Klimatklubben är här för att ge oss en ny plattform i syfte att engagera oss i klimatfrågan. Briljant initiativ och även jag som flyger så mycket känner mig välkommen. Har redan börjat fundera på skillnad mellan att flyga privat och i tjänsten. 

Klimatklubben är här för att stanna

De grymma bloggarna Slow Fashion, Husligheter och Emmasundh.com har tagit initiativ till Klimatklubben med det tydliga målet: Att kunna överlämna ett hållbart samhälle och en välmående planet till nästa generation. Klimatklubben var först ett instagramkonto som på bara en vecka fick 7000 följare. Som sedan blivit en Facebook-grupp som 2000 personer redan gått med i. Det skapas aktionsgrupper, upprop, tipsas och peppas. Jag tror att detta är ett vinnande konceptet baserat på ett enda skäl: Ansatsen och tonen:

I Klimatklubben har vi högt i tak. Alla idéer är välkomna, inga frågor är för ”dumma”. Här bemöter vi varandra med respekt, här diskuterar vi sak och inte person och här har vi förståelse för att alla inte kommit lika långt i sitt eget klimatarbete. Här tror vi på att en morot leder snabbare till individuell förändring än en pekpinne, och tipsar och inspirerar därför hellre än kritiserar och skambelägger varandra.

Jag och min klimatresa

Jag har kommit långt i min medvetenhet, halvlångt i min kunskap men inte särskilt långt i min handling för just flyget. Det känns konstigt men skönt att veta att Klimatklubben är till även för mig. Oavsett hur långt jag kommit i min klimatresa eller hur oskarpa mina klimatglasögon är just nu så är jag välkommen så länge min riktning är att minska min påverkan.

Jag noterar att allt fler säger att de ska sluta flyga privat. Jag tolkar det som de resor de själva känner att de har full makt över, som alltså görs under någon typ av fritid. Jobba måste en ju göra och det måste gå att ta vilket jobb som helst oavsett var en bor i Sverige. Hela Sverige ska leva osv. Det är min starka övertygelse.

Det är inspirerande att se människor hitta olika sätt att minska sitt flygande. För egen del väljer jag tåget nästan uteslutande inrikes även i jobbet. Kanske för att jobbet betalar resan och då kan jag välja precis det tåg jag vill utan att det svider i plånboken.

Skiljer du på privata och professionella resor och vilka transportmedel du väljer?

Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner. 

Sexturism skapas av de män som köper sex utomlands. Men vilka är dessa svenska män som profiterar på patriarkatets vidrigaste konsekvens?

Ny rapport om sexturism från Schyst Resande

Det är en gedigen rapport på 120 sidor som journalisten Joakim Medin gjort på uppdrag av nätverket Schyst Resande. Joakim har studerat sexturism undercover i Thailand, Barcelona och Amsterdam. Alla tre orter med omfattande sexturism men också några av de mest populära internationella destinationerna för turister överlag.

Schyst resande är ett nätverk av olika ideella organisationer som tillsammans utifrån sina hjärtefrågor gått samman för att förändra turismbranschen och hur vi svenskar beter oss när vi reser. De har under flera år gett ut många bra rapporter som finns att läsa här. För ett par dagar sedan var det alltså dags för ännu en rapport, denna gång om sexturism och vilka det är som köper sex utomlands kallad Welcome to Sin city – Swedish male sex tourists in prostitution industries abroad.

Jag har försökt sammanfatta de viktigaste som rapporten tar upp och avslutar med mina egna reflektioner kring detta. Rapporten är garanterat väl värd sin läsning för den som är extra intresserad. Känns den lång rekommenderar jag inledningen, sammanfattningen och slutet med det svenska appendixet: Mekanismer bakom svensk sexturism i Thailand

Nedan finns min sammanfattning av vad som framkommer i rapporten. Med reservation för att jag inte läst hela rapporten utan försökt sammanfatta sammanfattningen samt översatt till svenska.

Fakta om sexturism och sexköp

• Globalt omfattar prostitution 40 miljoner människor, i huvudsak kvinnor och minderåriga flickor.
• Den globala prostitutionen anses vara den näst mest lukrativa svarta marknaden i världen. Uppskattningsvis är intäkterna 186 miljarder USD årligen.
• Sverige var först i världen med en lagstiftning där det är förbjudet att köpa sex men inte att sälja.

Jag avstår personligen gärna från att använda begreppet prostitution då det innehåller en massa stereotyper av hur sälja och köpa sex går till. Det är även ett ord fyllt med stigmatisering och värderingar. Rapporten använder begreppet prostitution och jag har valt att göra detsamma i min sammanfattning.

Vilka män köper sex utomlands?

Rapporten visar att män som köper sex utomlands kommer från olika bakgrunder, befinner sig i olika socioekonomiska klasser och i olika åldrar. Från knappa 40 år till dryga 70. Variationen bland männen är alltså stor men det finns några saker de ofta har gemensamt. Föreställningar och attityder till prostitution samt till de som säljer och köper sex. Föreställningarna bygger på stereotypiska uppfattningar baserade på rasism, patriotism, sexism och en ojämställd syn på kvinnor och män.

Många av männen har med sig många saker i bagaget. Det kan bland annat handla om trasiga förhållande eller tuffa uppväxter. Väl på plats frigör de sig från sina moraliska koder som de lever efter i Sverige. Männen är väl medvetna om att fattigdom är den huvudsakliga orsaken bakom prostitution och de förstår även att det finns baksidor. De känner empati för kvinnorna men uppenbarligen inte tillräckligt för att avstå.

Så tänker männen om att de köper sex

• Några av dem rättfärdigar att de köper sex utomlands med hänvisning till hur den lokala kulturen fungerar
• Andra menar att de hjälper dessa kvinnor för att de ju behöver pengarna
• Flera av dem söker en flickvänsupplevelse
• Några av dem anser att de ger kvinnorna en bra sexupplevelse och de upplever att kvinnorna får riktiga känslor för dem
• Det finns olika drivkrafter bakom. Några vill uppleva det som är förbjudet, andra söker riktig närhet eller vill bli av med oskulden medan några inte har haft sex på lång tid.
• En del vill leva ut erotiska fantasier medan andra kommer dit sexuellt frustrerade. Samtidigt får inte känslorna komma för nära

Hur kan sexturism förekomma?

Rapporten menar att sexturism kan ske öppet på grund av främst två orsaker. 1. Den enorma alkoholkonsumtionen som finns bland turister. 2. Den normaliseringen av prostitution som finns i bland annat Thailand. Båda dessa saker är orsakade av turismindustrin i sig själv som verkar vända bort blicken för detta. Sexturism är en integrerad del av den övriga turismen och därmed har även den ”vanliga” turismen ett ansvar.

Även om många som säljer sex är fattiga och sårbara och själva ”väljer” att sälja sex är det de rika männens efterfrågan som är orsaken till att prostitution finns och kommer fortsätta finnas. Rapportens slut ord är att: Prostitution är den yttersta konsekvensen av ojämställdhet.

Vad kan en göra åt sexturism?

Rapporten avslutar med att ta upp några saker som kan göras för att motverka sexturism.

• Sex-köpare kan anonymt få stöd genom att vända sig till KAST – Köpare av sexuella tjänster.
• Turister kan undvika att besöka områden där prostitution finns. Att befinna sig i dessa områden innebär en normalisering av sexturism eftersom den då fortsatt kan vara integrerad i annan turism. Detta möjliggör att män köper sex utomlands.
• Turister kan markera mot sexism och olämpliga beteenden samt anmäla något misstänk till både lokal och svensk polis.

Reflektioner om sexturism och sexköp utomlands

Jag är inte ett dugg förvånad över vad som står i rapporten samtidigt känns det för egen del skönt att få lite mer svart på vitt vilka det rör sig om. Tidigare har jag snarare antagit och haft fördomar om de som köper sex utomlands. Utifrån denna rapport vet jag att att dessa män kan vara vilka som helst i samhället samtidigt som det tydligt hänger ihop med deras värderingar. En unken syn på kvinnor helt enkelt.

Jag brukar försöka vara öppensinnad och förstående inför människors val och beteenden men det här går över mitt förstånd. Hur svårt livet än må vara och hur gärna man än vill ha sex, hur kan att betala för det vara svaret på ens problem? Eller jo, jag fattar hur män väljer den utvägen men det känns ändå sjukt på något sätt. Och ja, jag vet att jag dömer nu men jag står för det.

Alltid i sammanhang av frågor kring sexköp brukar jag försöka lyfta upp olika röster. En av dessa är #intedinhora som är ett nätverk för och av personer med erfarenhet av kommersiell sexuell exploatering. Ett annat intresseorganisationen Rose Alliance – Riksorganisationen för sex- och erotikarbetare som organiserar de som är sexarbetare frivilligt.

Det är som med det mesta i livet, jag har egentligen inga principiella problem med att sexuella tjänster utbyttes mot betalning om jag visste att allt var 100 procent frivilligt, inte bara i enskilda fall utan över hela linjen. Så ser det ju tyvärr inte ut och så länge det finns en svart marknad, så länge den absoluta majoriteten gör det pga de ser det som ett sätt att hantera orimliga levnadsvillkor så kommer jag vilja ha en stark lagstiftning som kriminaliserar sexköp.

Läsa mer om turism, sex och alkohol

För nästan två år sedan skrev jag inlägget Köpa sex utomlands – fem anledningar varför. Det är fullt av gissningar och antaganden (vilket jag var ärlig med) men nu när jag läser det igen ser jag att flera av anledningarna som jag beskrev också är det som beskrivs i rapporten Welcome to Sin city. Känns bra!

Rapporten pekar tydligt på att tillgången på alkohol är en stor orsak till att sexturism ens kan förekomma. En annan sida av samma mynt är så kallade ölfickor som jag tidigare skrivit om.

Har du några tankar om sexturism som du vill dela med dig av?

Att besöka alla stater i USA har aldrig riktigt stått på min bucket list men nog finns det en hel del stater jag är sugna på förutom den som står på tur härnäst. Det visade sig att jag och Erik hade ganska olika ställen på våra respektive listor. Bli mer spännande så. 

Om bara ett par timmar lyfter planet mot Kalifornien. In i det sista har jag jobbat undan, bloggat undan, städat undan och packat  för att vara mer än redo för lite semester och distansjobb. Själva planen för alla ställen vi vill besöka är ännu inte gjord, Men hey, vi har ju en hel dagsflygresa på oss. Känn peppen för smärtande röv.

Det känns nästan lite svulstigt och förbjudet att i samma veva som vi är på väg på en resa till staterna så sitter vi och fantiserar om fler stater som vi vill besöka. Så medan jag sitter på planet och försöker konkretisera vad vi ska ägna tiden i Kalifornien åt låter jag dig läsa om våra respektive USA-önskningar för framtiden.

5 stater fröken Engström vill besöka

Lära mig rida westernridning i Texas

Det är knappast någon nyhet att jag älskar hästar. Även fast jag känner att jag behärskar vilken häst som helst vore det häftigt att få lära mig en så annorlunda ridform som westernridning som skiljer sig enormt från den klassiska ridningen jag kan. Jag vill bo på en hästranch, dra ut i bushen på en skön tur och lära mig göra snabba stopp och vändningar.

Känna mig avlägsen och uppleva natur i Alaska

Is är vackert och att åka till det mystiska Alaska vore riktigt häftigt. Känslan av att vara i det oändliga och njuta av annorlunda natur lockar. Blev inte mindre sugen efter att Lena, Sofia, Jeanette och Katarina var där tidigare i år.

Ta barndomsföreställningar till nästan nivå i Wisconsin

I Titanic berättar Jack om att han har släkt i Wisconsin och att de kallaste vintrarna finns där han är uppväxt i Chippewa Falls. Några timmar därifrån ligger Milwaukee som bröderna Hanson sjöng om 1996.

Hälsa på Steve och Barb och vandra i Grand Canyon i Arizona

Högt upp på min lista för denna resa till Kalifornien stod att göra en utflykt till våra vänner Barb och Steve i Prescott norr om Phoenix i Arizona. De bor i närheten av Grand Canyon och vad kunde vara mer passande. Men sen insåg jag avstånden och ännu en flygresa ville jag inte dra på mig. Det får bli en annan gång.

Utmana mig på en surfbräda på Hawaii

Hawaii. Behöver jag ens motivera mer än att bara säga namnet på staten? Naturen, chansen att äntligen får lära mig surfa trots min avsky för saltvatten och bara skutta omkring på en vulkanö – vem drömmer inte om det?

