom en speciell gåva.

Tips 3: Restänk + gåva till gott ändamål = SANT

Oavsett julklapps-traditioner på en arbetsplats passar Restänk. Antingen som ett symboliskt tack eller som ett komplement till något annat. Det går till exempel även att kombinera ihop med en slant till en insamlingsorganisation för ett gott ändamål. På så sätt kommer personal och andra viktiga både känna att företaget eller organisationen är givmild till något världsförbättrande och samtidigt känna sig uppskattade för att de får något till sig själva som de kan ha nytta av.

Vilka mervärden har Restänk som gåva till anställda?

• En julklapp till personal som känns personlig och genomtänkt. Helt enkelt bekräfta att arbetsgivaren bryr sig om sina anställda.
• En gåva som utvecklar de anställda inom ett för företaget/organisationen relevant område. Genom att utbyta olika perspektiv med varandra och förstå hur olika människor tänker kring olika situationer skapas förutsättningar för utveckling.
• En möjlighet för personal att lära känna varandra lite bättre som i sin tur leder till en bättre arbetsmiljö. Restänk kan med fördel användas på personalkonferenser, avdelningsmöte eller andra samlingar där en grupp behöver byggas och utvecklas.

Beställa Restänk som julklapp till personal

Priset är 200 riksdaler inkl moms för alla 120 kort. Mängdrabatt och paketpris kan självklart diskuteras. För frågor och beställning kontakta mig på linda@resamedvetet.se eller 073-83 222 31. Här finns mer information och inspiration om Restänk.

Att resa är inte alltid en ljus sommardröm. Ibland är det ett totalt jävla mörker som genom tragikomik kan skapa de mest outbytbara reseminnena. Här är tre av mina jag skrattar gott åt i efterhand. 

Nattsvart men ändå stjärnklart. På väg att börja gråta då, goda skratt med lite distans. En av de bästa sakerna med att resa är sannerligen de reseminnen som förgyller livet i många år framöver.

När jag var i totalt jävla mörker

Bolivia 2016

Efter en hel dag i solen kryper temperaturen ned till några få plusgrader. Fyra filtar räcker inte för att hålla mig varm. Erik peppar mig att komma ut och extremt motvilligt kliver jag upp från den mindre varma sängen upp i den väldigt kalla luften. Tar mig ut, tittar upp. Vintergatan är ett faktum och jag skakar i ett totalt jävla mörker men skulle aldrig någonsin vilja byta bort den stunden.

Tanzania 2007

Jag sover hos min dåvarande pojkvän i stadens utkant. Toaletten är ett hål i golvet som delas med de andra i kvarteret. Det är becksvart och jag behöver verkligen gå på toa. Tar mig ut. Sätter mig ned på huk. Försöker balansera. Får för allt i världen inte röra någon av väggarna. Plötsligt sprätter kroppen till innan jag själv hinner reagera. En kackerlacka flyger upp. Jag sätter en hand i väggen för att inte tappa balansen fullständigt. Idag lätt at skratta åt. Då 21 år, inte så kaxig i ett totalt jävla mörker.

Nya Zeeland 2016

Jag och Erik sover i en husbil vid en sjö ute i ingenstans. Jag vaknar och är olidligt kissnödig och inser att jag inte klarar mig tills det ljusnar. Jag tar mig ut. Det är storm. Försöker ta skydd av bilen. Hjälper inte. Kiss-strålen vägrar träffa marken. Istället sprider den ut sig vertikalt över mina ben. Det här är den oförglömliga kissnatten i totalt jävla mörker.

Har du några reseminnen från när du varit i totalt jävla mörker? Bokstavligt, bildligt, själsligt?

San Francsico gör sig redo för att ta emot oss. Eller snarare, vi gör oss redo för att möta San Fran. För bara några dagar sedan bestämde vi hur vi ville spendera vår tid i denna stad på den amerikanska västkusten. Det här är vår plan.

Jag har seriöst haft svåra problem att ta in att vi snart ska åka till San Francisco. (!!!) Det har varit bestämt så länge och på något sätt har jag blivit lite mindre resepirrig nu när jag rest så mycket senaste åren. Tills resan närmar sig på riktigt, då stiger peppen drastiskt och nu blir jag salig bara av att tänka tanken på 11 dagar på resande fot. Jag har tidigare skrivit inlägg om att vara resenonchalant inför en resa vilket är en bekant känsla även denna gång fram tills nu.