5 stater grabben Gustavsson är nyfiken på

När jag för mig själv listat vilka stater jag vill åka till frågade jag Erik detsamma. Han är inte riktigt lika tydlig med vad han vill göra på varje ställe. Han vill mest hänga runt.

Åka skidor i Colorado

Om det är något Erik verkligen gillar så är det att åka utför. I Colorado finns både södra Rocky Mountains och flera nationalparker. Som givet för en lyckad resa för en som gillar puder och toppstugor i solsken.

Känna in naturen och kanske rida lite också i Montana

Att få Erik att specificera vad han riktigt vill göra i Montana visade sig svårare än att knäcka en valnöt med händerna. Hänga. Rida. De är de enda svaren jag fått ur honom men det kanske räcker som anledning?

Utforska områdena kring Nashville i Tennessee

En av de gångerna då jag pratat med Erik i telefon och han varit som saligast är efter att han lyssnat på livemusik. Nashville är välkänt för sin musikscen och den vill Erik upptäcka mer av. Och när Nashville är ”avklarat” finns det lika mycket till att upptäcka i områdena runt omkring.

Trendspana lite i New York State

Gå gata upp och ned i både staden och staten. Trendspana lite till höger och lite till vänster. Stanna till och gå vidare. Det skulle nog Erik kunna göra rätt länge innan han tröttnar om området och folket är nice. Just den delen känns rätt given i stad som New York.

Hänga i Oregon

Jag fick ärligt talat inte ur Erik vad han ville göra i Oregon. Han vara bara sugen på att åka dit. Och hänga. Måste man ha nån mer anledning än att bara vilja vara någon stans?

Vilka stater i USA vill du besöka?

Alla bilder i detta inlägg är från Unsplash. Med reservation för att jag inte kan se om ett berg eller annat är från just den delstaten…

PS: Mina två bästa USA-bloggstips för maxad inspiration är Oh Darling och New York my bite

En stor anledning till att jag reser är allt jag får lära mig och alla insikter det ger. Jag brukar kalla det att jag får fler referenspunkter att hålla mig i, jämföra med, utgå ifrån. Denna resa är inget undantag. 

Reflektioner om att landa i San Francisco

Efter en lång resa och en lång dag har jag redan samlat på mig ett gäng nya och flera som jag vill dela med mig lite reflektioner om. Jag tar tankarna i kronologisk ordning så som det kommit till mig.

1. Det finns så sjukt många som reser mycket med flyg

När vi väl satt på planet från Stockholm kändes det som att det var länge sen jag flög senast. Den senaste riktiga långflygningen var nästan två år sedan. Det kändes bra i magen att det var ett tag sedan sist. Vi mellanlandade i Köpenhamn och eftersom planet mot SF var tre timmar försenat tog vi in på SAS Lounge för att få sitta skönt, ladda telefonerna och äta/fika så mycket vi ville. Det slog mig då, bland alla affärsresenärer, hur ruskigt många människor det är som har globala resor som en del av jobbat. Som flyger så mycket att de har diamant-kort och rör sig så bekvämt att loungerna är deras andra hem och andningshål mellan varven. Plötsligt kändes mina 6-10 flygresor/år som ingenting.

2. Tänk all mark som ingen ens satt sin fot på

Vi flög i dagsljus/skymning/gryning över Grönland och norra Kanada. Extremt mäktiga vyer. Vit is och snö i oändlighet. Rosa himmel och en sol som omvandlar snö till guld. Jag stirrade ut genom fönstret i hopp om att se en isbjörn ströva omkring eller åtminstone en val. Men icke. Så slog det mig, all denna mark som ingen satt sin fot på. Som är helt oberörd av kanske både människor och djur. Coolt att det finns sånna platser på jorden.

3. Ojämlikheten gör ont i själen

USA är den tredje största nationen i världen utifrån befolkningen. De har högst BNP i världen (mer än hela EU) och bland OECD-länderna har de den högsta genomsnittslönen samtidigt som man har den fjärde största ojämlika inkomstfördelningen bland samma länder. Även om jag visste detta blir det så extremt svart-på-vitt utifrån alla människor som lever på gatan. Permanenta tältläger under en bro och skumma typer som hänger längs gatan. Hemlösheten/utanförskapet finns på öppen gata. Någon snortar ur handflatan, en samlar på sig så mycket saker att vagnen välter, någon tappar byxorna. Det stinker. Fy fan för att vara ett land med så mycket framgångar och samtidigt så många som lever under all värdighet.

4. När månen fotas av locals då är den ovanligt cool

Vi tog morgonbåten tillsammans med övriga pendlare från Alameda där vi bor över till San Francisco. Redan under promenaden till båten, innan det ljusnat såg vi att månen var gul och stor. Väl i kön till båten hängde den som rött ljust rött klot över bron i horisonten. Försökte fånga på bild utan särskild framgång. Såg mig omkring och Amerikanerna stod på rad i hopp om att spara skönheten i mobilkameran. Där och då blev det uppenbart att detta nog inte är något som varje morgon erbjuder.

5. USA är verkligen de olika människornas land

En av de absolut vackraste sakerna med att komma till USA är alla människors olikheter som i sin egen uppenbarelse blir så tydlig. Varenda människa i Sverige framstår som blek. Och de som sticker ut i Sverige skulle smälta in här. Det mångkulturella och den stora differensen mellan människor ger verkligen utrymme för det ena mer oväntade efter det andra.

6. De kan verkligen göra en höna av en fjäder

Vi besökte fängelset Alcatraz efter främst rekommendationer från Helena/Oh darling. Audio-turen skulle tydligen vara riktigt bra. Tog första färjan ut till ön, såg den 15 minuter långa introduktionsfilmen och lyssnade sedan under 45 minuter på en mycket välgjord ljudslinga. Fängelset Alcatraz har inte mycket till historia. Några försökte fly, ingen lyckades vad de vet. Inga levnadsförhållanden som var orimliga. Inga människoöden som har någon vidare djupare historia förutom kanske en viss Al Capone. Trots detta fjuttiga underlag lyckas de bygga en bra tur. De blåser, inte helt oväntat, upp sig själva och det de har att erbjuda men gör det också väldigt bra.

Imorgon väntar jobb på coworking-kontor och sen mer jakt på det udda och vardagliga och allt däremellan.

Hur låter den här formeln i dina öron: Rullskridskor+disco+fredagskväll? Magplask eller fullträff? Jag kan meddela att i San Francisco är Roller Skate Disco en succé och något jag aldrig tidigare upplevt. Inte ens i närheten faktiskt. 

Övertaggad som aldrig förr berättade Erik för ett par veckor sedan att han hittat ett rullskridskodisco i San Fran som vi skulle joina. Jag känner ingen som kan googla som honom. Sagt och gjort. För en stund sedan stod vi där utanför en gammal kyrka i en kö med personer som på alla tänkbara sätt gick all in. Det gick inte att avgöra vilka som var 100 procent seriösa och vilka som bara såg det som en kul grej. Folk hängde på låset till insläppet kl 20.00.

På Roller Skate Disco i San Francisco

Väl där inne, med ett par lånade roller skates i handen, uppenbarade sig en ännu en fantastisk sida av San Francisco. Discolights, hög musik, ett gammalt slitet trägolv med ritade linjer i golvet. Människor som åkte runt, runt, runt. Några stapplade fram, höll någon i handen. Andra tog sig fram hjälpligt, jag var en av dom. Några var inte rädd om livet. Och till sist, några var kings on the dancefloor. De var avslappnade, åkte baklänges, gjorde vändningar och piruetter. Dansade medan de flesta mest åkte runt, runt.

Det åktes några varv. Pausades, vilades. Det dracks den enda dryck som var tillåten och som fanns tillgänglig: isvatten. Sen påt igen bara, några varv till. Och några till.

Det är på riktigt svårt att förmedla både upplevelsen och känslan i både text (pga så mycket intryck och detaljer att berätta om) och bild (inte en jäkel var stilla en sekund och jag var nog inte helt stadig på handen med fötterna i ett par rullskridskor+är ingen mästerfotograf).

Så till själva resereflektionen

Men en sak tycker jag är viktig att reflektera över: Vad gör det med en stad där exakt allt är tillåtet? Som är gränslös i hur människor får uttrycka sig och leva ut? Där det faktiskt går att vara 55 år, ha ett par blinkande rullskridskor och i mjuka moves röra sig fram på dansgolvet. Passionerat är förnamnet och efternamnet lyder r-e-s-p-e-c-t.

Jag lovar, världen skulle bli lite lycklig om alla städer hade ett roller skate disco varje fredag.

Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner. 

Jag har en dröm om hur jag vill leva mitt liv oavsett vad jag jobbar med eller hur mitt övriga liv ser ut. Det kallas 4-2-4-2. Det handlar om att i klassisk Linda-anda maxa men på ett annat sätt än hur jag lever nu.

Jag har tidigare skrivit om life design och hur jag skapar tid att resa. Det här är att ta det ett steg längre. Minst sagt. Så här på resande fot med två veckor i USA blir jag alltid påmind om att jag vill resa så mycket mer. Jag vill se varenda stat i USA. Bila från Alaska till Patagonien. Och sen göra liknande resor i varenda världsdel. Svart på den önskan kan vara 4-2-4-2!

Leva 4-2-4-2 och vara min egen life designer

4-2-4-2 går ut på att jobba fyra månader, vara ledig två, jobba fyra och sedan vara ledig två månader igen. Förslagsvis infaller de två ledighetsperioderna under sommaren och en gång under vintern men kan såklart variera beroende på hur övriga livet ser ut.

Tre skäl (för mig) att älska 4-2-4-2

1. Jag kan ha en vardag i Stockholm.

Jag kan ha mitt världsförbättrar jobb, min friskisträning, mina bloggkvällar, fikor med vänner och häng med Erik. Jag trivs med att ha ett hem, lagom med rutiner och framför allt att ha tid att umgås med människor som är viktiga för mig.

2. Jag får garanterad återhämtning.

Nu har jag visserligen ett bra tempo i livet i stort men med 4-2-4-2 skulle jag kunna köra på ännu hårdare i vardagen och sedan anpassa 2-perioderna utifrån vilken typ av återhämtning jag behöver. Vila, äventyr, familj, egentid.

3. Jag kan resa och stanna länge.

Kanske den största och viktigaste anledningen. Två månader ger möjlighet att resa till nya platser och år för år besöka nya områden utan att ”behöva” flyga så mycket fram och tillbaka. Ena semestersäsongen kan jag resa runt i Centralamerika, den andra i Kina. Den tredje tågluffa genom hela Europa och den fjärde kanske jag kan göra den där ridturen genom Sverige som jag drömmer om.

Två tankar till om 4-2-4-2

Det är viktigt att ha med sig att ens kunna tänka tanken och faktiskt känna att det är realistiskt att leva ett 4-2-4-2-liv är en privilegium jag inser att långt ifrån alla har möjlighet till. Självklart kan många jobba sig till 4-2-4-2-liv och det handlar i grunden om vilka val och uppoffringar en gör på vägen. För en del spelar det dock ingen som helst roll hur mycket de kämpar, det är inte det som är avgörande om inte förutsättningarna finns där. Och samtidigt, alla som vill kan förverkliga det på sitt sätt.

Ett alternativ till 4-2-4-2 vore att jobba 6 timmar/dag för att skapa mer fritid i vardagen. Även det har sina fördelar men de här lite längre perioder av resor skulle jag inte komma åt vilket jag ser som en av de största fördelarna med att leva ett så omväxlande liv. Jag vet hittills bara om en person i min omgivning som är i närheten av att leva detta liv men en spaning för framtiden är att vi kommer se mer av detta på arbetsmarknaden. Både för att arbetsgivarna kommer behöva ge riktigt attraktiva erbjudanden till arbetstagare för att de ska vara intresserade. Men också för att 8 timmar/dag passar långt ifrån alla människor.

Men hur går 4-2-4-2-livet ihop ekonomiskt?

Fyra (alltså 2+2) månaders ledighet är ungefär tre gånger längre än vad jag har just nu om jag räknar med de vanliga röda dagarna. Så frågan är hur ett sånt liv skulle vara görbart? Jag tänker såhär

1. Leva spartanskt/snålt under 4-månadersperioderna och spara pengarna till de inkomstlåga perioderna

2. Hyra ut boendet under 2-månadersperioderna

3. Skapa passiva inkomster som löper över hela året utöver den huvudsakliga lönen

4. Jobba mer än heltid under 4-perioderna så att inkomsterna är högre då och kan användas under ledigheten

5. Spendera ledigheten i länder där den svenska kronan är värd mer och som det är billigt att leva i

Hur vill du leva ditt liv?

Lockas du av 4-2-4-2-tanken? Eller skulle du hellre jobba 6 timmar/dag? Eller är du rätt så nöjd med ditt nuvarande 8-isch.

Att vandra i Lake Tahoe ger riktigt fina utsikter. Här finns vandringsleder för olika smaker och den som söker något att göra under en för- eller eftermiddag kan med fördel göra en vandring till Eagle Lake. 

En av de sakerna jag såg fram emot mest med vår resa till San Francisco var att vandra i Lake Tahoe. Inte för att dessa vandringar skulle vara de mest storslagna utan för att vandra i sig, nästan oavsett, är otroligt skönt och ett bra break i vår annars ganska stadstunga resa. Drygt tre timmars körning från San Francisco finns Lake Tahoe som ligger i en av flera nationalparker som hänger samman med bland annat Yosemite nationalpark.

Att vandra i Lake Tahoe

Runt sjön Tahoe bor människor permanent året runt och en hel del hus, stugor och lägenheten hyrs till korta- och långväga gäster. Under vintersäsongen är det fokus på utförsåkning medan vår, sommar och höst erbjuder utmärkta utomhus aktiviteter.

När vi frågade killen i receptionen på vårt hostel om vilken av alla vandringsleder vi skulle välja föreslog han antingen Eagle Lake Trail eller Granite Lake Trail. Den första cirka två timmar fram och tillbaka Eagle Lake och den andra cirka fem timmar där bland annat Eagle Lake passerades.

Vi drog iväg på morgonkvisten och började dagen med ännu en fin körsträcka västerut. Branta stigningar och till slut såg vi Emerald Bay nedanför oss. Otroligt vackert och de där förväntningarna jag börjat sparat på mig steg lite till. Några riktigt fina utkiksplatser längs vägen och sedan framme. Taggade på frisk luft, picknick och trötta ben.

Redo för en vandring till Eagle Lake

Eftersom Erik var förkyld satsade vi på den kortare varianten under vår vandring i Lake Tahoe. När vi bara gått i 10 minuter kände Erik kyliga höstvindar och ansträngning inte var ett smart drag så han slog läger vid en solig plats och jag bestämde mig istället för att pröva vagabondformen och tog mig upp till sjön i ett raskt tempo. Joggade när underlaget tillät och lät mjölksyran göra sig påmind i de allra stenigaste och brantaste partierna. Så skönt och uppfriskande!

25 minuter senare skymtar jag sjön och det där lilla ruset av att klara av saker ilade genom kroppen. Se något nytt. Vara helt ensam med en sjö omgiven av berg och höstiga träd. Den känslan. Njöt av vad ögonen kunde skåda. Solen värmde skönt, sjöns friska och klara vatten gav lugn till platsen och jag passade på att göra en snabba photo shoot.

Sen ner igen. 20 minuter hela vägen till bilen. Inkl lite trädkramande. Skönt och effektivt pass med det bästa av två världar. Upptäcka, uppleva och trötta ut.

Bra att veta inför en vandring till Eagle Lake

• Det tar cirka 20 minuter med bil från South Lake Tahoe City till starten på vandringen
• Det kostar 5 dollar att parkera vid vandringens start. Det läggs i ett kuvert i en box. Ute vid vägen kostar det ingenting men där finns begränsat med platser.
• Själva sjön som är slutdestinationen för denna vandring heter Eagle Lake men på google finns starten under namnet Eagle Falls Trailhead.
• Vandringen är bitvis väldigt stenig, bra skor är att föredra. Jag gick i ett par gympadojor och det gick fint. Det var helt torrt när jag var där under hösten.
• Beroende på året är det olika mycket vatten som rinner vid Eagle Falls. I oktober när jag var där var det knappt så vattnet porlade, men å andra sidan helt torrt i luften och inga halkiga stenar.

Läsa mer

⇒ Inlägg om San Francisco som tillhör denna resa.

⇒ Inlägg om vagabondform och springturism

⇒ Inlägg om andra vandringar jag gjort runt om i världen

Oktober innehöll en stor resa, många medvetna tankar och inlägg, en känsla av att åter vara på banan och en massa, massa fina minnen. 

Stories från oktober 2018

Oktoberresan

San Francisco kniper enkelt den förstaplatsen. Vi reser verkligen så som vi tror på. Jobba lite, uppleva lite. Somna tidigt, vakna tidigt. Försöka vara en del av locals vardag och smälta in så gott det går. Testa coola grejer och köra runt. Älskar det! Under oktober har jag även hunnit besöka Örebro och publicerat ett uppskattat inlägg om vad som finns att göra där.

Oktobers favoritinlägg

Det har varit en bra bloggmånad på temat resa medvetet. Jag har bland annat skrivit om

• Maya Bay/The Beach stänger pga av massturismen som förstört öns växt och djurliv
• Krokodiler och turism på Östtimor och vad som ska väljas när dessa står emot varandra
• Sexturism med anledning av Schyst resandes senaste rapport

Och så har jag tipsat arbetsgivare om att de kan köpa Restänk och ge i julklapp till anställda, leverantörer eller kunder

Oktobers babe

Alla influencers jag känner! I oktober gav jag mig en influencersboost och träffade Bossbloggen-Clara, Resfredag-Annika, Flyingdryden-Daniel och var på Fall workation med Influencers of Sweden på en och samma vecka. Det kanske var då det vände. Jag är så extremt tacksam för det nätverk som resebloggandet ger mig. Så bra för att vidga mina cirklar och hela tiden fylla på med pepp från likasinnade.

Oktobers lärdom

Just nu lär jag mig väldigt mycket om Indien. Både genom att se Världens sämsta Indier med David Batra på SVT som är mycket underhållande och lärorikt. Och så har jag för den stora ovanlighetens skulle tagit mig an en bok (även om det är en ljudbok). Till råga på allt är den 942 sidor lång, eller dryga 42 timmar lång att lyssna på. Shantaram heter den och även den handlar om Indien. Och ja, jag blir väldigt sugen på att åka dit.

Oktoberminne

Det finns två väldigt tydliga minnen i närtid. Det ena var när San Jose Sharks gjorde 3-3 mot New York Rangers på den NHL match vi var på häromdagen. Målet gjordes när det var 1,5 sek kvar av sista perioden. Hur är det ens möjligt? Så sjukt stämning i hallen då. Det andra minnet är när jag skuttade upp för stenblocken upp till Eagle Lake och tog lite kort på mig själv genom kreativt arrangerande av kameran.

Oktoberbild

Det är något med den här bilden jag älskar. Tackar mästerfotografen, chauffören och bästa andra halvan Erik för det.

Oktober och privatlivet

Energin är tillbaka men under oktober, eller kanske mest september men det hängde i in i oktober också, har jag känt mig lite syfteslös. Det har varit lite stökigt på jobbet och jag har haft väldigt lite ”upplevd tid” över till att bara chilla. Rutinerna sitter. Träningen, bloggandet, Idol och BSF (Bonde söker fru, vad annars?) gå upp kl 6 på vardagar och lite sovmorgon på helgen. Det är ju massor av fritid i nämnda saker men det känns ändå inte riktigt som ledigt. Skumt.

Oktoberkänslan

Ljus i sikte, får vara oktobers ”känsla”. Trots att vi går mot mörkare tider känner jag inte av hösttröttheten på det sättet även om jag i september kände mig uttröttlig. Det som har känts som ett berg av saker jag kan, borde, vill ta tag i med bloggen börjar det ge sig. Har tagit tag i några bitar och låter resten vara. Jag är blott en fritidsresebloggaren och kan inte jämföra mig med heltidarna. Hur mycket jag än vet detta är det allt för lätt att glömma bort.

Oktobers reseplanerande

San Francisco har legat i fokus. Jag har haft lite svårt att hitta motivationen att göra allt för mycket research, känns som en kombo av lathet, mycket annat att göra och en känsla av att det som vi gör det gör vi och det kommer bli toppenbra. Häromdagen började jag spontanmomonda (nytt ord right?) lite resor men hittade inget lämpligt. Sugen på mera Västafrika och Kairo, eller Afrika överhuvudtaget när tänker efter.

Oktoberlänkar

⇒ Resfredag har äntligen skrivit en svensk pärla om min hemstad Umeå. En stad som verkligen har mycket att erbjuda.

⇒ Jag har tidigare lyft det nya initiativet Klimatklubben men det förtjänar att lyftas igen. Jag hoppas denna grupp kan ta emot oss som flyger också.

⇒ Dryden om skrivit om en intressant självpåkommen idé för att knuffa folk i klimatsmart riktning: Grönt traktamenten

⇒ Jennifer har skrivit om konsumtionshets som skapat mycket engagemang

Här finns alla månadslistor med stories från respektive månad

10-12 procent av befolkningen i San Francisco med omnejd lever i fattigdom. Ca 7000 är hemlösa. Det som dag 1 kändes vedervärdigt är några dagar senare något mina ögon vant sig vid. Ska vi ha det så här?

Jag har, trots att jag rest väldigt mycket de senaste åren, aldrig sett så mycket hemlöshet som jag gör i San Francisco. Kanske känns det ännu värre för att 1. Jag inte väntat mig det och 2. Kontrasterna mot hur ”rikt” mycket annat ser ut att vara. I en del andra länder jag besökt som Ghana och Sydafrika smälter hemlösheten och misär in och förväntas på ett helt annat sätt.

Varför så mycket hemlöshet i San Francisco?

Vår airbnb-värd berättade att det beror på att trycket på bostäder ökat enormt i takt med att IT-företagen i/kring Silicon Valley blivit både fler och större. Detta har pressat upp bostadspriserna och för få nya bostäder byggts. En snabb googling tog mig till den här, oväntat långa, wikipediaartikeln om Homelessness in the San Francisco Bay Area som bekräftar just detta. Där står att problemen inte fått någon lösning trots omfattande försök från myndigheter. Ur just den här bloggens intresse står det även att det finns tecken på att turismen, stadens största industri, påverkats negativt av detta.

Ojämlikhetens värsta fiende: avtrubbningen

Det skär lite djupare i hjärtat för var person jag gått förbi. En del tigger, andra samlar på saker, en tredje säljer tidningar och en fjärde är borta i drogdimmor. För var dag som går vänjer jag mig. Det är samma med de som tigger utanför matbutikerna hemma. Första månaderna stod jag knappt ut med synen av att människor i Sverige tigger. Nu är det vardag. Nyhetsrapporteringen har avtagit. Det bara är. Precis som det är i San Francisco.

En FN-rapportör beskriver förhållandena som liknande Mumbai och igen visar sig det rika landet USA:s mest osmickrande sida: ojämlikheten och oförmågan att föra en politik som på riktigt omfördelar resurserna.

Så vad är reflektionen om detta?

Oklart. Jag ville nog mest dela med mig av en iakttagelse av en sida av världen som är precis lika sann som alla glättiga happy-bilder jag delar med mig av i övrigt. Som kontrast och som värd att fundera på några varv. Världen är så extremt ojämlik. Det är bra att bli påmind om och alltid viktigt att inte låta sig avtrubbas.

Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner och här finns andra inlägg om San Francisco

Vardagen i USA. Inget särskilt eller det som ger ett djup till destinationen? För mig har att förstå och lära känna vardagen blivit minst lika intressant som att checka av mina want-to-visit-ställen. Det är kombinationen som gör det. 

Mellan varven av de klassiska sakerna att göra på en destination gillar jag att försöka få en bild av folks vardag. Från början är det nog Erik som introducerat mig till tjusningen av detta sätt att resa. Medan jag väljer storslagna landskap och vandringar väljer han att sitta på ett café med utsikt över mycket människor i rörelse. Med tiden har jag lärt mig att uppskatta de självklara, vanliga, vardagliga. Det som är kräver ansträngning för att lägga märke till. Det som aldrig kommer finnas på Vagabond- eller Tridadvisorlista.