Hursom, snart är dagen kommen. Om en dryg vecka, en vanlig sketen tisdag reser vi och landar ”samma kväll” i San Francisco efter kort mellanlandning i Köpenhamn. Jag och min sambo Erik har tidigare varit 24 timmar i San Francisco under vår första resa tillsammans 2015. Nu ger vi staden en betydligt ärligare chans att göra stort intryck på oss.

Under våra 24 timmar 2015 prioriterade vi bland annat att äta cheesecakes på berömda The Cheese Cake Factory

Våra 11 heldagar i San Francisco

Som oftast när vi reser kommer vi mixa jobb och semester. 11 dagar skulle vanligtvis kännas som en kortare evighet i en enda stad för en resa men med tanke på att några timmar jobb ska in varje dag tror jag tiden är lagom. För min del ska jag även försöka väva in en del bloggande såklart vilket alltid är en balansgång. När jag väl reser vill jag ju resa. Och så ska vi givetvis bara umgås med varandra.

Vi bor inte inne i city någon av nätterna av två skäl. 1 Det finns mycket mer vi vill uppleva än bara city och 2. Priserna är för höga för vår budget och det vi tycker är värt att lägga på boende under denna resa. Totalt kostar våra 12 nätter 9500 kr. Helt klart överkomligt för två. Istället hyr vi bil vissa dagar och ser till att upptäcka närområdet där vi bor.

San Francisco City

Sitta på caféer och jobba, kolla på folk och försöka få grepp om lite life of locals. Vi bor i Alameda som ligger på andra sidan bayen. Det blir till att åka kollektivt in till citycity. Jag hoppas på lite strandhäng (även om det är kallt), promenader i vackra parkområden, utsikter från någon av kullarna och vandra stadsdelar som sticker ut. Hitta lite alternativ känsla helt enkelt.

Den berömda Lombard street

Lake Tahoe

I ett par dagar ska vi göra en längre utflykt och sova i närheten av Lake Tahoe. Jag visste att jag ville ute lite i naturen under vår resa och det stod mellan Yosemite och Lake Thaoe och till sist valda vi sötvattensjö istället för maffiga berg. Tror det kommer bli en riktigt skön omväxling mot den i övrigt ganska stadstunga resan. Jag hoppas på klart väder och starka höstfärger och omgivningar jag kan få trötta ut kroppen i något.

Destinationsinspiration och bildcredd till Jennifer Sandström

Napa Valley

Erik vill besöka en vingård i Napa Valley. Det är egentligen ingenting jag föredrar att stödja men i en relation får man ge och ta. Jag ska ha på mig mina vanliga alkoholkritiska glasögon och har redan nu en tanke på hur jag vill lägga upp ett inlägg om vårt besök. Med en medveten vinkel såklart. Omgivningarna lär vara riktigt estetiska så vi får se om jag kan fokusera på det istället för själva vinet.

Idylliska vinrankor i Sydafrika, det är något sådant här jag väntar mig att uppleva i Napa Valley.

San José och Palo Alto

Söder om San Francisco finns Silicon Valley-området Palo Alto och ytterligare lite söder ut staden San José. Här ska vi bo i en husbil och upptäcka närområdet och förhoppningsvis bli pumpade med innovationsoptimism och entreprenörsanda. En extra krydda är att vi ska gå på NHL-hockey och kolla på när San José Sharks som möter Rangers. Båda lagen har svenska spelare som ska fightas i rinken och jag ser verkligen fram emot att uppleva en NHL-match.

I denna ska vi tydligen bo. Har med varm hand överlämnat all bo-bokning till Erik.

Inspiration till denna resa är bland annat hämtad från:

• USA-queenen Helena/Oh darling och hela hennes välfyllda kategori om San Francisco
• Jennifer Sandström som tipsade om Lake Tahoe
• Vicky som bloggar på Just wanna have fun och denna mastiga San Francisco-guide
• Stad till strand har listat hennes favoritsaker att göra i San Francisco

Fler tips mottages fortfarande med stor tacksamhet. Det aldrig att få för mycket tips

”Det finns alltid något att göra i Örebro” Med de orden välkomnades jag till hotellet. Så sant som det sagt. En weekend i Sverige med Örebro som den utvalda staden erbjuder en perfekt mix av kultur, historia, mat och natursköna omgivningar. 

Vem sa att en lyckad weekend innehåller en Europeisk storstad? Kanske jag för sex år sedan. Efter att ha utforskat några av våra svenska städer kan jag konstatera att möjligheterna att få en riktigt bra weekend i Sverige är inte bara existerande, det är mycket goda.