Resa för att vardagsbetrakta

Under den här resan till San Francisco har jag nästan sett det lite som en sport att försöka se och fånga vardagsbetraktelser. Som kontrast till jakten på det unika med varje stad. Att försöka hitta det allra vanligaste. Som i sig visserligen kan vara unikt i jämförelse med andra länder men som där och då smälter in så mycket att det inte märks. En målare fräschar upp fasaden på ett hus. Någon står passionerat och pratar med sig själv i ett hörn. Fotbollsträningar med hejande föräldrar i Golden Gate Park. Jag reste så i Ghana och jag har gjort det under den här resan.

Att resa som vardagsbetraktare få mig att göra andra val. Istället för leta efter något häftigt och nytt ställs radarn in på att spana efter vardagsskatter. Sånt som knappt läggs märke till i det vanliga resemodet.

Jag kommer fortsätta ha tusen saker jag vill göra som på ett eller annat sätt är lite extravaganta. Min Bucketlist talar sitt tydliga språk. Men jag kommer också fortsätta att resa för att vardagsbetrakta. Det ger ett djup till destinationen när de vanliga människornas liv framträder i relation till de klassiska landmärkena som erbjuds. Precis som alltid är det kontrasterna som gör resan så minnesvärd.

OBS: Det här blogginläggets vardagsbetraktelser bygger på den resa jag gjort till San Francisco med omnejd. Inlägget säger inget om att det är så här vardagen i USA ser ut i stort. Jag ser också det jag ser och inget annat.

Vardagsbestyr i USA

Röd måne med Oaklands pendlare

Det är gryning och vi står i kön till båten som ska ta oss över vattnet in till San Francisco. Kön ringlar sig lång och solen börjar gå upp bakom oss. Himlens mörkblåa färg ljusas upp och i horisonten växer sig de intensivt gula, orange och rosa färgerna allt starkare. Rakt fram ser vi hur månen sakta går ner och den blir allt större och rödare för varje minut. Jag försöker fota men misslyckas. Ser mig omkring och ser att de andra pendlarna står med sina mobilkameror i högsta hugg. Mest troligt lyckas de inte fånga detta på bild men vi delar det gemensamma minnet av att för ovanlighetens skull inte vakna till dimma i staden.

Handla mat på Whole foods

Vi är hungriga. Att handla mat kan vara det mest vardagliga som finns men också något jag själv gör i rätt många länder jag reser till. Diverse supermarkets kan jag vid det här laget. Whole Foods är dock en upplevelse i sig och en perfekt kombo av vardagsUSA och semestermat. Fräscht, ekologiskt, (dyrt) och estetiskt vackert. Den veckan vi var i USA var det halloween och folk gick omkring i den ena spexiga utstyrseln efter den andra som om det var det mest normala i världen.

Tvättmaskinsautomater

Efter en middag på ett mexikanskt snabbmatställe gick vi förbi ett tvättmaskinsrum och jag hajade till. Den här bilden får mig att tänka på videon till Metallicas Turn the page. Den inleds med att huvudpersonen tvättar i sånna här automater och jag kom ihåg att jag som liten tyckte det var konstigt att inte ha tvättmaskinen i sin egen källare. Jag hade nog väntat mig att dessa maskiner tillhörde 90-talet men tydligen inte. Så här tvättar folk fortfarande sina kläder i USA.

Transportera sig

Cykla

Jag ska ärligt säga att jag är förvånad över mängden cykelbanor jag sett i San Francisco och dess omnejd. En del helt avsatta för cyklister och skateboards, andra delade med bilar. I en stad med spårväg får alla dock se upp för att inte göra en smärtsam volt över styret. Hjälmar används men inte lika självklart som i Stockholm.

Sitta i bilkö

En del av vardagen i USA, åtminstone för mångas som bor/verkar inom det som kallas The Bay Area (både SF, Silicon Valley och Oakland), är att ägna en hel del tid i bilkö. Det är hundratusentals människor som ska ta sig till och från jobbet vid ungefär samma tidpunkt. Köerna uppstår trots femfiliga vägar. En bra sak är dock samåkningsfilerna som finns i ytterkant för de som är två eller fler i bilen.

Åka kollektivt

Första dagarna åkte vi väldigt mycket kollektivt och kan efter ett gäng resor konstatera:

1. Tåg, spårvagnar och bussar skramlar så det bitvis gör ont i öronen.
2. En del chaufförer är supertrevliga och småpratar mer än gärna, andra verkar ha vaknat på fel sida.
3. Det är dyrt att åka kollektivt i San Francisco
4. Att resa med buss i San Francisco är ett utmärkt sätt att uppleva staden på.

Vardagen i ett villakvarter

Halloweendekorationerna

Nog visste jag att Halloween var en större högtid i USA än i Sverige men jag kanske ändå inte väntat mig att det skulle sitta ett gigantiskt spindelnät med tillhörande spindel i var och varannan trädgård. Precis som i Sverige har vissa hushåll gått mer all in än andra. Sista oktober såg vi klungor av utklädda människor, kassa biträden med helansiktsmålningar och folk i roliga kostymer gick omkring som om det vore det mest naturliga i världen. Ja, en del av vardagen i USA helt enkelt.

Bo Airbnb i ett villakvarter

Förutom att Airbnb ofta är prisvärt har det ett mervärde till resan när själva boendet känns klassiskt för destinationen. Våra första nätter bodde vi i ett källarrum i ett hus i ett villakvarter i en förort en bra bit från San Francisco. Vi fick se ett exempel på en amerikansk innergård. Gå förbi de lokala haken som folk äter på. Inte en turist så långt ögat kunde nå.

En man som krattar höstlöven

Vi går längs en gata, utbyter några skrattande och hälsande fraser med en man som krattar bort hösten. Eller en del av hösten, det är lika många löv kvar i träden som på backen men det gäller ju att hålla det prydligt framför huset. Det är ju inget unikt med detta alls men det påminner mig som resenär att människor bor och lever där jag är och hälsar på. Kan tyckas banalt att påminna sig om men det ger mig en liten kick av att få vara precis där det allra mest vanliga händer.

Brandpost

I var och vartannat kvarter sitter dessa brandposter. Jag tycker visserligen att de är rätt snygga, lätta att hitta och ger en trevlig stadsbild, men samtidigt de står ju där vare sig vi behöver dem eller inte. Åh andra sidan, de svenska brunnslocken går ju att blockera vilket ju kan vara ett problem när nöden kräver. Vi har löst våra olika behov på olika sätt och vardagen i USA och Sverige är nog både väldigt lika och olika.

Elnätet

Jag förstår inte riktigt hur det kommer sig att de i USA inte prioriterat att gräva ned sitt elnät. Visst, när det strular kan det vara lättare att hitta felet istället för att behöva gräva men antalet fel måste ju bli så extremt många fler när grenar blåser ner över kablarna eller ett fordon kör in i en stolpe. Den här vyn är en del av vardagen i USA i säkerligen flera år framöver.

Arbetsvardagen i USA

Strejkande demonstration mot Mövenpick

På flera platser, vid flera olika tillfällen ser vi (och hör) demonstranter som strejkade mot de anställdas arbetsförhållanden på hotellkedjan Mövenpicks. Det trummades och ropades budskap. Det kändes så sorgligt på något sätt. Facklig kamp i Sverige brukar jag tycka känns befriande men här kändes det snarare som förgäves. Säger kanske mer om mig än om USA.

Frilansarnas San Francisco

Att arbeta på ett co-working space ökar i popularitet. Från att de flesta frilansarna eller nomadjobbarna suttit på caféer och jobbat eller betalat för kontorshotell finns numer lokaler med uppstyrda faciliteter som telefonrum, kopiering och wifi, soffor och regelrätta stolar och bord samt konferensrum att hyra i många av städer. Konceptet växer runt om i hela världen.

Jobba i Silicon Valley

För en hel drös människor består vardagen i USA, och här specifikt vardagen i San Francisco med omnejd, om att arbeta på några av världens störa IT-bolag. Företagens byggnader sträcker sig över områden som är så stora att det finns avsedda cyklar för arbetare att använda när de förflyttar sig mellan olika avdelningar.

Målande underhållsarbete

Mellan varven så måste ju någon måla om huset eller underhållsmåla karusellerna innan julmarknaderna drar igång efter sommarens högsäsong. Det här är inte alls unikt för USA i sig men väl värt att påminna sig om för den som semestrar i en stad. Någon måste måla!

Sport som en del av vardagen i USA

Vara lokal hockeysupporter

Vår NHL-match var på alla sätt något unikt för oss men för en stor del av den trogna publiken är att gå på hockey en del av vardagen i USA. Tusentals personer besöker varje match, köper merch, käk och lotter till välgörenhet. Jag har varit på en del hockeymatcher i Sverige och jag måste säga att fansen känns lika hängivna men de amerikanska fansen har mycket att lära när det kommer till hejarramsor.

Fotbollsträning i Golden Gate Park

Knattarna kör taktiken alla på bollen och föräldrarna småpratar på sidan om. Det är fotbollsträning på en av de enorma gräsytorna som några av parkerna i storstaden erbjuder. Provisoriska mål är uppsatta, de bekanta enfärgade västarna är utdelade och en förälder underhåller lillebror medan storasyster får till en fullträff. Det här är en del av så många amerikaners vardag.

Strand och kust som motionsmöjliggörare

För den som bor vid stranden blir morgonyogaklasserna lite mer uppfriskande när själva inandningen är en skön havsbris. Det är något med kustremsor och motion. Nästan överallt som jag sett kustlinjer har det funnits goda förutsättningar för att motionera. Volleyboll på stranden, surfing på vågorna, promenadsträckor med de vackraste vyerna. Att träna med vardagen är en del av det jag gillar allra mest med springturism.

Så vad var nu min poäng med detta?

Jo, att resa bara för att se Eiffeltornet säger ingenting om hur människorna i Paris bor eller lever. Kanske är inte människornas liv målet med alla resor men jag tycker att varje resa får ytterligare en dimension om den innehåller både klassiska sevärdheter eller naturupplevelser OCH vanliga människor. Så gör jag och så blev det denna resa. Jag har aktivt sökt efter vardagen i USA och fått ännu en pusselbit av hur folket på den här planeten har det.

Hur gör du när du reser?

Intresserar vardagen dig något eller är du mer fokuserad på din egen upplevelse och det häftigaste och mest unika som varje destination har att erbjuda? Har det förändrats något mer åren eller avgör destinationen något?

Alla mina inlägg från resan till San Francisco finns här

Vilka resebloggsinlägg blir egentligen bäst? Det som skrivs i stundens hetta, de som får vila eller de som nästan återupplivas? Med hjälp av matreferenser försöker jag förstå mitt eget bloggande. 

Sedan Sofia på Fantasiresor skrev inlägget om saker att se i Marrakech har jag funderat på det som hennes inledning handlar om. Har resor ett bäst före datum för när de kan bli ett blogginlägg? Hennes inlägg publiceras fyra år efter hennes resa och precis som hon säger: För en historisk byggnad är sig ju alltid lik, även om jag fotade den för fyra år. Detta fick mig att fundera på hur själv skriver om mina resor och ganska snabbt kunde jag urskilja tre typer utifrån när jag skriver dem i förhållanden till själva resan.

Matreferenser som symboliserar

När det kommer till mitt eget bloggande finns det egentligen tre typer bloggposter som alla kan symboliseras med uppenbara (!) matreferenser.

Färskt Flow

Inlägg skrivna i färskt flow är ofta skrivna i ett svep på plats under resa. Fokus är på nutiden och det jag känner och upplever där och då. Det är raka motsatsen till reseguider och jag ser dem istället som själva inredningen i ett hem. De sätter personlig prägel, ger ett djup av destinationen och väcker känslor. Anledningen till att dessa inlägg är relativt få är för att de allt som oftast kräver att jag skriver dem direkt när jag reser och då föredrar jag att uppleva snarare än skriva.

Inlägg skrivna i Färskt Flow

⇒ Ankomst Accra – ett försök att förmedla tusen intryck

⇒ Ett misstag i Santiago var allt som behövdes

⇒ Att klara av det jag var nervös för

En gatubild från Accras gator

Resornas Rester

De inlägg jag skriver i relativ närtid när jag kommer hem. Alltså upp till tre månader efter hemkomst. Dessa är de allra vanligaste inläggen och blir klara allt eftersom jag hunnit sammanställa alla bilder och vad jag vill förmedla från en resa jag gjort. Dessa rester från resor jag gjort är på många sätt en perfekt mix. Jag kommer ihåg resorna med alla sinnen men jag hinner också göra lite extra research och få grepp om helheten innan jag publicerar.

Inlägg skrivna som göttiga matrester

⇒ Bila på Irland – restips för roadtrip

⇒ Om du ändå ska åka häst och vagn

⇒ Att göra i Budapest – 8 aktiviteter (även under en vinter-weekend)

Marinerade Minnen

De inläggsidéer som av olika anledningar blir liggande. Antingen hinner jag inte eller så ”tröttnar” jag helt enkelt på att skriva om en destination men plockar upp det senare. Inläggen med marinerade minnen skapas utifrån små anteckningar och fotografier som hjälper mig att minnas. Innehållet behöver inte på något sätt bli sämre. Kanske har jag till och med en annan distans till resan och mer att jämföra med. Väldigt få destinationer hinner ju dessutom förändras på något markant sätt på ett par tre år.

Inlägg skrivna som Marinerade Minnen

⇒ Göra egen choklad i Peru

⇒ Australien – 10 roadtripstopp längs Queenslands östkust

⇒ Stor checklista och tips för att resa hållbart

Du som brukar läsa min blogg. Vilken typ av inlägg läser du helst? Färska, rester eller marinerade?

Jag tänkte kanske att jag nått min gräns för hur många flygrelaterade inlägg jag kan skriva. Att jag liksom sagt mitt. Men icke. Det kliar i fingrarna och snurrar i skallen. Det här måste få komma ut.

Den enorma flygdebatt och mångas så kallade uppvaknande från i vintras mattades av. Trots skogsbränder och valår var flygfrågan frånvarande under sensommaren tills den omtalade IPCC-rapporten från FN:s klimatpanel kom och så var debatten i full gång igen. Det kanske bara är i mina influencerscirklar men jag har hört och sett flera radio- och TV-inslag om att resa hållbart med koppling till flyget på sistone så jag tror frågan är större än bara i mina flöden.

All I want for Christmas är ett nyanserat samtal

Jag inser att det här är en debatt som inte går att vinna. Jag tror inte ens jag vill vinna. Jag vill nyansera. Jag vill bredda, exemplifiera med fler perspektiv, vrida och vända. Se saker ur fler vinklar. Har du fått med dig en ny tanke av att läsa min text är jag nöjd. Jag vet att jag lär mig mycket av mina egna tankar av att skriva ned dem. Jag vill inte ha debatt med rätt och fel och polariserade läger. Jag vill ha diskussion och samtal med en grundtro om att alla vill planeten med allt vad det innebär väl. Hanna på Reform Travel är en av de rimligaste personerna i i både flygdebattsfrågan och hållbar turism i stort. All hon skriver är värt att läsa.

Men först

Jag välkomnar och omfamnar alla typer av initiativ, kunskapshöjande insatser eller aktivism i syfte att minska flygens utsläpp vilket i sig ofta är synonymt med att människor sitter färre timmar i luften. Det finns ingen tvekan i mig om att flyget måste minska. Inte heller att många flygresor som görs idag med lätthet kan ersättas med tåg eller genom distansmöten. Vi behöver ändra vår inställning och förhållningssätt till flyget, det är för mig helt givet.

Men trots detta finns det en djup övertygelse om att jag inte tror att en trolig lösning är att människor av fri vilja kommer minska sitt flygande. Det krävs politiska beslut och innovation inom transportsektorn.

Jag vill se människor bygga broar inom flygfrågan

Fyra störande saker med flygdebatten

Störning 1: Begreppet hållbarhet har blivit kidnappat

Jag stör mig på att flygdebatten kidnappat ordet hållbarhet. Flygutsläppen handlar om klimatet. Klimat är en del av hållbarheten men det är inte synonymer. Inte ens klimat, ekologi och miljö är synonymt med hållbarhet. För att kunna prata om hållbarhet som begrepp så måste det finnas ett socialt och ekonomiskt perspektiv också. Inte bara klimat- eller miljömässigt. Det räcker liksom inte.

Det går till exempel alldeles utmärkt att åka tåg, resa inom Sverige men svina runt på en camping. Det är inte hållbart. Eller åka tåg till Amsterdam och röka på. Det är inte heller hållbart. Min poäng är: Du blir inte automatiskt hållbar för att du stannar på marken. Och, kanske ännu viktigare. Den som flyger är inte automatiskt ohållbar. Den är klimatvidrig och bidar till utsläpp som jorden inte pallar. Men den person som flyger kan mycket väl resa hållbart. Låta semesterpengarna gynna en lokalbefolkning i ett annat land. Välja destinationer med omsorg. Det finns fler en ett perspektiv.

Det finns flera nyanser och perspektiv. Det beror på vilket håll man tittar åt och från vilken position en befinner sig

Störning 2: Det räcker aldrig

Det är givet att det flyget bidrar med är ett problem men det är inte den största boven. Köttkonsumtionen och våra industriers energianvändning däremot, där har vi större utsläppsminskningar att hämta hem. Det gör givetvis inte flyget till något bra men det minskar gloriastatusen över det flygfria.

Personligen ligger jag betydligt närmare en helt vegetariskt kost än att sluta flyga. Problemet är att om jag övergår till att bli vegetarian, eller till och med vegan, så kommer svaret vara: Det räcker inte. Du borde sluta flyga. Också. Flygbekämparna (och jag vill läsa in något positivt i det ordet) kommer inte vara nöjda förrän alla dragit ned på sitt flygande så till den grad att det inte längre bidrar till några problematiska koldioxidutsläpp. Jag stör mig på mig själv att jag trots att jag vet att jag gör så mycket världsförbättrande saker dagarna i ända ändå inte hittar lugnet av att det duger.

Störande: att det finns en gloriastatus över att stanna på marken oavsett resten

Störning 3: Det dömande, svartvita och ständiga jämförelsen

Varenda gång någon nämner att jag borde flyga mindre så vill jag bara skrika: Men durå! Du jobbar med att få folk att köpa mer saker, du dricker alkohol, du har inte kontrollerat i vilken skit dina sparpengar investeras och placeras. Vilket parti röstar du ens på? Men så kniper jag käft.

För jag vill inte vara den som gapar tillbaka. Jag vill inte bidra till ett debattklimat där vi håller på så. Jag vill att vi ställer frågor till varandra. Resonerar. Ser det goda andra gör. Inser att alla drar sitt strå till stacken på sitt sätt. Reflekterar över sig själv och sina egna beteenden och val. Och den som lever ett ohållbart liv behöver motiveras, inspireras, peppas, knuffas och öka sin kunskap. Inte mötas av pekpinnar.

Det svartvita. I isvattnet eller på isflaket.

Störning 4: Att nöjesflygande ses som så himla fult

I flygdebatten så finns det många olika förslag på hur vi ska minska vårt flygande. Några riktig bra förslag, andra sämre om du frågar mig. En del flygresor ses som nödvändiga och därmed okej (t ex, det ska gå att bo och leva i hela Sverige), en del har ett gott syfte och godtas (som att missionera om miljöfrågor även om det är paradoxalt.). Andra resor, så kallade nöjesresor, anses vara onödiga. Sverige har ju SÅ mycket att erbjuda. Vi kan faktiskt inte flyga kors och tvärs bara för att vi gillar det och har råd. Planeten har inte råd att betala för vår flyglyx.

Jag ser inte resor på fritiden som fulresor. Jag ser dem som självförverkligande, som lyckobringande. Som ett intresse. Jag väljer bort en massa klimat- och miljödåliga saker till förmån för att jag vill resa och därmed ibland flyga. Men som i punkt 2 så räcker det inte.

Det finns något fint och bra med det mesta. Det gäller bara att våga se konturerna och skiljelinjerna bland fluffet

Lite avslutande självreflektion

Varje gång när jag skriver sånna här inlägg känner jag mig lite patetisk. Som att det är orimligt av mig att inte köpa hela debatten med hull och hår. Som en rödvinsromantiker som inte vill släppa sin snuttefilt. Men som jag sagt förr, alkoholen har enbart individuella vinster och stora baksidor. Flyget har uppsidor för samhället och nedsidor för klimatet och de som drabbas av dess konsekvenser utöver alla de individuella fördelarna för den som flyger där och då.

Jag är helt säker på att den här texten går att misstolka på tusen sätt. Tycker någon annorlunda så vill jag mer än gärna veta det. Jag lär mig allra mest om detta genom att samtal och fördjupa mina kunskaper utifrån andras perspektiv. Det enda jag önskar är att du som har kritik eller frågor på riktigt försöker förstå att min ambition är god och att mitt enda mål är att skapa lite nyans i en annars svartvit, dömande och polariserad debatt.

Vad stör du dig på?

Vilka störningar känner du igen dig i? Har du några andra saker du stör dig på av flygkritikerna? Eller kanske ännu mer intressant, vad stör du dig på med flygvurmarna eller de som inte väljer klimatet först i alla lägen.

De 8 tidigare inläggen om flyg…

…som fick mig att tro att jag redan sagt allt jag ville få fram. Om nån vill grotta ned sig i ännu fler vinklar och vrår.

⇒ Till försvar för alla resenärer som väljer flyget

⇒ När ska vi utrota vissa inrikesflyg?

⇒ SAS som världsförbättrare – går det?

⇒ Vilket flygbolag har minst koldioxidutsläpp?

⇒ Miljönormer: 28 frågor att ställa dig innan du klagar på någon som flyger

⇒ Ett flygbolags klaga – om varför flygskatt är bra och en jämförelse mellan två industrier

⇒ Flygångest och jag slår dubbelknut på mig själv

⇒ Minska flygens utsläpp utan själv flyga mindre

Vad är väl en selfie vid en gammal stenbyggnad som Akropolis i jämförelse med nutidens teknologiska och samhällsutvecklande aktörer som skapar förutsättningar för information och kommunikation mellan människor över hela världen?

Under vår resa till San Francisco gjorde vi en liten rundtur i Silicon Valley och besökte några av de största och mest aktade globala varumärkena. För 10 år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle se någon som helst mening med att besöka några företagsjättar och ta en selfie med en logga. Men jag gillade det. Och framför allt såg jag folk runt omkring mig som gillade det ännu mer. Kanske personer som drömmer om att en dag ha Google, Apple eller Facebook som arbetsgivare.

Framtidens statusfyllda sevärdheter

Jag gissar att det delvis är en generationsfråga men jag tycker det känns uppfriskande att våra mest klassiska sevärdheter skulle kunna få konkurrens av företag med allra mest inverkan på människors liv. Lite som att nutiden blir en uppstickare till historien. Det är knappast någon risk att Colosseum behöver oroa sig för att bli omsprungen men visst är det spännande att sia om vilka som kommer vara de största sevärdheterna om 50 år?

Vilka tror du är de största framtida sevärdheterna?

Släpp loss, gissa vilt!

Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner. 

På jakt efter en restaurang i Sörmland med svenska mustiga smaker av högsta kvalité? På Julita Wärdshus utanför Katrineholm finns bästa tänkbara mat i en omgivning som skänker harmonin ända in i blodomloppet. 

Jag bodde tre hela dygn på Julita gård och under den tiden åt jag som en fattiglapp och knaprade på morötter och åt fil och flingor. Förutom vid några få tillfällen då jag istället som kontrast lyxade till det rejält och åt på Julita Wärdshus. En restaurang i Sörmland med vällagad mat av närodlade svenska råvaror.

Julita Wärdshus ligger en halvtimme från Katrineholm och drivs av den omtalade kocken Tommy Myllymäki. Hans såser är en historia (och en kokbok) för sig och smaksammansättningarna i varenda rätt jag åt var som guld för strupen. Det känns ju självklart lite extra fint i själen när en del av innehållet i maten är odlad direkt på Julita gård.

Äta på restaurang Julita Wärdshus i Sörmland

Julita gård är ett säsongsbetonat besöksmål med fokus från sen vår till tidig höst. Att äta på Julita Wärdshus kan alltså antingen vara pricken på i:et under en maffig dag i kulturhistorians tecken eller på egen hand stå för showen. Här finns mysig uteterrass för varma dagar och öppen brasa för kyliga kvällar. Låt mig locka er till restaurang Julita Wärdshus med dessa härliga matbilder.

Frukost på Julita Gård

Den natten jag sov över och bodde i flygeln på Julita gård ingick det frukost som Julita Wärdshus står för. Och vilken frukost. Så långt ifrån standardbuffé det går att komma. Istället en hemlagad känsla ned egengjord müsli, nybakat bröd, marmelader och charkuterier. Varma ägg och äppelmust från gården. Så himla mysig och harmonisk start på dagen.