En weekend i Sverige: Att göra i Örebro

Senaste åren har det för min del blivit åtminstone fyra besök i Örebro som visat sig vara en utmärkt stad för en weekend i Sverige. Här finns lyxigt boende på en borg, högkvalitativ husmanskost, historia och kultur att ta del av och naturområden med klar och frisk luft. Och ett slott! Jag hävdar bestämt att städer med vattendrag är lite trevligare än andra. Det gäller tydligen även om vattnet heter Svartån och är uppkallat efter hur smutsigt vattnet är. Idag är vattnet dock renat och källa till dricksvatten. Här är mina tips för saker att göra i Örebro under en weekend i Sverige.

Historia och kultur att göra i Örebro

Samtidskonst under Open art

Varannan sommar sätter konstnärer från hela världen upp skulpturer och konstverk över hela stan. Det är långt mer avancerat än lerklumpar. Vi snackar spelande träd, interagerande konstverk, skapelser av återvunna material och med politiska budskap. Samtidskonst helt enkelt. 8 juni – 1 september 2019 är det dags igen. Det finns guidade turer som jag verkligen kan rekommendera.

Guidade turer på Örebro slott

Örebro slott är ett landmärke för staden med rätta. Den är inte bara maffig och vacker. Här gömmer sig århundraden av historia som berättas om av inlevelserika guider. Jag har blivit lika trollbunden varje gång jag fått höra om de omänskliga förhållanden som rådde i fängelsehålan, om gästabudens översvulstighet och hur Örebro som stad och knutpunkt växte fram.

Spökvandring på Örebro slottet

För den modiga finns det möjlighet att göra spökvandring på slottet. Jag vet inte riktigt varför jag personligen utsätter mig för detta, hatar att bli sådär skvätt-rädd-överraskad. Spökvandring på Örebro slott var dock inte läskig på det sättet. Det handlade snarare om sägner och historier som genom sina berättelser ger ännu en bild av Sveriges historia. Dessa är särskilt populära när det mörknar under hösten.

Wadköping friluftsmuseeum

I Wadköping förflyttas en tillbaka i tid och rum. Här finns hus från så tidigt som 1400-talet och fram till 1965 när stadsdelen invigdes. Cajsa Wargs hus från 1600-talet står också här. Cajsa Warg skrev en av de mest inflytelserika kokböckerna genom tiderna. Publicerad första gången 1755 och har sedan dess kommit ut i 14 upplagor. Jag älskar färgglada trähus så Wadköping är ett av mina favoritområden.

Promenader och träning att göra i Örebro

Naturens hus samt Oset och Rynningevikens naturreservat

Bara tre kilometer, en perfekt cykeltur, utanför Örebro city finns det upprustade naturområdet Oset och Rynningevikens naturreservat. En gång i tiden var det ett militärområde för att sedan bli en förorenad soptipp. Under 20 år med start på 90-talet sanerades området är idag ett mycket uppskattat tränings- och friluftsområde. Personligen har jag känt mig fri som en fågel alla gånger jag varit där oavsett årstid. Här finns motionsslingor, fåglar och andra djur, en lunch- och fikaservering och grillplatser. Utgångspunkten är Naturens hus där det finns servering och konferens samt möjlighet att värma sig under kyligare dagar.

Oasen Stadsparken

För mig finns det något extremt rofyllt med att gå i vackra parker. Jag får ofta infall att vilja bli park-landskaps-arkitekt och ser det lite som en utmaning att göra en plantering som gör att det blommar under hela säsongen ihop med att årstiderna förändras.

Färgglad promenad längs Svartån

Hur svart den där Svartån än må vara trivs jag att gå längs den. Stadsbilden blir alltid lite vackrare när det går att få lite perspektiv på den. Ån följs med fördel på ena sidan på dit vägen och på andra sidan tillbaka. Om Örebro slott är utgångspunkt passeras Stadsparken, de gamla trädhusen i Wadköping, lyxvillor och till slut är en framme vid Osets naturreservat och kan fortsätta i motionsslingorna av bara farten.

Äta i Örebro – restauranger och mina mattips

Husmanskost i Wadköpings röda hus

I Gamla Örebro Café och Konferens finns vällagad husmanskost att inta. Lågt i tak, lantligt inrett och ganska få räta vinklar kvar. Charmigt och populärt.