Bra att veta: Frukosten på Julita Gård serveras på Wärdshuset och erbjuds bara under perioden 1 maj – 30 september. Om frukost önskas behöver det anmälas dagen innan.

Lunch på Julita Wärdshus

Det finns olika alternativ för att äta lunch på Julita Gård. Egenhavd massäck, en lättare lunch på caféet eller så kan en som besökare lyxa till det och äta på restaurang i Sörmland med dess natursköna utsikter. Jag åt en fiskrätt med skummig sås, räkor och potatis med blommor. Älskar blommor i maträtter!

Bra att veta: Beroende på när på året finns olika mycket att välja på, under säsongen finns ett par tre rätter att välja mellan och under höst och vinter finns en standardmeny i lite högre prisklass.

Avsmakningsmeny på Julita Wärdshus

Under min sista kväll på Julita gård slog jag på stort och tog en avsmakningsmeny. Den ena rätten efter den andra ställdes fram och varenda presentation gjorde mig lite mera sugen. Efter mina femisch rätter var jag så där perfekt mätt och promenerade genom mörkret tillbaka till min flyger där somnade gott.

Bra att veta: Julita Wärdshus är en kontantfri restaurang. Men det är lika bra att dra kortet och inte tänka på summan.

Bästa restaurang i Sörmland?

Utan att ha kammat hela Sörmlands restaurangutbud så känner jag mig ganska säker på att Julita Wärdshus är en av de bästa restaurangerna i det geografiska området. Vill du lyxa en sketen höstkväll så slå till vettja. Här finns öppettider och meny.

Nyfiken på Julita gård?

Här har jag skrivit ett långt och mastigt inlägg om allt som finns att göra på Julita gård.

Att hitta någonstans att bo i Cape Coast var inte det lättaste. Åtminstone inte vid stranden. Men så fick jag tips om Oasis Beach Resort som visade sig vara ett boendet som blev en upplevelse i sig. Den ultimata mixen av att vara mitt i smeten och ändå i lugnet själv. 

Var skulle jag bo i Cape Coast?

Jag är van att svaret på allt jag någonsin undrar över finns på Google. När denna sökgud för en gång skull inte hade svaret krävdes det lite kreativitet och gamla hederliga metoder för att kunna hitta rätt.

Så var det när jag sökte någonstans att bo i Cape Coast. Aldrig satt min fot i Västafrika, hade inte den blekaste aning om vad som väntar mig i Ghana och än mindre vad den lilla orten Cape Coast skulle erbjuda. Vart skulle jag bo? Hur skulle jag bo? Hur ser utbudet ut? De enda hotellen jag kunde hitta låg 1-5 kilometer utanför city och det var inte det jag var ute efter.

Av det jag lyckades få fram innan, och även av vad jag såg när jag var där, finns det i princip bara ett enda ställe vid stranden att bo på och det heter inget mindre än Oasis Beach Resort. Ett namn som förpliktigar. Och där bodde jag.

Den hederliga metoden jag använde för att få fram den informationen var alltså mun mot mun. Eller rättare sagt, en bekants bekant som varit i där och kunde tipsa om var jag kunde bo i Cape Coast. Det är möjligt att fler ställen finns men inget som jag lyckades hitta någon digital kontaktmöjlighet till. Oasis Beach Resort hade till och med en uppdaterad hemsida när jag visste vad jag skulle söka efter så det blev ett lätt val. När allt kommer omkring är jag kanske inte så hard core att jag vågar boka boende utan att ha sett bilder.

Bo på stranden: Oasis Beach Resort i Cape Coast

Nåväl. Jag bokade och jag kom dit. Jag hittar till slut fram och passerar den vaktposten som är i full färd med att muras. Jag kliver in genom grinden till innergården och får en direkt känsla av att jag just hamnat på ett ställe som blir lätt att älska. Nej, det är inget femstjärnigt resort med lyxigt kaklade badrum. Det är ett beach resort i en stad där de flesta hotell ligger utanför city och det vi stranden hade sett sin glasdagar. Det är lyx i jämförelse med allt annat jag såg längs stranden i Cape Coast och standarden är okej.

På Oasis Beach Resort finns dorms eller enkelrum med delad utedusch och dass för en mycket billig peng och några få hotellrum med egen dusch och toalett. Jag bodde första natten i ett enkelrum i en hydda. Det var okej men inte toppen och där och då kände jag mig kanske inte som den chilla back-packern jag väntat mig. Jag ville ha lite mer flashpacking i mitt liv och bytte upp mig de två andra nätterna. Fick krisa lite med min egen självbild. Till nästa gång hade jag tagit med mig egna lakan, då hade jag kunnat sova vart som helst. Ändå bra insikt för framtiden.

När boendet är själva upplevelsen

Cape Coast har en lång fin sandstrand som på mornar och kvällar är tillhåll för massor av aktiviteter. Fotbollsplan för alla åldrar, någon som gjorde yoga, ett gäng grisar som spatserade omkring. Unga män som sliter för att få upp en fiskebåt ur vattnet. En man som satt och gjorde sina behov nr två när jag gick på morgonpromenad. På ett sätt en syn jag gärna varit utan men också så naturlig del av Ghana det kunde bli.

Äta i Cape Coast – Mat på Oasis Beach Resort

Så vitt jag kan minns ingick det inga måltider men fanns trevlig frukost att äta och stenugnsbakad pizza på kvällen. Det finns en hel del som spenderar tid på dagen på Oasis utan att bo där eftersom det 1. Är otroligt rogivande utsikt, 2. Finns bra wifi, 3. Finns schyst mat att köpa.

Det var mer vitt än brunt bland gästerna och jag tycker på ett sätt att det förlorar sin charm. Men å andra sidan, jag trivdes som fisken i vattnet av att vara där och kunde säkert ha fördrivit ett gäng dagar med att bara vara på denna härliga plats. Och jag är ju vit så jag bidrog inte precis.

Bra att veta om att bo på Oasis Beach Resort i Cape Coast

• Vädret är oftast disigt och samtidigt väldigt fuktigt
• Vågorna är väldigt starka, bada inte ensam!
• Ett rum i flerbäddsrum med våningssängar kostar 35 Cedi (lokal valuta) vilket motsvarar knappt 70 kr
• Ett dubbelrum med egen dusch och toa kostar 310 Cedi, ca 700 kr
• Om det står att frukosten serveras från kl 7 så kanske den inte riktigt börjar serveras kl 7. Finn lugnet
• Här finns Oasis Beach Resort hemsida med aktuella priser och kontaktuppgifter

På väg till Ghana?

Då kan jag tipsa om de andra inläggen jag skrivit från min resa till Accra och Cape Coast i Ghana

  Här bjuder jag på två julklappstips om resor och klimat som båda ger insikter och startar många intressanta samtal. Två välgjorda, viktiga och vettiga spel med stora ambitioner om att skapa en bättre värld: Klimatkoll och Restänk. 

⇒ Inlägget innehåller reklam för egen produkt ⇐

Julklappstips om resor: Köp Restänk

Nu är det lite mer än ett år sedan jag lanserade Restänk som ett sätt att skapa ännu ett sätt att resa på ett mer medvetet sätt. Konversationskorten som får oss att resonera och reflektera. De passar lika bra att sysselsätta sig med under resan som det är ett roligt sätt att umgås tillsammans med middagsgäster.

Även i år säljer jag Restänk som en perfekt julklapp till den som är intresserad av resor och samtidigt bryr sig om sin omvärld. Här kan du beställa Restänk för 200 riksdaler och packas direkt från Sundbyberg med största personliga omsorg.

⇒ Här finns allt du behöver veta om Restänk

Julklappstips om klimat: Klimatkoll

Här om dagen var min familj på besök och då spelade vi Klimatkoll. Ett nytt sätt att göra oss lite mer medvetna och kunniga om koldioxidutsläpp. Det gav upphov till en hel del förvånade insikter och många bra samtal om ett ämne som alla på ett eller annat sätt kan relatera till.

Några exempel på citat som flög över rummet är

”Fan va jag ska flyga och inte äta kött”

”Då kan jag köpa rosor till min make oh inte dricka mjölk”

Spelupplägget är som sällskapsspelet När då då? Du börjar med en startnivå av utsläpp (ex 600 kg koldioxid) som är individuell och olika varje gång du spelar. Därefter läses ett påstående upp, exempelvis: äta en köttstek en gång om dagen. Därefter ska du gissa om påståendets utsläpp är högre eller längre än din startsiffra. Klarar du det får du ett nytt påstående och då ska du gissa om det är högre, längre eller mittemellan utifrån de kort du har. Det blir således svårare ju fler kort en samlar på sig.

Mina klimatinsikter efter kortspelet Klimatkoll

Det jag tar med mig allra mest från spelet, är att jag har enorma möjligheter att påverka mina koldioxidutsläpp om jag förändrar hur jag äter. Jag dissar sedan en tid tillbaka fläsk och nötkött. Nästa steg vore att låta bli kyckling och minska mina mjölkprodukter. Jag kommer oavsett vara klimatnegativ så länge jag flyger som jag gör men jag kan åtminstone dra ned lite grann, och faktiskt på en nivå så att det spelar roll, genom att påverka hur jag äter.

Vad tyckte min familj om Klimatkoll?

När jag frågade min familj vad de tyckte om spelet var svaret att det gav upphov till diskussion och att de lärde sig nya saker men även att om man spelat det fem gånger så kan man de mesta efter det. På ett sätt tråkigt men å andra sidan har kanske Klimatkoll spelat ut sin roll då och passar utmärkt att ge vidare till någon granne eller annan som behöver sig en lektion i koldioxidutsläpp.

Mer info om mitt julklappstips Klimatkoll

Personerna bakom Klimatkoll är bland annat forskare på Chalmers som riktat in sig på klimatpåverkan och klimatpedagogik.

Mer info om Klimatkoll finns här. Det kostar 129 kr och beställs här. Finns på både svenska och engelska.

Detta inlägg innehåller reklam för min egna produkt Restänk. Kortspelet Klimatkoll har en vän till mig tagit fram och det skriver jag om bara för att jag tycker att det är en så himla bra idé.

Vad finns att göra i San Francisco city? Det korta svaret är: Allt du kan tänka dig och mer därtill. Mångfalden är utmärkande och variationen av aktiviteter likaså. Efter ett gäng dagar i stan har jag mängder med tips på saker att göra som jag vill sprida till fler. Njut av buffén!

Jag är inte den första att gilla San Francisco och för egen del är det uppenbart varför just jag charmats av San Francisco. Variationen på utbudet av aktiviteter att göra i San Francisco är ett uppenbart skäl. Bredden på de olika kvarteren och områden är en annan. Här finns gigantiska grönområden, vackra utsikter, svingoda veg-burgare och så tusen och åter tusen olika möjligheter av fina, coola, roliga och knäppa saker att göra. Jag vill dela med mig av följande tips.

Musikaliska tips att göra i San Francisco city

Roller Skate Disco på Church of 8 wheels

Roller Skate Disco eller Rullskridskodisco – hur ballt låter det inte? Hur ballt som helst. Varje fredag samlas minst sagt entusiastiska och glada människor i en gammal kyrka för att under ett par timmar åka runt, runt, runt i ett par rullskridskor. Discomusik, färgglada lampor och så den självklara delen av San Francisco: alla de olika människorna. Kompisgäng i 70-tals byxor som en kul fredagsaktivitet, något par som ville göra något roligt på en dejt och så några enskilda individer som var otroligt skickliga och med ett handhavande av dessa fyra par hjul under fötterna fick det att se så där sjukt lätt ut. Själv ömsom åkte, ömsom stapplade jag (och de flesta andra) runt med kramp i vaderna och ett smajl upp till öronen.

Bra att veta om Roller Skate Disco

• Det kostar 10 $ i inträde, 5 $ i hyra av rullskridskor
• De har främst öppet fredag eftermiddag för barn och fredag kväll för vuxna
• Det serveras bara isvatten. Både för att alkohol skulle vara helt överflödigt och för att folk har nog med utmaning att stå på benen.
• Adressen är 554 Fillmore St, San Francisco, CA 94117, USA
• Mer info på Chruch of 8 wheels

⇒ Läs mer: Roller Skate Disco i San Francisco (ja, hej 80-talet)

Den bästa jazzen på Lakehouse Jazz and Funk

Aldrig tidigare har jag varit på en konsert, stor som liten, där artisten haft en sådan inlevelse och feeling i vad hen gjorde. Närvaron var total och personen såg nästan ut att vara i trans under bitar av spelningen. Medryckande rörelser och ansiktsuttryck och jag som knappt lyssnat på jazz blev helt tagen av hur skickliga musikerna var men även hur de var så extremt hänförda till musiken.