Löjromspizza på Sorella

En löjromspizza är långt ifrån gratis men en smakkombination som får smaklökarna att göra piruetter. Går fint att dela för att matsällskapet ska få en liten slice eller som egen rätt för den som vill lyxa ordentligt. Äta denna udda pizza är ett smart val att göra i Örebro

Arbetsro på caféet Jeremiahbageriet

Vid första anblick kan Jeremiah bageri se pluttigt ut men på övervåningen finns flera små rum att fika avskilt i. Passar även utmärkt för arbetsmöten och mindre konferenser eller bara som miljöombyte för den som behöver fokusera. Ljuvligt goda bakverk och till min stora sorg var kardemummabullarna jag trånat efter slut.

Matmarknad i Wadköping

Tredje helgen i augusti är det matmarknad i Örebro och Wadköping spirar mer än vanligt. En utmärkt aktivitet att göra i Örebro. Gata upp och ned finns lokalproducerade delikatesser att smaka av och såklart köpa med sig av sina favoriter. Under övriga delar av året bjuder Wadköping in till julmarknad, medeltidsmarknad, loppisar etc. Läs mer här.

Bo i Örebro – Hotell Borgen

Jag har haft förmånen att bo på Clarion Collection Borgen hotel vid flertalet tillfällen och har varit lika nöjd varje gång. Byggnaden har tidigare varit en bank och den stora tidningen Nerikes Allehandas lokaler vilket låtit inspirera inredningen vid ombyggnationen. 125 unika rum finns på hotellet som har lite boutiqe-känsla. Badrummen har en touch av glamour, det bjuds på rejäla frukostar en sover i sköna sängar med välmanglade lakan. I priset i Clarion Collection ingår afternoon sweets och middagsbuffé, allt för att vistelsen ska kunna vara så bekväm som möjligt. På veckorna är det många affärsresenärer som bor på Borgen och på helgen passar hotellet utmärkt som en bas för en weekend i Sverige med fokus på vad som finns att göra i Örebro.

Mina skäl att åka till Örebro har varit många men ofta bloggrelaterat och olika typer av workations. Vissa nätter har hotellet bjudit på, andra har jag betalat själv. Mina åsikter om Örebro generellt och hotellet i synnerhet är som alltid mina egna. Oavsett hur mycket exotisk frukt jag mutas med

Fler tips på Weekend-städer i Sverige

Ett urval av alla svenska toppenställen att spendera en helg på från norr till söder

• Inte så klassisk weekend-stad men ack så bra destination: Sova kallt på ishotellet i Jukkasjärvi
• Att göra i min hemstad Umeå
• Sommarguide till Eskilstuna signerat Wilda/Reaktionista
• Tips på Get-away-hotell i Lindköping
• Att göra på i Visby (och hela Gotland)
• Och såklart en hel drös av Resfredags svenska pärlor

Det finns så många krokodiler på Östtimor att de idag är ett hinder för att Östtimor ska kunna utveckla möjligheten att bli en turistdestination med alla de inkomster som det skulle innebära. Frågan är om de ska välja krokodilerna eller turisterna? 

I veckan såg jag avsnittet Reptilen i Paradiset av SVT:s Korrespondenterna. Ett superintressant ämne om Östtimor ska välja sina krokodiler eller locka till sig turister. Som det är just nu står dessa emot varandra. Eller som journalisten inledde: Krokodilerna kan avgöra Östtimors framtid.

Turister eller krokodiler på Östtimor

Östtimor är ett relativt okänt land och är ena halvan av en ö som de delar med Indonesien. Östtimor har en säregen skapelsemyt om en pojke som tog hand om en krokodilunge som tog honom över havet. Sägnen säger att krokodilen blev till Östtimors land när den dog vilket även går att urskilja utifrån hur landets bergiga landskap. Se headerbilden som jag lånat av Earth Wanderess.

Krokodilerna som finns över hela kusten är utifrån skapelseberättelsen heliga och fridlysta. Krokodilen benämns som ”abo” som betyder farfar vilket ständigt påminner alla om att krokodilen inte är vilket djur som helst. Det är hela befolkningens ursprung för dess existens. I landets kultur är det förbjudet att döda krokodiler även om många självklart försvarar sig om de bli attackerade.

Turism som inkomstkälla

Östtimor vill växa ekonomiskt och hitta andra intäkter än oljan som de till stor del byggt sin ekonomi på hittills. En möjlig intäktskälla är turismen. Östtimor är stort som Uppland och idag besöker ca 50 000 personer Östtimor varje år. Det kan jämföras med Bali som är tredjedel av ytan men har 5 miljoner turister/år. Utmaningen ligger i att det sker en krokodilattack i månaden vilket skrämmer bort många turister. Hur ska de kunna bevara en kulturell identitet när den innehåller ett livsfarligt djur? Måste de välja krokodiler eller turister?