Bra att veta om Lakehouse Jazz and Funk

• På fredagar kör de jazz, på lördagar funk. Cirka två timmars spelning inkl paus.
• Konserterna körs i ett litet boat house vid namn Stow Lake och ligger i Golden Gate Parken
• Syftet med spelningarna är att lyfta fram lokala talanger och ge dem möjlighet att leva på sin musik
• Priset är ca 250 kr och biljetter finns bland annat hos Airbnb experiences där vi hittade denna
• Det finns enklare mat och dricka att köpa på plats. Sötpotatispommesen såg gudomliga ut
• Ett extra lager kläder kan vara bra då lokalen inte är isolerad

Viktigt tips att göra i San Francisco city

Guidad tur om LGBT

En av de absolut bästa guidade turerna jag gått i mitt liv upplevde jag i HBTQ-kvarteren Castro i San Francisco. Kathy är personen bakom Crusin the Castro Walking Tours och gör de guidade turerna själv. Att hon (alternativt hen) brann för detta gick inte att ta miste om. Historiska hjältar som kämpat för rätten att älska vem de vill, livet idag som HBTQ-person i både San Francisco och USA i stort, färger och koder som används inom communityt och färgglada hus och dekorationer som är lätt att bli glad av.

Bra att veta om LGBT-turen

• LGBT står för Lesbian, Gay, Bi och Trans. Idag är fler bokstäver tillagda i både engelskan och svenskan, där dess motsvarighet är HBTQ.
• Det är en två timmar walking tour så ha bra skor
• Förläng gärna vistelsen i Castro-kvarteren efter turen, det finns mycket att titta på
• Turerna är oftast 4-7 gånger i veckan kl 10.00 beroende på säsong
• Priset är 25 $ vilket kan vara en av mina bättre spenderade pengar inte bara för innehållet utan även för sakfrågan i sig
• Läs mer på hemsidan

Historiska tips att göra i San Francisco city

Walt Disney Family Museum

Det går knappt med ord att beskriva vad Walt Disney har betytt för världens filmproduktion. En sak som finns att göra i San Francisco är att besöka Walt Disney Family Museum. Det är som det låter ett museum med fokus på personerna bakom filmskapandet snarare än ett museum om filmerna i sig. Självklart finns det med men fokus ligger på familjen och Walt himself. Bra att ha med sig för att lägga rätt förväntningar.

Bra att veta om Walt Disney Family Museum

• Museet ligger inne i det fancy området Presidio som ligger kring Golden Gate bron
• Museet är öppet kl 10-18 och sista möjlighet att bli insläppt är 16.45
• Det kostar 25 $ att gå in och jag skulle säga att två timmar är lämpligt om det inte finns ett stort intresse, då behövs längre tid. Finns väldigt mycket att lösa om önskas
• Mer info finns här

Fängelset Alcatraz

Alcatraz är ett känt fängelse på en ö utanför San Francisco som var verksamhet under 1930-1960-talet. Fängelset är egentligen inte känt för att vara inhumant utan snarare för att det inte finns någon person lyckats rymma och överleva. Åtminstone inte som de vet om. Här finns en välgjord audio-guidad tur runt hela fängelset som pågår i 45 minuter och var intressant. Utöver detta kan man kolla på byggnader och gå omkring på ön. De vill även lyfta fram sitt rika djur och växtliv men det var inget som imponerade på mig. Jag tycker behållningen var audioturen men that’s it. Intressant men inte det allra viktigaste att göra i San Francisco, särskilt inte med tanke på priset som ju blev extra märkbart eftersom dollarn låg strax över 9 när vi var där.

Bra att veta om Alcatraz

• Det här är en av San Franciscos mest populära turistattraktioner och har besökare därefter
• Biljettpriset är 38 $ per person
• I priset ingår båtturen till ön och allt som finns att göra på ön
• Hela ön går att göra på 1-3 timmar beroende på hur intresserad sällskapet är.

Hälsosamma tips att göra i San Francisco city

Gå Land Ends Trail och njut av Golden Gate bron

Jag har en förkärlek till alla områden som innebär möjlighet till motion med fina omgivningar. Att gå Land Ends Trail är precis det. Breda grusvägar övergår i tuffa backar med trappor som ger mjölksyra. Skyddad av träden från sol eller havsbris omringad av stadiga träd kan man promenixa, powerwalka eller jogga. Titt som tätt öppnar utsikten upp sig och den ståtliga och tydligt markerade Golden Gate-bro uppenbarar sig i horisonten.

Bra att veta om Land Ends Trail

• Utgå med fördel från Golden Gate National Parks Conservancy så finns det kartor, fina böcker om San Francisco och personal som kan svara på frågor. Går givetvis lika bra att börja i vilken enda som helst
• Det finns lite olika sträckor att gå, kolla upp vilka som är rullator eller barnvagnsanpassade
• Land Ends Trail är cirkus 3 km men det går finfint att gå hela vägen till och under Golden Gatebron för den med mer ork i fötterna.
• Jag skulle inte gå där efter skymning pga säkerhet

Upp för backar, mot utkiksplatserna och vackra hus

San Francisco är känt för sina kullar och kuperade terräng. Det ger naturliga utkiksplatser runt om i staden som med lätthet kan få upp flåset och skapa lite mjölksyra i benen om tempot hålls uppe. Det finns även en väldans massa trevliga hus att titta på så det är lätt att avleda tankarna till fasaderna. Om man är lagd åt det hållet som jag är.

Bra att veta om utkiksplatser

• Twin Peaks och Buena Vistas är två kullar jag fått rekommenderat men själv inte gått upp på
• Baker Beach, Marshall’sl Beach, Kirby Cove och Bettery Spencer är visserligen inga kullar men av ett fotoproffs har jag fått tips om att dessa är the place to be för att fota Golden Gate bron.

Det kärleksfulla Castro District

Det område jag diggade allra mest i San Francisco var Castro district. När HBTQ-communityt tar plats brukar det också bli kärleksfullt och tillåtande. Jag älskar den känslan. Det kändes frisläppt, inkluderande, mysigt och modernt. Lite som en fristad i den redan rätt så fria staden. Här går det att gå omkring i timmar oavsett guidad tur eller inte bara för att kolla på muralmålningar och läsa om de som tidigare fört kampen utan för att bara vara i ett trevligt område. Och ja, kärlek är  hälsosamt, därav att denna passar utmärkt under denna kategori.

Bra att veta om Castro District

• De mest utmärkande delarna i Castro District ligger mellan 16:e och 19:e gatan i och omkring korsningen Market street och Castro street.
• Spårvagnen linje F utgår/vänder vid Castros huvudkorsning för den som vill göra en av de klassiska spårvagns-sightseeing.

Hippieområdet Haight-Ashbury

Längs Haight street möts ögonen av det ena färgglada efter det andra. Färgglatt målade fasader, streetart och uttrycksfulla butiker. Second-hand, en leksaksshop för vuxna och nischade affärer för avgränsad målgrupp. Området är ett hippiefäste och du kan räkna med att känna lukten av cannabis på fler än ett ställe. Jag trivdes eftersom jag gillar kontrasterna till andra områden och personligen inte kan få nog av allt som är färgglatt.

Bra att veta om Haight Ashbury

• Haight-Ashbury ligger i anslutning till utkikshöjden Buena Vista Park och den gigantiska Golden Gate-parken (som inte ligger vid Golden gate-bron)
• Hotellet The Red Victorian är en populär attraktion att gå förbi

Käka i SoMa StrEat Food Park

Äta bör man annars dör man även om det är snabbmat. Street food från food-trucks går som tåget och har blivit omåttligt populär de senaste åren, åtminstone i Stockholm. Gissningsvis har det funnits mycket längre i San Francisco. Fördelen är att likt ett food court kan människor med olika smak beställa vad de önskar men sitta tillsammans. Matscenen är ofta global med mat från världens alla hörn. Under en bro, har StrEat Food Park samlat ett antal food trucks och genom strategisk placering skapat en inramad känsla trots att området runt omkring är rätt tråkigt. De två rätterna jag och Erik prövande var båda jättegoda.

Bra att veta om StrEat Food Park

• SoMa StrEat Food Park ligger mellan South of Market och Mission District
• Mer info om aktuella öppettider och food-trucks

Övriga tips att göra i San Francisco city

Jobba på Covo – ett modernt co-working space

Co-working spaces runt om i världen blir allt fler. Det är som ett café fast med riktigt bra mötesmöjligheter och infrastruktur som underlättar för frilansare och digitala nomader. Stabilt wifi och kaffe är två självklarheter men vissa ställen har även mötesrum som går att boka, telefonrum för den som vill stänga in sig, lättare mat samt utskrifts- och kopieringsmöjligheter. Event och intressanta föreläsningar är också vanligt.

Covo hade precis allt detta plus en väldigt skön atmosfär. Några jobbade flitigt enskilt, andra bollade framtida utmaningar. Hundar var välkomna, fåtöljerna sköna och de ergonomiska variationerna många. Ståjobba, sitta vid bord eller hänga i soffgrupp.

Bra att veta om Covo

• Covo erbjuder månatligt medlemskap eller kan köpas per timme på drop in. En timme kostar 4 $.
• Vi körde en gratis prova-på-dag genom att signa upp oss här.
• Covo finns på ett par-tre ställen i San Francisco. Vi var på det som ligger på Mission street
• Läs mer på hellocovo.com

Finns det något som lockar?

Har du fler exempel och tips på saker att göra i San Francisco får du mer än gärna dela med dig av en kommentar. Och så undrar jag: Vilken av mina tips är du mest sugen på att testa om du själv åkte dit?

Här finns tidigare inlägg om San Francisco

Det är en fight i mitt huvud. Den består av en tillsynes oskyldig drömmande ängel som bara vill mitt bästa och ett samvete som skapar motstånd som skaver och tvingar mig att se saker ur ett större perspektiv. 

När jag skrev inlägget om Oasis Beach resort för någon vecka sedan kom alla minnen tillbaka. Likt en gamla mysig romans. Kort och underbar som gjorde stora avtryck. Det var en resa då jag kände mig on top of the world. Självständig och rätt så cool. Den känslan vill jag åt igen.

Drömmen om mera Västafrika…

Jag drömmer om en ny resa till Västafrika. Jag vill göra en Ghana-resa igen fast inte till Ghana. Till någon ny plats, nytt land. Men på samma sätt. Ungefär en vecka, ingen märkbar tidsskillnad. Bo lite i stad och lite närmare hav eller natur. Försätta mig i situationer jag inte känner till. Få vara nyfiken och spontan och inte riktigt veta vad jag ska uppleva under min resa.

Den här hösten gör jag en utlandsresa. Förra hösten reste jag till Florens, Marrakesh och Budapest. Känner att det finns resesug för mer. Inte nu innan nyår men sen. Jag vill ha något bokat. Får jag ens ha det begäret? Några av er är bekanta med den där obekväma känslan av att vara obokad. Men å andra sidan, den lika sköna känslan av att faktiskt känna sig resenöjd och bara vilja vara hemma.

…Och oskönt skav

Jag kollar lite på Gambia. Dyrt att åka reguljärt, rimligt att åka på via charter. Men så kommer skavet. Ska jag ens flyga? Och resa med charter lirar ju inte allt för bra med att resa medvetet. Samtidigt som jag brukar säga att det medvetna är att vara just medveten om det ohållbara. Om nu charter ska definieras som ohållbart. Jag tror faktiskt inte charter klarar min egen definition av hållbart. Flyget i sig ska vi inte ens tala om men att bo på ett hotellkomplex som ägs av nåt stort bolag. Om de ens gör det? Lättjan i att välja att äta på hotellet istället för att ta sig ut och gynna det lokala. Kanske åka på en utflykt. Som hotellet ordnar med mellanskillnad och vinst till hotellet. Är jag för trångsynt nu? Hjälp mig tänka, går det att resa med charter och samtidigt vara relativt hållbar?

Känner att det jag önskar är en rätt så lugnt resa med de äventyr jag själv önskar där och då. Då är charter perfekt. Så slår mina egna resenormer till och sätter upp regler i skallen på mig. Att jag minsann kan styra upp mina egna resor, inte behöver väl jag hjälp av en researrangör med transferbuss? Varför håller jag ens på så här? Det är väl bara att åka. Å andra sidan. Om jag bara vill chilla en vecka kan jag väl köra årskort på Centralbadet. Haha, nä inte samma sak.