Krokodilen finns både i havet och i vattendragen. Saltvattenkrokodilen har världens kraftfullaste bett, blir 5-6 meter lång och väger 1000 kilon. Östtimor var mellan 1600-talet och 1975 lytt under kolonialmakten Portugal och var från 1975 till 2002 ockuperat av Indonesien. Under dessa år dödades många krokodiler på Östtimor men sedan självständigheten har de blivit många fler och är därför ett hinder för att utveckla sin turism.

Turister eller krokodiler? Det är frågan

I Korrespondenterna hörs flera röster som visar hur komplicerad situationen är

• ”Nu litar landet på oljan, det är inte långsiktigt hållbart. Turismen är jätteviktig för framtiden. Vi har världens finaste korellrev, stränder och höga berg.”
• ”Vi informerar turisterna om vart det är säkert att vistas på både land och i vatten.” Alla verkar dock inte ha nåtts av denna information så särskilt säkert är det inte.
• ”Krokodilerna kan vara en möjlighet genom krokodilsafari.” På så sätt kan krokodilerna stängas in och samlas på ett ch samma ställe. Enligt uppgift har 25 personer dött i en sådan park där krokodiler vistas.
• ”Bestarna håller massturismen borta. Istället kan vi välja community based turism.” Detta kan fungera om det bara går att hitta tillräckliga intäkter på den nivån av turism. Förutom att en stor kvantitet av turister ökar riskerna för att många blir attackerade gör ju inte krokodilen skillnad på om besökaren är en eko-turist eller en del av en massturism.
• ”Att bli attackerad är ett stigma.” Det är bättre att kalla det ”en onormal situation” än att kalla krokodilen ond eller dålig.
• ”Identiteten med krokodilen som en gemensam grund att stå på för skapelsemyten är viktig för sammanhållningen.” Om de har samma skapelsemyt håller de ihop viket förebygger våldsamheter och motsättningar. Att bara ha vart självständigt i 16 år gör läget ännu mer bräckligt.

Om du va minister på Östtimor…

…hur skulle du hantera alla krokodiler på Östtimor? Vad skulle du göra? Gissningsvis agerar du olika om du är turismminister, finansminister eller miljöminister men om du vore allt i ett och skulle hitta balansen. Vad väljer du då? Eller om du var rådgivare till statsministern, vad skulle du sagt om hur de ska hantera detta läge de står i?

Kan en sekulariserad svensk förstå det svåra valet?

I Östtimor är några i befolkningen mer troende, andra inte. Mellan dessa finns det absolut meningsskiljaktigheter över hur de ska prioritera framöver kopplat till turister eller krokodiler. Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Hur ska jag kunna förstå vikten av tro när jag utöver att vara sekulariserad svensk inte är varken döpt, konfirmerad eller troende.

En vild jämförelse skulle vara att Sverige konstaterar att alla våra kyrkor hindrar oss från högre inkomster till land och lokalbefolkning och dessa nu måste rivas och ersättas med andra byggnader. Det skulle bli svårt att få igenom politiskt tror jag. Skillnaden är i sig stor och Sverige är ju dessutom ett land med hög levnadsstandard  vilket gör att ökade intäkter inte motiverar särskilt mycket. 

För mig blir valet ganska enkelt. Välj turismen om det kommer öka invånarnas förutsättningar för att gott liv. Men vem är jag att ha en åsikt om något som jag inte ens är i närheten av att kunna förstå. Religion och tro är för många kittet mellan människor, det människor bygger upp hela sin existens kring. Inte ens den intervjuade antropologen vet hur de ska lyckas hitta balansen mellan dessa två intressen. Krokodilen kan antingen ses som en frälsning eller en förbannelse.

Jag tänker att det borde finnas en framkomlig väg med säkrade zoner för turister och att landet kanske inte behöver rikta sig till barnfamiljer i sin marknadsföring. Risken är givetvis att ”girigheten” växer när de inser vilka pengar som finns i turismen som gör att de ständigt ökar de säkrade zonerna som ger krokodilerna mindre och mindre yta att vara på.

Jag har tidigare skrivit om turismens eld och ett exempel på massturismens konsekvenser, det är en högst relevant fråga i detta ämne.

Sugen på Östtimor?

Evelina på Earth Wanderess har skrivit en guide om allt du behöver veta inför en resa till Östtimor. Hon skriver dock inget om krokodiler på Östtimor vilket kanske vittnar om att trots att hon varit där är det inget som hon informerats om. Vad vet jag. Headerbilden och bilden nedan ska Evelina ha all fotocredd för. Läs hennes guide här.