Ju mer research jag gör, faktiskt i realtid under tiden jag skrivit detta inlägg, ju mer uppenbart blir det att jag nog kan forma min resa som jag vill. Det som i början kändes som fyrkantigt och bara några få alternativ börjar nu snarare bli en palette av möjligheter.

Om jag inte åker nånstans i jul. Är det ok att jag åker lite senare i vinter då? Vem är det jag vill ha godkänt av? Ängeln har bestämt sig, frågan är vad samvetet ska säga. Usch, jag vill inte känna så här inför att resa. Jag vill bara känna glädje och pepp och inspiration. Dubbelheten i att samtidigt vara medveten om att just detta samvete är precis det som behöver för att en bättre värld ska skapas och byggas.

Vad tror du om Gambia – några bä och bu du vill skicka med?

Att vandra är kanske det vanligaste att göra i Lake District men det stora naturområdet erbjuder mycket mer än så. Naturen, vägarna, gulliga små städer som Keswick. Välkommen till en liten guidad tur i Lake District.

Innan vi åkte från vår herrgård i Skottland frågade vi personalen om vilka tips de hade om Lake District. Vår gulliga receptionist var tvärsäker på vilken väg vi skulle åka och att vi skulle ställa in siktet på staden Keswick. Och så fick det bli. Vi kom norr ifrån, rundade Carlisle och tog väg A595 och A591 och kom ner till Keswick. Vilken charmig stad

Att göra i Lake District

Lake District är en stort naturområde i norra England. Här finns Englands högsta berg, en väldans massa sjöar, slingriga vägar och utsikter i tusental att njuta av. Vårt första möte med Lake District var den lilla staden Keswick som föll mig i smaken på alla sätt. Det är långt ifrån strålande sol 24/7 och som ni ser på bilderna är det en del moln och dimma. Ibland lite kyligt, ibland bara mysigt.

Vad finns att göra i Keswick?

Den lilla staden Keswick har ca 5000 invånare. Även om staden är full av turister som är på jakt efter äventyr så kändes det inte turistigt på det sättet som jag ogillar. Många av besökarna verkade vara från närområdet och då känns det mer som vardagssysslor även om folket inte bor i just Keswick.

Bara strosa

Jag uppskattade att strosa allra mest. Staden är så liten att den går att gå igenom på en till två timmar. Välmålade fönsterkarmar, blomarrangemang som skapar romantisk gågata och små mysiga gränder med udda butiker.

Pencil Museum

På 1500-talet hittades grafit i Lake District-området och i början av 1800-talet började blyertspennor att producerats i Keswick. Hos Derwent Pencil Museum finns världens största färgpenna och möjlighet att lära sig mer om historien bakom. Och köpa alla tänkbara färgpennor och målarböcker.

Äta hemlagat och vegetariskt på Kat’s Kitchen

Vi snubblade över Kat’s Kitchen i vår jakt på lunch. Superpersonligt, god bra vegetarisk mat och allmänt skön stämning. Lite trångt, inte så många räta vinklar, färgglatt och livligt. Hemlagat och ekologiskt. Mumma!

Puzzling Palace

Jag hade aldrig tid att gå in men Puzzling Palace verkar populärt, åtminstone om en litar på Tripadvisor. Här finns rum och aktiviteter som förvillar, hjärngympa och annat spännande. Ligger centralt så lätt att gå förbi och kika för att se om detta är något för dig och ditt eventuella resesällskap.

Annat att göra i Lake District

Kirkstone Pass Inn – Englands högst belägna restaurang

Vid Kirkstone Pass finns en liten restaurang och boende. Det är visserligen fin utsikt och det finns vandringar i närheten men utöver det var inte restaurangens uttryck något speciellt. Vi kom dit vid helt fel tidpunkt kl 16.00 och då hade serveringen från lunchen precis slutat och middagen ännu inte börjat. Oväntat för en svensk men det fanns bara en kock i köket och såklart måste även hen få rast…

Sportmöjligheter i Lake District

Det går att cykla downhill och mountain bike. Paddla kajak och segla segelbåt. Titta på utsikter, äta gott och bara gå omkring. Kanske ta sig ett dopp om sommaren och göra en simtur i någon av alla sötvattensjöar. Det heter Lake District av en anledning.

Kringelkrokiga vägar, upp och ned

Det är vackert längs vägarna, annat kan inte sägas. Beroende på säsong och val av väg är det olika trångt men när vi var där i mitten av juli var dag absolut inte på den nivån att det störde eller var ett problem. Även om området är stort är det inga problem att köra någon lite extratur bara för att det ser vackert ut. Utsikterna är värt det.

Vandra – en klassiker att göra i Lake District

Längs gatorna i Keswick mötte vi den ena vandringsstaven efter den andra i högsta hugg. Folk var på väg upp i bergen för vandra, en av de sakerna som är allra vanligast att göra i Lake District. Själv gjorde vi en vandring några dagar senare några mil senare i Coniston. Jag kan bara säga att vyerna var fantastiskt vackra och luften uppfriskande. Är du sugen på att vandra i Lake District är det lika bra att läsa mina inlägg som visar vad som väntar.

⇒ Vandra i Lake District – En hike i Coniston med bedårande utsikt

⇒ Vandring i Lake District i England – Bra att veta och praktiska tips

Det var mina tips om vad som jag hittade att göra i Lake District under mina dagar i området. Har du varit där eller haft span sedan tidigare?

Utöver Lake District i England har jag även varit i Belfast (som jag älskade) i Nordirland och i Brighton söder om London. Här finns alla inlägg om Storbritannien

Klimatfrågan har fler än en lösning och vi får tro på olika. Det är faktiskt tillåtet att ha andra idéer (och vara en god medborgare) om hur vi löser den globala uppvärmningen än genom att individen tar mer ansvar och slutar flyga. Eller?

Jag är helt övertygad om att de allra flesta människor i både Sverige och i världen bryr sig om planeten. Några egoistiska rötägg finns det såklart och på 7 miljarder människor blir det ju rätt många ruttna ägg, det räcker till mer än en omelett. Men, det är ett fåtal. Den stora massan bryr sig.

Frågan om flyget har blivit en vattendelare. De som bryr sig och de som inte bryr sig, allt för ofta synonymt med de som stannar på marken och de som flyger. Det är inte så enkelt och jag har redan skrivit ett helt inlägg om det jag stör mig på i flygdebatten. Det här inlägget är väl någon typ av fristående fortsättning på det med en annan take.

Här står jag naken i morgonljuset, lite så känns det här inlägget. Resterande bilder är tagna från Gotland som ett sätt att lätta upp stämningen i ett i övrigt delvis tungt inlägg men också som en påminnelse vilken värld vi har att bry oss om. Hela upprinnelsen till det här inlägget ska Lisa på Livet från den ljusa sidan ha credd för. Hon är inspirationen till detta.

Vi börjar här

Alla politiker vill skapa en bättre värld, ett bättre Sverige. Hur den världen ska se ut och vara kan politikerna ha lite olika uppfattningar om men generellt vill alla politiker att vi invånare ska vara trygga, friska, fria. Sen har alla de här politikerna olika uppfattningar om hur vi bäst tar oss dit. Några tror på företagande och de ekonomiska drivkrafterna, andra tror på individens förmåga och ansvar och några andra tror på att ta gemensamt ansvar och att hjälpas åt.

Efter en valrörelse som detta har visionerna blivit överröstade av behovet av att polarisera sig i förhållande till alla andra aktörer på banan. Istället för att prata om den gemensamma målbilden och de olika vägarna dit har fokus blivit på att mitt sätt är bättre än ditt.

Så hur är politiker-jämförelsen relevant just nu?

Jo. Även vi invånare vill skapa en bättre värld. Och vi har olika uppfattningar om hur vi tar oss dit. På temat klimat är jag alltså övertygad om att i princip alla bryr sig om vår jord på ett eller annat sätt. Och att alla vi som bryr oss har lite olika förslag på hur vi bäst bidrar till denna bättre värld. Vi tror helt enkelt på olika saker.

Det är givetvis helt okej att ha fullständigt motsatta uppfattningar om vilken väg som är mest effektiv för att nå målet. I det här fallet målet om en välmående planet. Världen utvecklas av att dessa olika uppfattningar stöts och blöts men snälla, låt oss vara överens om att vi alla vill väl. Vi gör olika bedömningar och alla svar kan faktiskt vara rätt. De kan behövas lite av varje. Det kan gå att lösa enbart med en väg. Alla sätt är bra utom de dåliga och just nu finns det faktiskt inga dåliga förslag som jag vet om när det kommer till klimatfrågan. Förutom att vi alla lägger oss ner och chillar och det är det ju ingen som föreslår.

Vem ska jag tro på tro på tro på när…?

Som sagt, vi tror på olika saker. Det finns de som tror på…

1. …politiska lösningar. Som tror att det är politikernas ansvar att skapa förutsättningar för befolkningen att göra sunda val.

2. …innovation och teknik. Som tror på vad framtiden har att erbjuda och på den skaparkraft som finns inom människan.

3. …individens ansvar. Som tror och tycker att individer genom sitt eget agerande kan och ska vara lösningen på problem.

4. …helhet och lite i taget. Som tror att alla gör så gott de kan och att små steg på många fronter är tillräckligt.

Är det någon av dessa som är mer rätt än den andra?

Så vad av dessa tror du på?

Personligen tror jag föga förvånande på en mix. Men om jag ska rangordna dem är mitt recept för en bättre planet glasklar. 2,1, 4, 3. Innovation, politik, helhet, individ. Analysen bakom bygger på en något pessimistisk inställning till människan och en stark tro på utveckling.

Individ

Vi individer är inte lata men aningen bekväma och framför allt gillar vi att ha det skönt. Och den njutningen är vi inte beredda att ge upp oavsett hur den är utformad och vart i världen vi bor.

Innovation

Mina 32 år på denna jord har också visat mig kraften i nyfikenhet hos människan och intresset av att tjäna pengar eller skaffa sig makt. Dessa drivkrafter har tagit oss ut i rymden, skapat google. Det är som får mig att tro att det är innovation som är svaret på våra klimatutmaningar. Enda hotet är att det inte alltid är möjligt att tjäna pengar på just klimatet. Moder jord har ju bekant nog inga guldpengar att betala med.

Politik

Om synen på människan, inkl mig själv, är något pessimistisk är min tro på beslutsfattare desto större. Kanske orkar jag inte ens leva om jag inte har en tro på politiken. Jag hyser noll och inget så kallat politikerförakt. De sliter varenda en (förutom den procentandel som är rötägg, politiker är inte vaccinerade mot detta) och arbetar för att förverkliga sina visioner om en bättre värld. De har många intressen som trycker på men de som vågar lyssna på the voice within spelar en avgörande roll för vår framtid.

Helhet

Och sist men inte minst, trots min något pessimistiska, eller ska jag säga realistiska, inställning till människan så känner jag långt ifrån hopplöshet inför mänskligheten. Men jag är övertygad om att all förändring måste ske stegvis och i små steg inom en helhet. Att alla människor behöver ta olika långa kliv på olika arenor. Hellre att alla tar små kliv än att några tar stora.

Men ändå skäms jag lite

Jag är helt övertygad om min rangordning. Och ändå skäms jag lite. Inte inför mig själv, men inför andra. De som tror på individen mer än allt, visserligen ofta i kombination med politikerna, men ändå. Individens ansvar. Varför kan inte jag till 100 procent stå upp för min egen värdering och övertygelse? Det får vara slut med det nu. Jag måste hitta mina argument till varför jag tror på innovation före individer. För ärligt talat, jag skulle kunna sätta min hand på att det inte är den enskilda människans val att sluta flyga som kommer rädda vår planet från att klimatkriser. Det är något annat och även om människor flyger mindre så kommer det inte göra en tillräckligt stor skillnad. Varken här och nu eller senare.

Min viktigaste poäng:

Ta fighten mot de som inte bryr sig, slå på de som är egoistiska rötägg. Låt de som har andra förslag på lösningar göra sin grej. Motivera människor att ta små steg utifrån där de är. Rösta på ett parti som på riktigt har en idé om miljö och klimatfrågor.

Så. Nu är min skalle helt uttömd och jag vill veta minst en sak av dig: Vilka lösningar tror du på?